Nytt material för framtidens minnen

Martijn Kemerink, professor vid Linköpings universitet, har tillsammans med kollegor i Spanien och Nederländerna, tagit fram det första materialet någonsin som har en ledningsförmåga som kan slås av och på via den ferroelektriska polarisationen.

10link03

Fenomenet kan användas i framtidens små och flexibla minnen eller för helt nya typer av solceller.
I en artikel, publicerad i ansedda Science Advances, visar forskargruppen att fenomenet fungerar för tre olika specialbyggda molekyler och de har även utvecklat en modell för hur principen fungerar.
– Jag fick idén för många år sedan och av en slump träffade jag professor David González Rodríguez, vid universitetet i Madrid, som hade byggt en molekyl av just den typ vi letade efter, säger Martijn Kemerink.
De organiska molekyler forskarna nu har byggt leder ström och innehåller även dipoler. En dipol har en ände med positiv laddning och en med negativ. Dipolen ändrar riktning, svänger om, beroende på den spänning som läggs på. I en tunn film av de nyutvecklade molekylerna kan samtliga dipoler fås att svänga om exakt samtidigt, vilket betyder att filmen byter polarisation, fenomenet kallas ferroelektricitet. Det innebär i det här fallet också att ledningsförmågan ändras, från låg till hög, eller tvärtom. När ett elektriskt fält med motsatt spänning läggs på svänger dipolerna åter om och polarisationen ändras, liksom förmågan att leda ström.
De molekyler som byggs enligt den modell som LiU-forskarna utvecklat, placerar sig gärna ovanpå varandra och bildar en stapel, bara någon nanometer bred. Trådar av staplade molekyler, kan sedan placeras i en matris där varje korsning utgör en informationsbit. Det innebär att man i framtiden kommer att kunna bygga mycket informationstäta och små minnen. Men ännu så länge är de nya molekylerna lite för komplicerade att syntetisera.
– Vi har nu utarbetat en modell för hur principen fungerar och vi har visat i experiment att det fungerar för tre olika molekyler, uppbyggda enligt samma principer. Vi behöver nu arbeta vidare för att bygga molekyler som kan användas i praktiska applikationer, säger professor Martijn Kemerink, Avdelningen för komplexa material och system vid Linköpings universitet, huvudförfattare till artikeln.

Comments are closed.