Annons

Who Valley och resan dit

Uppvärming 1. 

Galenskaperna började redan på nattåget upp. Vi sov tre i samma kuppe och vi somnade nog ganska sött alla tre vid 23-blecket. Tre blev ett återkommande och också magiskt ord för exakt klockan tre öppnas dörren och en konduktör går fram till min kollega i den mittersta slafen och viskar "klockan är tre" varvid personen i slafen vänder sej om och fortsätter sova. Eftersom jag själv sover ruskigt lätt blev jag klarvaken i samma sekund han tog i handtaget till dörren.

Konduktören, SJ anställd och allt, var minsann inte van att inte kunna utföra de saker han var satt att göra. Sagt och gjort, han tog ett rejält tag i axlarna på kollegan i den mittersta slafen och ruskade till så det stod härliga till varvid han fick ett sömndrucket, ganska irriterat svar "va f-n gör du, gubbe" med en tydlig västkustsk accent. Den något sömndruckne får då till svar att det minsann sitter ett meddelande på dörren att det var beställt väckning 03.00. Efter en stunds ordkastande fram och tillbaka och osande av verbalt svavel försvinner slutligen konduktören ut i korridoren, starkt funderande på sitt yrkesval och kollegan somnar raskt om samtidigt som ett dovt fnitter hörs från underslafen där sömnmarodören befann sej.

Uppvärmning 2.

Denna incident inträffade en kvart innan tåget kom fram till stationen. Alla höll ögonen på sina väskor och skidor. En speciell person höll ett krampaktigt tag i sina "jättedyra lääängdskidor" som han beskrev dem och hamnade i och med detta uttalande obönhörligt långt ner på listan över de som man kunde tänkas umgås med, längdskidåkare.

När det återstår fem minuter begav sej längdskidåkaren in i sin kuppe för att kontrollera att han inget glömt och konstaterar vid återkomsten att hans skidfodral men dyrgriparna inte står att hitta. Samtidigt ilar konduktören förbil och förkunnar att vår anhalt närmar sej samt att man ska göra sej beredd att stiga av. Den stackars längdskidåkaren älgar fram och tillbaka i tåget som ett jehu och stannar till vid oss andra efter femte rundan, genomsvettig och högröd i ansiktet av oro och ansträngning. Tåget bromsar in vid perrongen samtidigt som en kollega kommer ut från toaletten och säger högt "det står ett par skidor på muggen, konstigt ställe att ställa dem på..". Jag har aldrig gillat vuxna karlar gråta.

Nivån var fixerad.

Comments are closed.