Här är Gunnar Englund med ARCUS, 2009 års bidrag till tävlingen Swedish Embedded Award.

Det kommer att bli skitfult

Läs krönikan på webben

61-93 gigantiska vindkraftverk, 260-340 meter höga. Det är vad jag förväntas titta på om tio år i stället för den vanliga fantastiska utsikten från Tjörn. När jag seglar ut från Hakefjorden blir det inte längre skärgården, Marstrands fästning och fyrplatsen Pater Noster som dominerar blickfånget utan skitfula monstruösa vindkraftverk högre än Eifeltornet. Och allt detta för att ersätta hälften av den elproduktion som försvann med den senaste reaktornedläggningen vid Ringhals.

Kanske jag är självisk som vill ha kvar de fantastiska naturupplevelserna runt Tjörn. Men jag är i så fall inte ensam om det. Vindkraftsprojektet Poseidon från norska Zephyr (https://zephyrvind.se/projekt/poseidon) har rört upp känslorna ordentligt hos de som bor på Tjörn, Klädesholmen, Dyrön, Åstol och Marstrand. Liknande havsbaserade projekt planeras hela vägen från Strömstad ner till Halland. Hela Västkusten skall se ut som ett industriområde.

Dyrt och dåligt
Argumentet är att vi behöver el. Sverige har eller kommer att ha elbrist och då måste man vara beredd till offer.

Så låt oss titta på hur mycket el de här katastrofala planerna faktiskt kommer att ge. Zephyr säger själva att de 61 gigantiska vindkraftverken på områdena Poseidon Nord och Poseidon Syd skall ge 5,5 TWh per år. Det motsvarar i så fall 80 procent av Ringhals 1-reaktorn som stoppades vid årsskiftet 2020/2021 (på grund av energiöverskott sade man).

Fast det är klart – man kan inte jämföra den stabila produktionen vid ett kärnkraftverk med den intermittenta produktionen från vindkraftverk. En mera rimlig uppskattning är väl att 60 procent av elproduktionen faktiskt är användbar. Poseidon Nord och Poseidon Syd motsvarar då en halv reaktor eller en fjärdedel av produktionen från de två reaktorer som helt i onödan lagts ner de senaste två åren (vi hade onödigt mycket el tyckte Vattenfall och Ygeman)

Vi offrar alltså otroliga miljövärden helt i onödan.

Riktigt jobbigt blir det när vi tittar på ekonomin. Havsbaserad vindkraft är dyr – mycket dyr. Olika typer av subventioner betalar en hel del, men för att sockra det hela har Sveriges regering beslutat att ta hand om notan för att transportera elektriciteten från de havsbaserade anläggningarna till anslutningspunkterna på land.

Här talar vi om gigantiska kostnader, faktiskt en av de absolut största kostnaderna i den här typen av projekt. Regeringens generositet innebär att Sveriges skattebetalare står för hela anslutningsnotan. Det handlar om mångmiljardbelopp.

Det fungerade alldeles utmärkt
Om Sverige inte hade haft ett fungerande system för elproduktion skulle man kanske kunna förstå tankarna. Om den havsbaserade vindkraften skulle ersätta gamla smutsiga kolkraftverk kunde det åtminstone finnas något vett i tankegångarna.

Men här ersätter vi utmärkt väl fungerande kärnkraftreaktorer. Stabil, billig, koldioxidfri och miljövänlig elproduktion ersätts helt i onödan med anläggningar som genererar dyr och intermittent el med en fruktansvärd miljöpåverkan. Man kunde kanske kunna hoppas att en och annan skarv faller för vingarna, men i verkligheten är det rovfåglar och migrerande fåglar som slaktas. Bygget av de stora vindkraftparkerna ger jättelika miljöproblem och till och med klimatproblem i jämförelse med kärnkraften.

Samtidigt ger nedläggningen av reaktorerna i Ringhals inga som helst miljö- eller klimatfördelar. Det hade i sammanhanget varit ”jättebilligt” att uppgradera reaktorerna för att klara ytterligare trettio eller fyrtio år och de befintliga ledningarna från Ringhals finns så klart redan på plats. Inga kostnader för skattebetalarna alltså.

25 km ut
Men de jättelika vindkraftverken skall ju placeras 25 km ut i havet. Då syns de väl knappast från land?

Jodå, de kommer att synas alldeles fantastiskt bra. Den som simmar nere vid vattenytan kommer visserligen inte att se de första 45 metrarna av tornen, men de övriga 295 metrarna syns alldeles utmärkt. Den som reser sig upp eller tittar ut genom fönstret ser ännu mer.

Och om jag går till min favoritutsiktsplats i Rönnäng (61 m högt) kommer jag att se vartenda vindkraftverk i de två områdena hela vägen från havsytan och upp till toppen utan några som helst begränsningar. Kanske Per Bolund och Anders Ygeman kan tänka sig att stå där och njuta av utsikten, men alla vi andra föredrar nog då att vända ryggen åt miljöslakten.

De upp till 340 m höga vindkraftverken kan förresten jämföras med de nuvarande ”höjdpunkterna” i skärgården. Marstrands fästning syns vida omkring med torntaket 98 meter över havet. Den vackra fyren Pater Noster sticker bara upp 36 meter över havet så den ser man bäst från båt. 340 meter är bisarrt högt.

Inte bara vi Tjörnbor
När gigantiska vindkraftsparker byggs i Norrland kan våra politiker alltid tänka att: ”det är ändå bara samerna som påverkas och de är inte särskilt många”. I och för sig ett fruktansvärt uselt resonemang, men kanske rimligt för maktpolitiker som bara räknar röster. Och trots allt hittar kanske inte så många turister upp till vindkraftbältena att det ger alltför stor inverkan på väljarantalet.

På Västkusten kanske man tänker att: ”det är ju ändå bara västkustbor som drabbas”, men då glömmer man alla de turister som kommer till Västkusten för att njuta av den härliga skärgården. Här talar vi om väldigt många väljare.

För mig som Tjörnbo (jag har kvar huset där jag växte upp) är planerna på de gigantiska vindkraftsparkerna ett hån och en katastrof. Det hela är extra bedrövligt med tanke på att de två reaktorer som lades ner helt i onödan gav mer el än vad hela utbyggnaden, från Strömstad till Halland, någonsin kommer att ge.

Det här är ta mig tusan inte riktigt klokt!