I 27 års tid har eldsjälen Hans-Erik Eldemark fungerat som en brygga mellan studenter, forskare och näringslivet. Han har nästintill outtröttligt stärkt Högskolans relationer och samarbeten med omgivande samhälle. Vi känner igen honom med ett leende på läpparna och med Ipaden under armen, delaktig i många av Högskolans projekt och möten. Nu belönas Hans-Erik Eldemark med Högskolan i Halmstads pris för samverkan och innovation 2017.

Hans-Erik Eldemark med en av högskolans många konstruktioner för att fånga intresse på mässor och konferenser.

– Det känns stort! Jag är tacksam, samtidigt som jag känner stor ödmjukhet. Det är så många som har bidragit till Högskolans samverkan och innovation, inte bara jag.
Hans-Erik Eldemark drivs främst av studenternas glädje och nyfikenhet. Han trivs bäst i möten med människor och att få vara med i utveckling av idéer till innovationer.
– Samverkan är lika aktuell för såväl grundutbildning som forskning, och har både en intern och extern dimension. Begreppet innovation kan definieras som en ständig rörelse och medveten önskan att utveckla och underlätta vår dagliga tillvaro. Det kan göras på flera olika plan, till exempel gällande jämställdhet, etik och miljö.
På frågan om vad framgångsreceptet är för lyckad samverkan svarar han:
– Nyfikenhet och öppenhet. Att gå utanför ramarna, ordna möten och att bry sig. Men viktigast av allt är nog att ha en övergripande kännedom om spelarna som finns att tillgå, forskare, studenter, näringslivsaktörer och finansiärer. För lyckad samverkan gäller det att matcha ihop rätt spelare med varandra och med omvärldens trender och behov. Alla möten vi har är en förmån, tycker jag.
Hans-Erik Eldemark har haft många olika uppdrag på Högskolan under årens lopp. Nu jobbar han främst som innovationsrådgivare för forskning och som lärare.
En tid efter sin examen i elektroteknik vid Chalmers, när Hans-Erik Eldemark arbetade med ett utvecklingsprojekt på Ericsson i Stockholm, såg han jobbannonsen från Högskolan i Halmstad.
– Högskolan var redan då känd för att utveckla innovatörer. Jag lockades av det pigga och nya lärosätet, och en flytt till västkusten passade vår familj bra.
Året var 1990 och Hans-Erik Eldemark blev snabbt engagerad i dåvarande Utvecklingsingenjörslinjen.
– Det var nog startskottet för vårt samverkansarbete. Eftersom det behövdes skarpa projekt för utvecklingsingenjörernas examensarbeten, besökte vi företag i regionen och uppmuntrade dem att samarbeta med Högskolan. Vi började bygga upp den databas av näringslivskontakter som används än i dag.
Hans-Erik Eldemark har haft många olika uppdrag på Högskolan. Han har undervisat i bland annat innovation och entreprenörskap, datorteknik och datorkommunikation. Han handleder ingenjörer i deras examensprojekt, är innovationsrådgivare för forskning och har ofta juryuppdrag där han bedömer innovationsfrågor. Hela tiden med målet att agera katalysator för nya idéer och utvecklad samverkan.
– Våra nya labb och arenor är viktiga för Högskolans samverkan framöver. Vi måste jobba för kreativitet och det krävs öppna ytor för möten över gränserna. Alla har något att tillföra, det gäller bara att ta det tillvara. Samverkan kommer att integreras ännu mer i vår verksamhet de kommande tio åren, och Högskolans roll som förmedlare av vetenskapligt förankrad kunskap kommer att förstärkas.
Vi backar tillbaka ytterligare några år till Hans-Erik Eldemarks barndom för att förstå var drivkraften och engagemanget kommer ifrån.
– Jag har alltid skapat nya saker. När jag var liten byggde jag mycket med lego. Efter hand stoppade jag in elektronik i meccano och byggde mekatroniska grejer.
Under sin uppväxt i Hyltebruk körde han omkring på sin moped med en låda fylld av komponenter och reservdelar för att kunna laga grannskapets tv-apparater.
– Min största passion var att laga trasiga prylar – en sysselsättning som jag gärna skulle återuppta, säger Hans-Erik Eldemark.
Hyltebruk är fortfarande en viktig plats för Hans-Erik Eldemark. Där ligger familjens skogsgård, dit han åker för att få lugn och ro.
– Där sitter jag gärna under lönnen och funderar. I tystnad.
Text: Louise Wandel

Filed under: SvenskTeknik