Annons

2006/09 – Ledare – Ett elektronikfritt Sverige?

Skall vi alls ha någon elektronikproduktion i Sverige i fortsättningen? Det verkar finnas styrande personer som inte tycker att det spelar någon roll om vi har någon industri eller inte. Man kan bara ana vidden av en maktkamp mellan de politiker, som inför valet måste visa trovärdiga argument och fakta för att skapa fler arbetstillfällen, och de som i ett alltför snävt perspektiv säger sig värna om en bättre miljö – kosta vad det kosta vill.

Den svenska elektronikindustrin står nu inför ett monumentalt hot: Om Sverige ensamt antar lagar om förbud mot användning av flamskyddsmedlen HBCDD och TBBPA kommer det med stor sannolikhet att leda till slutet för svensk mönsterkortsindustri samtidigt som det tvingar större delen av kretskortsindustrin att flytta utomlands. Flamskyddsmedlet TBBPA finns nämligen med i såväl mönsterkort som komponenter och i plasthöljen. Att ta fram möjliga alternativ innebär en process på flera år.

Kemikalieinspektionen har på uppdrag av regeringen gjort en utredning med syfte ge förslag till en lagändring som skulle träda i kraft den 1 september i år.

Man kan för det första fråga sig om en sådan lagändring är förenlig direktivet om fri handel inom EU.

För det andra har Kemikalieinspektionen kommit fram till en rekommendation att man bör invänta EUs bedömning av TBBPA. Detta vore klart lämpligt med tanke på att EUs tidigare hälso- och miljöutredningar, som berör TBBPA, inte har funnit några betydande risker för människan och naturen med att använda TBBPA i elektronikindustrin!

I det den här utgåvan av Elektronik i Norden skriver Lars Wallin att ”regeringen och samarbetspartierna har funnit två alternativa handlingsvägar i rapporten från Kemikalieinspektionen, för additivt eller reaktivt TBBPA.” Om regeringen går på det senare alternativet blir följden att en stor del av de 56 miljoner kretskort som årligen importeras eller tillverkas i Sverige blir olagliga från och med 1 juli 2007. Lars Wallin skriver att det i praktiken blir omöjligt att kontrollera om det är fråga om additiv eller reaktiv TBBPA samt att avgöra den exakta mängden i mönsterkort och komponenter. ”Därför skulle lagen bli verkningslös och elektronikindustrin kunna fortsätta som inget hade hänt. Men rent juridiskt kommer många elektronikprodukter att bli olagliga.”

Owe Fredholm, vd för Plast & Kemiföretagen, Ylva Hambraeus Björling, vd för IT-företagen och Andres Narvinger, vd för Teknikföretagen, har i en gemensam skrivelse, publicerad i Dagens Industri, uppmanat regeringen att lyssna på Kemikalieinspektionen. De trycker på två väsentliga punkter:

  • Beslut måste baseras på sakliga och vetenskapligt fastställda grunder.
  • De åtgärder som genomförs skall stå i rimlig proportion till de effekter man kan förvänta sig.

Denna tydliga ansats borde vara självklar. Men handlar det om politik görs ofta begrepp som ”sakliga och vetenskapliga” samt ”rimlig proportion” till en tolkningsfråga. När utredningar beställs är det inte uteslutet att man då beställer ett visst resultat som utredaren förväntas bevisa. Om då utredningen visar något annat är det förstås förargligt för beställaren. Men frågan om vad som är förargligt eller inte må vara en liten fråga i förhållande till konsekvenserna av ett beslut! Regeringen måste beakta Kemikalieinspektionens rekommendation i den beställda utredningen och inte leta efter kryphål! Om Sverige ensamt skulle införa ett förbud vars följd blir att lamslå den svenska elektronikindustrin – då återstår kanske bara anarkism, med reaktioner á la franska bönders.

Blyfritt

Att elektroniken blir blyfri är ett steg mot bättre miljö. Bly har bevisligen skadliga effekter på mänskligheten. Men att jägarnas blyhagel sammantaget ger en avsevärt större exponering på naturen än den samlade andelen elektronik är ännu ett bevis på att politiska beslut inte alltid bygger på sakliga och vetenskapligt fastställda grunder. Snarare tyder det på en effektiv lobbyverksamhet!

Med stor möda och till stora kostnader ställer nu elektronikindustrin om sig för blyfri produktion. Mycket har gått bra men gamla och nya problem har kommit i dagen.

Ett av de mera spektakulära föredragen under IPCs konferens ”RoHS Compliance and Beyond” i Malmö handlade om tennpest. Det visade, med bildbevis från några universitet, hur rent tenn bryts ned redan vid temperaturer under 13°C! Vid -45°C går nedbrytningen snabbt. Nu är detta inte ett problem i sig. Så rent tenn som i dessa fall förekommer knappast i praktiken. Med bara 100 ppm bly är problemet löst. Problemet är snarare juridiskt: Den som säljer lod kan inte i sin marknadsföring ange att lodet är lagom ”blyhaltigt” eftersom det per definition skall vara blyfritt för att uppfylla RoHS-direktivet. Men givetvis kan kunden välja ett lod som inte är specificerat att innehålla 100-procentigt rent tenn, utan högst 99,99 procent!

Comments are closed.