Annons

Mässa i gungning?

Noterade att det var dryga 7400 besökare på Elektronik/EP och att det i sin tur var en minskning med 1266 besökare. En fråga som genast dyker upp är om elektronikbranschen klarar en sådan minskning en gång till. Personligen tror jag inte att fler aktiviteter och en bredare framtoning lockar fler besökare. Jag anser, kanske med en dåres envishet, att innehållet i varje monter måste bli intressantare. Det fanns för många montrar som i mina ögon inte uppfyllde det kravet.

Mitt personliga monterpris går till SSA (Sveriges Sändar Amatörer ) som, trots sin något undanskymda plats, bjöd på mycken nostalgi kring sändarnas historia men också visade den nya tekniken. Nu kan man kan placera sin antenn och radio på en störningsmässigt gynnsam plats utanför den fyllda etern i och kring storstäderna och med 3G ansluta sig till sin kortvågsmottagare för att höra de rara signalerna som förr. Till och med jag som aldrig varit LA8PV4-Fleksnesare fick nya projekt i huvudet.

Människans värsta fiende är självbedrägeriet. Att påstå något annat än att Mässan tappat i betydelse vore en osanning. Jag minns som igår när komponentdelen fyllde A-hallen. Visst har Internet gjort att det är mycket lättare att hitta information idag men att skylla besökstappet på det är att göra det väldigt lätt för sig. Min mamma, som var en klok dam, sa alltid att

 – Det är bara flygande fåglar som hittar mat, de som sitter stilla svälter till slut ihjäl. Det säger mig att branschen måste ta ett större ansvar för mässornas utformning och innehåll. Att byta namn på saker är ju mer trendigt än effektivt, det spelar ingen roll vad ytterkläderna säger, det är ändå alltid innehållet som avgör.

Att gångarna mellan montrarna var breda berodde säkert på att antalet utställare inte räckte till. Medaljens baksida blev att det då bildas en osynlig gång i mitten där trängseln var ibland så stor att de hade behövts inkastare. Att Femme fatale metoden fortfarande fungerar visade en del montrar med tydlighet. En gång i tiden fans det komponenter och produkter som fångade inte bara intresset i teknikers vardag utan även i det privata. Alltså, hur sexigt är en logistiktjänst? 

Seminarier är bra men förbjud alla bärbara datorer på scenen. Sätt upp en whiteboard och stick några tuschpennor i handen på estradören istället så blir presentationen levande. Att ha spetskunskaper i ett ämne gör inte en person till en stark förmedlare av sina kunskaper. Jag tyckte allt för många var pinsamma på scenen där de stod och läste innantill på skärmen.

Det slår mig att det kollektiva busandet med practical jokes distributörer emellan övergått till artigt konverserande samtidigt som jag minns en mässa då vi tog bort toarullarna på toaletten och ersatte dem med en konkurrents komponentkatalog.

Det är bra att halvledartillverkarna finns på plats. De hade nog mest besökare räknat per capita. Det var bitvis svårt att komma deras enmansmontrar nära.

Ett tag var jag väldigt orolig för att korv, starköl och något starkare också hade försvunnit men det fanns vattenhål för en törstig buffel, jag lovar er, men de var inte helt enkla att hitta bland allt kolsyrat vatten och kaffe. Trägen vinner dock alltid.

För en tid sedan var det kutym att äta frukost klockan åtta hos Elektronik i Norden. Jag gratisåt själv tisdag morgon och kunde konstatera att cirka 25 procent av allt monterfolk var där. För bara några år sedan var den siffran mycket högre. Kunde inte låta bli att smyga bort till insläppet för att se var resten tagit vägen. Jodå, de jag saknade klockan åtta kom lallande i en allt stridare ström ju mer den lilla visaren närmade sig siffran "9".  Somliga fick till och med göra en finish för att hinna till sin monter före nioslaget, en finish som den gamle löparesset Bob Hayes skulle vara avundsjuk på med sina hundra meter på tio sekunder blankt i Tokyo 1964. Vid min post brevid insläppet skulle det nog ha varit intressant med en dopingkontroll också. I en svunnen tid hade det varit lika med kollegors spott och spe att inte passa tiden.

I övrigt konstaterar jag att branschens seniorer blivit äldre, att bäst-före-datum är smärtsamt reellt och att den som bjöd på frukost fortfarande får det inofficiella hedersknyffeldiplomet av dem som var där.

Det är skönt att något är sig likt.

Comments are closed.