Annons

Jim Williams gick bort alldeles för tidigt

Så här skrev Jim Williams som gästredaktör i EDN 3 mars 1988: ”… vår granne doktor Stearn hade ett Tektronix 535 oscilloskop i källaren. Att säga att jag älskade detta oscilloskop är ett understatement. Den rena, oreserverade lust jag kände inför denna apparat försenade troligen min pubertet och min sexdebut något år…”

Jim berättar utförligt hur han levde för och med Tek 535 och smugglade med sig manualen till engelsklektionerna. Han och Dr Stearn och 535:an förstod varandra fullständigt. Nu är han död – en stroke tog hans liv. Alldeles för tidigt. Vi är många old-timers som sörjer honom.
Via bland annat MIT och National Semiconductor kom Jim till nystartade Linear Technology. Han levde hela tiden för analogteknik. Hans applikationsnoter var underhållande, välskrivna, pålitliga och grundliga. Hans seminarier i analogteknik var välbesökta och han besökte Sverige vid flera tillfällen. En gång fyllde han den stora konferenslokalen på Solvalla – det säger en del om hans status i analogvärlden. Jag träffade honom några gånger och det var som att träffa en gammal polare.
Jim sade en gång att hans hemmalabb var en nästan ojuste fördel. Jag förstår precis vad han menar. Att lösa problem i ordinarie labbmiljö kan vara frustrerande; inköpare som ska övertalas att skaffa hem komponenter, kamrater som lånar väsentliga instrument, chefer som ’vill veta hur det går’ och ständiga avbrott för fikastunder eller diskussioner om whatever. Tar tid, stjäl koncentration, försvårar arbetet. Så Jim byggde sig ett eget labb hemma i huset. Det var där han arbetade. Under en tid var han spädbarnspappa och då introducerade han One-Bottle-Problems, Two-Bottle-Problems och så vidare, troligen inspirerad av Sherlock Holmes och hans tvåpiporsproblem. Ett One-Bottle-Problem löste han mellan två värma-välling/mata/byta-blöjor-sessioner. För tvåflaskorsproblemet gick det två sådana perioder. Om allt detta skrev han i EDN och i sina fantastiska applikationsnoter för Linear Technology.
Jim was "quite a character". Inte så att han klädde sig speciellt eller bar kraftigt helskägg – hans enda skäl att göra det skulle i så fall vara att spara in några minuter på morgonrakningen så att han snabbare kunde komma till labbet. Nej, han var speciell genom att han levde så totalt i analogvärlden och hade utvecklat en speciell instinkt för andra- och tredjeordningens effekter i elektroniska system. Hans sätt att komma tillrätta med glödheta switchaggregat eller ostabila förstärkare kunde förefalla rent magiskt men i bakgrunden låg alltid medvetandet om läckinduktanser, bodediagram och fysik. Hans arbetsbänk kunde få vilket skrotupplag som helst att se prydligt ut men när man såg honom rota fram exakt den komponent han behövde i röran så insåg man att det inte var en lättjans röra utan snarare den kreativa röra som en konstnärs palett kan se ut som för den oinvigde. För Jim var det helt enkelt det effektivaste och snabbaste sättet att arbeta. Någon bean counter var han inte.
Saknar honom mycket.
Gunnar Englund, Granbergsdal

Comments are closed.