Läs krönikan på webben
I år har det varit alldeles ovanligt praktiskt att ha en egen liten skog. Jag har kunnat växla mellan datorn och motorsågen och visst känner man sig manligare med motorsågen i händerna än när man sitter framför bildskärmen. Men omväxling förnöjer sägs det. Nu ser det i alla fall ut att bli skogen över jul och nyår också. Pandemin släpper inte taget och jag tänker inte lita på att våra myndigheter äntligen ”får till det”.
Jag hade i och för sig inte tänkt skriva så mycket mer om pandemin, men de senaste veckornas utveckling är ändå värd några ord. Det handlar inte minst om våra politikers ständiga missgrepp.
Apor som kastar pil
Man skulle nästan kunna tro att pandemin har humor. Varje gång våra politiker och myndigheter vågar sig på en liten prognos visar den sig vara helt åt skogen. Allt blir så fel.
Det hela påminner faktiskt om de ekonomer som ofta uttalar sig om framtiden i TV, radio och tidningar. Varje gång har de fel och varje gång återkommer de med nya felaktiga prognoser. Nassim Nicholas Taleb (som faktiskt brukar ha rätt) skriver om det här i ett par av sina böcker. Han påpekar att ekonomerna genomgående har fel betydligt mer än halva tiden och att det därför är bättre att lita till apor som kastar pil. Då har man åtminstone en femtioprocentig chans.
Redan i januari publicerade Nassim Taleb tillsammans med Joseph Norman och Yaneer Bar-Yam en rapport om det då nya coronaviruset, risken för en pandemi och vilka åtgärder som borde genomföras. Författarna hävdade att det enda vettiga är att kväva utbrotten i sin linda. Social distansering, massiv testning, smittspårning och skydd (framför allt munskydd) så tidigt som möjligt innebär att man kan undvika okontrollerad smittspridning. De utbrott som ändå kommer då och då kan spåras och tryckas ner.
När rapporten skrevs hade ännu inte coronautbrottet spritt sig utanför Kina, men utvecklingen visar att de länder som valde de metoder som Taleb rekommenderar har klarat sig förbluffande bra (de såg det komma). Taiwan är väl paradexemplet, med 0,4 promille av Sveriges dödstal trots nära kontakter med Kina. Kina ligger på en halv procent, Sydkorea ligger på 1,5 procent och Japan på 2,6 procent. Taiwan, Sydkorea och Kina kör sedan länge ”business as usual”, utan några egentliga nedstängningar. Folk bär förstås ansiktsmask, men det är ”business as usual”.
Bara de gamla
Under pandemins första våg i våras utmärkte sig Sverige genom att inte ha någon vettig statistik över smittade. Det hela var väldigt märkligt. Inte förrän i slutet av juni fanns det någon smittstatistik värd namnet och då var det så dags.
Höstens statistik har varit betydligt bättre och jag har som vanligt roat mig med att plita ner den dagliga statistiken för att hålla koll på trenderna. Att göra så är inte särskilt betungande och man får en otroligt mycket bättre översikt av vad som händer än om man bara tvingas använda den befintliga statistiken. Lite nördigt, men väldigt praktiskt.
De senaste veckorna har vi haft en mycket kraftig ökning både av smitta och dödsfall och då kan det kanske vara intressant att se vilka som faktiskt dör och hur stor dödligheten är i olika åldersgrupper. Jag tittade på det här i våras, men då var data över smittade alldeles för dåliga.
De senaste fyra veckorna har FHM rapporterat 138 000 nya smittade, 1 214 döda och 627 nyinlagda på intensivvården. Det är stora och bra siffror som går att göra något vettigt av.
Vi ser snabbt att risken att dö är nästan obefintlig för gruppen upp till 59 år. Dödligheten ligger totalt på knappt 0,3 promille. Lite fler hamnar på intensivvården, närmare bestämt strax över två promille. De få som har dött (26 personer) har naturligtvis passerat intensivvården.
Sextioåringarna klarar sig också ganska bra. Dödligheten är en halv procent. 1,5 procent av de smittade hamnar på intensivvården. I stort sett alla döda har passerat intensivvård.
Sjuttioårsgruppen har en dödlighet på 4,5 procent, men bara 3,3 procent hamnar på intensivvården. Om vi räknar med en rimlig överlevnad på intensivvården ser vi att bara ca 20 procent av de döda har varit inlagda på intensivvård. Skillnaden mot sextioårsgruppen är dramatisk.
Åttioårsgruppen har en dödlighet på nästan 14 procent, samtidigt som bara 1,7 procent hamnar på intensivvården. En snabb skattning säger att bara ca fyra procent av de döda har varit inlagda på intensivvården.
Över nittio år går dödligheten upp till över 20 procent. Med tanke på att ingen i den gruppen fått intensivvård är det ändå ganska hyfsat.
Låt oss dela upp befolkningen i en grupp över 70 år och en grupp under 70 år. Gruppen under 70 år har egentligen inte så ruskigt mycket att vara rädd för så länge de inte har problem med luftrör och sånt (det har jag). Risken att dö är mindre än en promille och risken att hamna på intensivvården är ungefär tre promille. Totalt dog 78 personer under 70 år den senaste fyraveckorsperioden.
Gruppen över sjuttio år har all anledning att passa sig. Risken att dö är över 10 procent och 1 135 personer över 70 år dog senaste fyraveckorsperioden.
Samhället har i och för sig störst kostnad för gruppen från 60 till 79 år. De tar upp 55 procent av intensivvårdsplatserna. De yngre behöver sällan intensivvård och de äldre får den inte ändå.
Vaccinera de gamla
Vad kan man då dra för slutsatser av det här? Ja, det är faktiskt ganska enkelt. Se till att vaccinera de gamla så fort som möjligt – framför allt de på äldreboenden. 74 procent av de som dog de senaste fyra veckorna var över åttio år. 93 procent var över 70 år. Man borde alltså kunna få ner dödstalen till en fjärdedel genom att vaccinera alla över åttio och till långt under en tiondel genom att vaccinera alla över sjuttio. Då skulle plötsligt både Löfven och Tegnell kunna framstå som trollkarlar. Vad tiden lider kan vi alltid ta tag i ”ungdomarna” under sjuttio år också, men det är faktiskt inte så viktigt.
Jag förstår verkligen inte varför politikerna verkar så överväldigade av tingens elände just nu. Det är ingen ände på domedagsprofetiorna och de ansvariga verkar tro att större delen av 2021 är ett förlorat år.
Storbritannien är redan igång för fullt med vaccineringarna. Det kommer att ge genomslag före årsskiftet. Sverige tyngs visserligen av EU-byråkratin, men så vansinnigt lång tid skall det väl ändå inte ta att få tummen ur. Så varför inte vara glada över att det äntligen finns ljus vid horisonten.