Annons

2006/17 – Ledare – Mässor och konferenser

Så är det då dags för Electronica igen. Vartannat år hålls den jättemässa dit fortfarande de flesta verkar vara intresserade av att åka.

Den här hösten har mässorna och konferenserna duggat tätt och intrycken varierar kraftigt. Som vanligt är det svårt att hitta absoluta sanningar, men några halvsanningar verkar finnas.

Till att börja med verkar det vara svårt att samla alla områden under en enda mässa. Electronica har länge försökt att få in embedded och konstruktion, men inte lyckats. Konstruktionsmässan/konferensen DAC har försökt få med embedded, men misslyckats. De bägge komponent- och produktionsmässorna i Stockholm och Göteborg har försökt samma sak som Electronica, men med begränsad framgång. Embedded och konstruktion är förmodligen såpass speciella områden att de behöver sina egna evenemang.

Sedan är det uppenbart att intresset för mässor är mindre än vad det var för några år sedan. Det är inte så underligt. Internet täcker en stor del av de behov som tidigare krävde mässbesök.

Och det verkar också som om fokuserade konferenser fortfarande fungerar. Men då är nog förutsättningen att de ämnen som avhandlas är intressanta, aktuella och matnyttiga. Ett ämne som är högintressant ett år kan vara helt dött året efter. Om alla känner att de har tillräcklig information hjälper det inte med en aldrig så god lunch.

Här ser det ut som om embeddedområdet skall kunna hålla många år till. Det märks på Embedded World i Nürnberg och det märktes tydligt på Embedded Conference Scandinavia.

Miljö och teknik

Den senaste veckan har vi fått höra nya prognoser om höjda vattennivåer och ändrat klimat. Minskade koldioxidutsläpp skulle kunna förhindra åtminstone en del av problemen och beskattningssystemen som tar hänsyn till det kommer med all säkerhet att skärpas.

Då känns det lite märkligt att dagens bilar är så förvånansvärt dåliga när det gäller att spara bränsle. På sextiotalet drog en liten bil en dryg halvliter och en stor bilungefär en liter. Idag drar en liten bilen en dryg halvliter och en stor bil en knapp liter. Bilarna är i och för sig mycket mera komfortabla och otroligt mycket mera motorstarka, men att så lite hänt på fyrtio år verkar väl egendomligt.

Men när man analyserar lite närmare ser man snabbt att det handlar om ett optimeringsproblem. Ingen har egentligen på allvar optimerat för låg bränsleförbrukning. Prestanda och komfort har alltid hamnat högre på listan.

Vad som faktiskt är möjligt att göra har bevisats många gånger. Volkswagens tvåsitsiga experimentbil klarade sig till exempel drygt tio mil på en liter bränsle. Företaget beskrev projektet som ett tekniskt vidunder med otrolig komplexitet, men i själva verket var bilen ganska okomplicerad. Det handlade bara om att genomgående optimera för låg bränsleförbrukning.

Det här kanske inte verkar ha så mycket med elektronik att göra, men effektoptimering har faktiskt genomsyrat all elektronikkonstruktion de senaste åren. Då handlar det framför allt om att nå längre batterilivslängd och mindre värmeutveckling, men principerna är exakt desamma. Det finns massor av parametrar som kan optimeras på olika sätt. För några år sedan optimerade man bara för prestanda, tills det slog i taket med en skräll. Idag optimerar alla för låg effekt, och det går alldeles utmärkt. Det skulle med stor sannolikhet gå alldeles utmärkt också för bilindustrin, om bara möjligheterna lyftes fram.

Optimera bort kunnande

En annan intressant optimering har vi sett de senaste åren, eller skall vi kanske säga suboptimering. Under lågkonjunkturen avskedades massor av ingenjörer, ofta yngre, och nu har till exempel Ericsson kampanjer för att övertyga äldre medarbetare att lämna företaget och ge plats åt yngre. Det handlar om att få en rimlig åldersfördelning i företagen.

Det här borde normalt sett inte vara så komplicerat. Många av de lite äldre medarbetarna skulle säkert kunna tänka sig att sluta, starta konsultföretag och arbeta på uppdrag när den gamla arbetsgivaren inser att han behöver kompetensen. Risken med att starta företag är inte så stor när man uppnått mogen ålder och det ger dessutom en möjlighet att fortsätta att ta en del uppdrag också efter pensionsåldern.

Men så här får man inte göra i Sverige. Det kallas förtäckt anställning och tillåts inte. Man får inte ha sin gamla arbetsgivare som huvuduppdragsgivare.

Det är bättre att kasta bort kompetens.

Comments are closed.