Annons

Lyckan kommer, lyckan går – och vänder åter!

Lycka är att hitta ett gammalt visarinstrument. Ett stort Siemens&Halske – klass 0,1! Det gick nog inte att hitta något bättre än så för typ sextio år sedan. Och nu var det mitt! Gratis!

Senaste kalibreringsdatum okänt. Men en klisterlapp med datum 910314 säger ”OK”. Det var med en blandning av förväntan och pessimism som jag dammade av min gamla kalibrator, som faktiskt kalibrerades för knappt tio år sedan och därmed måste betraktas som fullständigt perfekt. För säkerhets skull grovkollade jag mot en Gossen 29S. Den brukar aldrig slå fel på mer än några hundradels procent och med visning 1,00002 när kalibratorn stod på 1,000000 V ansåg jag att vittnena var tillräckligt samstämmiga. Tillräckligt för att kontrollera ett 0,1% instrument i alla fall.

Fråga inte vad som sedan hände. Jag tryckte på Execute på kalibratorn och S&H har väl aldrig rört sig så snabbt över skalan. Jag tyckte att jag hörde hur det ven om visaren och ljudet när den studsade mot övre stoppet var mycket olycksbådande. Ryggmärgen gav order att slita ur mätkabeln och visaren föll tillbaka mot noll. Jaha – så kort var den glädjen. Av någon obegriplig anledning hade jag ställt in 100,0000 V på kalibratorn och 3,000 på S&H. Chockad lade jag instrumentet åt sidan, ringde en förstående medmänniska och bad att få en riktigt rejäl utskällning. Hustru Karin förstår inte hur allvarligt sånt här är och visst kan hon bli väldigt arg när jag blandar vitt och kulört porslin i tvättmaskinen, men den rätta hatiska ilskan kan hon inte riktigt uppbåda i såna här sammanhang.

Medmänniskan levererade en hyfsat bra utskällning och jag lovade att aldrig kalibrera hans instrument. Och lade på.

Någon har sagt att Ignorance is Bliss och jag är böjd att hålla med. ”Skulle du inte kalibrera det?” frågade den okunniga. Jag försökte förklara att det var det dummaste jag nånsin hört. Hur kunde hon tro att ett analogt instrument skulle kunna överleva en sån misshandel? Trettiotre gånger överspänning? Eller, om man räknar på utvecklad effekt, 1089 gånger varmare än normalt.

”Ja, varför inte?” undrade hon. DÄRFÖR ATT! sa jag och kopplade in kalibratorn igen. Den här gången försäkrade jag mig om att den stod på tre volt. Visaren gick lugnt och stilla upp och delade trevoltsstrecket. Så mitt på strecket att ordet hårklyveri föll mig in. Jag satt alldeles tyst. K. förstod att något inte stämde och avvaktade försiktigt. Sen fick hon en blöt puss och ett stort tack. Men hur i h-vete?

Ha det bra i verkligheten – var den nu är. Kommentarer läser jag gärna.

Gunnar Englund, GKE Elektronik AB

9 Responses to “Lyckan kommer, lyckan går – och vänder åter!”

  1. Aldrig fel med bollplank. Även om de inte fattar ett skvatt så speglar det sina egna tankar och det man missat.

  2. Ett så fint instrument borde ju vara dimmensionerat för långt över 1000 driftstimmar. Då borde den ju lätt klara 1000 gånger effekten i 1 timma….

    Visst är logik underbar när man applicerar den på rätt sätt. 🙂

  3. Stämmer bra!
    Det handlar förmodligen om att man tar sig samman, sammanfattar vad man vet – så långt – presenterar det på ett sätt som antingen spräcker invanda tankar eller att åhöraren reagerar på ett sätt som öppnar för en fortsättning.

    Under många år hade vi en katt som satt där man satte den. Den katten reagerade inte alls när jag redogjorde för nåt konstigt fenomen. Men när vi pratat färdigt hade jag i alla fall fått en ny syn på problemet.

    Katten måste ha märkt det. För han smet iväg när det hände. Kanske var det ändrat tonläget han märkte.

  4. Ja, logik är väl alltid bra? Och visst är det både osannolikt och lite ologiskt att vi båda skrev samtidigt.

    MTBF är förstås lika med Bas-MTBF dividerat med aktuell belastning? Då skulle ju Shelf Life vara oändligt. Och om ett kullager ligger orört i sin originalförpackning så lever det säkert oändligt länge. VSB. Gäller det också elektrolytkondensatorer?
    Det behövs mera forskning. Igen.

  5. Jag förstår om hustrun blir oxtokig om du blandar vitt och kulört PORSLIN i TVÄTTMASKINEN. Det torde inte bli mycket användbart porslin, varken vitt eller kulört, efter den tvätten! Glöm inte att rensa luddfiltret i tvättmaskinen efteråt heller…
    God Jul och Gott Nytt År!

  6. Tack för tipset! Det där filtret får nog Ludde ta hand om.

    Jag går inte så gärna i närheten av de där maskinerna.

    Javisstja – det är ju Jul snart. Tips på mat? Är det sill som gäller så här års också?

    GOD JUL i centrum och periferi!

  7. Digitalinstrument i all ära men visarinstrument kan ju tillföra ytterligare en dimension av information vid mätningar ”på felaktigt sätt”. För 35 år sedan fick jag en AVO 8 universalmeter (med visare) från min arbetsgivare och jag brukar testa okända batteriers status genom att först mäta spänningen men sedan vrida ratten till 1 Ampere-läget för att därefter under mindre än en sekund koppla proben till batteriet och studera med vilken fart visaren sveper över skalan! Går det trögt kan man skicka batteriet till återvinning. OBS att metoden inte rekommenderas för laddbara batterier.

  8. Har jag drömt det? Eller fanns det inte en analomultimeter för länge sedan där det fanns en skala för kapacitansmätning?
    Den var nog främst tänkt för elektrolyter och genom att förast ladda ur kondensatorn och sedan hålla koll på hur långt visaren orkade kunde man läsa kapacitansen. Skalan var graderad i mikrofarad. Troligen amerikanskt instrument – Triplett?

  9. Unigor hade någon variant med kapacitansmätning. Analoga instrument är för övrigt kanon när man trimmar något. Där kanske något ska justeras till max och mätvärdet är ointressant. Lättare att ha en visarnål att spana på i stället för en massa siffror som bläddrar hit och dit när man skruvar. Men det är inte ovanligt att det finns en analog termometerskala även på digitalinstrument men det känns mer rätt med en visare.

    En ungdomssynd, som säkert fler gjort, är att råka spänningsmäta i ett strömläge. En obskyr polsk multimeter utsattes för det, matad från elnätet. Det poffade bra där inne. Sedan var den stendöd för allt utom resistansmätning. Därinne hade en kopparbana bokstavligen gått upp i rök. Efter att ha ersatts med en bit kopplingstråd funkade instrumentet igen, minus ett av strömområdena…Inte en tillstymmelse till säkring i den, det var innan CAT-klassningen dök upp.