Läs krönikan på webben
Om man skall tro våra politiker är Hybrit-projektet för att minska kolanvändningen vid ståltillverkning det viktigaste som finns. Det kommer alltid upp som paradexemplet på vad som kan göras för att minska koldioxidutsläppen. Men ingen verkar ha insett att stor elförbrukning också kräver tillgång till stora mängder el. ”Tänkte inte på det”, som uppfinnaren i Lorry brukar säga.
Nu ser det alltså ut som om Hybritprojektet får skjutas på framtiden. Det saknas kraftledningar och det saknas el. Samma problem har många andra storstilade högeffektprojekt i Norrland. Det saknas kraftledningar och det saknas el.
Måste söderut
Det här låter inte bra. Om det inte finns stabil elförsörjning i Norrland, var skall vi då ha stabil elförsörjning. Trots allt är ju tanken att elproduktionen i Norrland skall skeppas söderut för att ersätta nedlagda kärnkraftverk. Det låter inte som något bra recept för att öka tillgången på stabil el i Norrland.
Tyvärr är grundproblemet att våra politiker ägnar sig åt önsketänkande i energipolitiken. Samma kraftkälla används för att stabilisera elnätet överallt. Vattenkraften skall göra jobbet i norra, mellersta och södra Sverige. Dessutom skall vattenkraften klara nya extremt elintensiva industrier som Northvolt och Hybrit och allt fler stora serverhallar som också de kräver massor av stabil el. För att inte tala om drömmen om elbilarna.
Kalkylerna stämmer lite grand så länge varje område får tillgång till all vattenkraft, men den som klarar av att göra en enkel addition får lätt något vilt i blicken. Vi håller på att skapa ett elsystem där stabilitet bara är en dröm från förfluten tid.
Vi hade allt
Problemet är naturligtvis att vi håller på att skifta elproduktion från kärnkraft/vattenkraft till vindkraft/vattenkraft. I slutet av förra året lades Ringhals 2 ner och i slutet av 2020 läggs Ringhals 1 ner. 1999 lades Barsebäck 1 ner, 2005 lades Barsebäck 2 ner, 2015 lades Oskarshamn 2 ner och 2017 lades Oskarshamn 1 ner. I slutet av året har Sverige lagt ner kärnkraft med en total effekt på 4,1 GW. Med normal uppgradering och effekthöjning hade de här reaktorerna förmodligen kunnat producera runt 6 GW. Vindkraften producerar just nu 0,8 GW.
Om vi tittar på den totala elförbrukningen i Sverige så ser vi att elförbrukningen idag är densamma som 1988. De senaste 30 åren har förbrukningen varit stabil, runt 140 TWh. Den sista nya reaktorn invigdes 2005 (Oskarshamn 3) och sedan dess har vattenkraft och kärnkraft klarat elbehovet.
Faktum är att kärnkraften har varit ännu bättre än så. Genom att uppgradera och effektivisera (O3 effekthöjdes dessutom 2009) har de svenska kärnkraftverken länge kunnat kompensera för de (av politiska orsaker) nedlagda reaktorerna. 2018 producerades fortfarande ca 66 TWh, lika mycket som 1988. Toppåret 2004 producerades visserligen 75 TWh, men det normala har varit knappt 70 TWh.
Det här ändrades från och med i år och det blir ännu värre nästa år. I år försvann R2-reaktorn och med det ca 6,7 TWh. Nästa år är R1-reaktorn borta och med den ytterligare 6,7 TWh. Det innebär en minskning med 13,4 TWh eller drygt 20 procent.
Vattenkraften låg 2019 på 65 TWh. Det har varit normalnivå sedan början av åttiotalet, med svängningar mellan drygt 50 TWh (torrår) upp till nästan 80 TWh (extremt blöta år.
Fjärrvärmeanläggningar och kraftvärme från industrin ger normalt sett ca 15 TWh per år.
Fram tills förra året räckte alltså vattenkraft och kärnkraft för att täcka elbehovet i Sverige, även om kraftvärmen från fjärrvärmeverken kunde vara bra för att täcka effektbehoven kalla dagar.
Borde klara allt
Hur mycket el från kärnkraft hade vi då haft om vi hade behållit R1, R2, O2, O1, B1 och B2? Om vi utgår från de olika reaktorernas installerade effekt och elproduktionen 2018 hamnar vi runt 85 TWh. Med rimliga effektökningar vid renoveringar skulle vi förmodligen kunnat komma nära 100 TWh. Det är väldigt mycket mer än de 52 TWh som vi har tillgängliga efter årsskiftet.
Det system för elproduktion som färdigställdes i början av åttiotalet var med andra ord tillräckligt för både nuvarande och framtida behov. Vi skulle kunna ha haft mellan 150 och 180 TWh per år enbart från kärnkraft och vattenkraft. Då talar vi om 100 procent stabil baskraft.
Om vi valt att behålla det fungerande produktionssystemet hade vi dessutom sluppit många problem och kostnader i elnätet. Vi skulle inte behöva dra nya stamledningar från Norrland ner till södra Sverige och det hade inte spelat någon roll att Sydvästlänken ännu inte fungerar (starten sköts upp igen). De boende i södra Sverige hade inte behövt betala sex gånger så mycket för elen som de i Norrland (så ser det ut just nu).
Vi hade inte haft några som helst problem med att garantera Pågen i Malmö el till sina ugnar eller tvingats stoppa elintensiva företag i Mälardalen. Vi hade heller inte haft problem med att slussa el till batterifabriker, serverhallar och stålverk i Norrland. Vi skulle till och med kunna se fram mot ökad elbilsanvändning utan att känna katastroferna nalkas.
Vindkraften ger problem
Men vindkraft och solenergi är ju framtiden säger många och risken är väl att det blir så också. Men då skall vi komma ihåg att omställningen från kärnkraft/vattenkraft till vindkraft/vattenkraft är en rent politisk historia. Ekonomiskt, klimatmässigt och inte minst ur naturvårdssynvinkel är övergången en katastrof. Vi betalar stora pengar för att få ett instabilt energisystem med gigantisk miljöpåverkan och ökade koldioxidutsläpp. I alla andra sammanhang skulle det klassas som vansinne.
Jag tänker inte repetera argumenten mot vindkraft. De flesta inser nog vid det här laget att en kraftkälla som varierar slumpvis från noll till hundra procent är svår att använda.
Den som vill ersätta en fossilfri och stabil kraftkälla med något som är totalt instabilt bör ta fram kalkylatorn och tänka en gång till. Löfvens eviga argument: ”vi har elöverskott i Sverige” är så dumt att det egentligen borde resultera i ett unisont gapskratt varje gång det sägs på en presskonferens eller i en debatt…
Sändaramatörer visar spetsteknik
Gunnar Englund1940 – 2021Om strömtänger för AC och DC kan sägas vara väl utredda och kända av alla så är det kanske inte så vanligt att rogowskispolar är riktigt lika välkända. Väl utredda kan man utan vidare säga att de är men ändå är principen för hur de faktiskt fungerar och vilka begränsningar de har inte alls välkända. Det har gjort att totalt felaktiga mätningar med rogowskispolar har lett till likaledes totalt felaktiga och ineffektiva ”lösningar” på det förmodade problemet.Gunnar Englund gick bort 14 juni 2021. Läs mer om det här. Men hans krönikor lever och kommer förhoppningsvis att uppdateras med några till.
