Små skakningar ger stora skälvan

Läs krönikan på webben

”Bristen på elektronikkomponenter stoppar biltillverkare”. Det är en rubrik som vi sett ofta de senaste månaderna. Men det är sannerligen inget nytt. Sedan sjuttiotalet har vi sett massor av perioder med komponentbrist och upprepade försäkringar om att ”problemen nu är lösta på lång sikt”. Senast är det EU som skall lösa problemet via egna fabriker. Men problemen ligger betydligt djupare än så och mekanismerna är desamma som de som till exempel skapar ett elände på elmarknaden.

Egentligen förstår nog de flesta vad som händer på marknaden för elektronikkomponenter. En nedgång leder till avbeställningar, överskott och prisfall. Det leder i sin tur till att komponenttillverkarna drar ner sin produktion eller styr om den till områden som inte är lika hårt drabbade.

När sedan den temporära nedgången byts i en uppgång blir det en bristsituation som förstärks ytterligare av att kunderna lägger order på flera ställen för att ligga bättre till vid en eventuell allokering. Dubbel- och trippelbokningarna förstärker bilden av katastrofal brist. Risken i det här läget är att leverantörerna skruvar upp sin produktion mer än nödvändigt och skapar en period av överskott och prisfall när väl den nya produktionskapaciteten är igång.

Tar tid
Grundproblemet är förstås att förändringarna i efterfrågan är snabba medan förändringar i produktionen tar lång tid. Ganska små skakningar i efterfrågan kan ge stora och dramatiska konsekvenser.

Så det är inte ett dugg konstigt att något så stort som coronapandemin kan ge stora konsekvenser. Det hela märks bäst i fordonsindustrin som fick stora skälvan när pandemin drog igång. Alla ekonomiska bedömare gissade på ett ras i bilförsäljningen och alla fordonsföretag såg snabbt till att minimera sina förluster genom att avboka beställningar.

När det sedan visade sig att de ekonomiska bedömarna haft fel (som vanligt) var det så dags. Att öka produktionen av de ”gamla vanliga” bildelarna gick väl ganska bra, men elektroniktillverkarna hade redan dragit ner produktionen för att minska sina förluster. Och den kranen går inte att vrida på lika snabbt som den går att stänga av.

Och där stod då fordonsindustrin med skägget i brevlådan. Karusellen med dubbel- och trippelbokningar hjälpte inte den här gången heller och det var bara att inse att det kostar pengar att vara kortsiktig. Men vad hjälper det?

Marknadsekonomi
Det enklaste är kanske att skylla på marknadsekonomin. Alla följer samma informella regelverk, trots att alla vet hur konsekvenserna ser ut. Ingen vill stå som kortsiktig förlorare även om risken är stor att en kortsiktig riskminimering leder till stora långsiktiga förluster.

Problemet är att alternativet – planekonomin – är ännu mycket sämre. Där fungerar allt dåligt hela tiden.

Man kan i och för sig tänka sig lokala produktionsanläggningar som stöttas av statliga pengar. Men så fort man går över från en konkurrensutsatt marknadsekonomi till någon form av skyddad verkstad brukar incitamenten till effektiv produktion och hög kvalitet försvinna. Skyddstullar och subventioner är säkra metoder att förstärka den trenden. Det här är förresten något som EU diskuterar just nu. Det kommer sannolikt att sluta med att EU-notan höjs ännu mer.

Svänger tillbaka
Komponentbristen kommer så klart att försvinna. När tillgången ökar annullerar kunderna sina dubbelbeställningar och vi svänger förmodligen över i en period av överskott och fallande priser. Det här har vi sett massor av gånger tidigare.

De närmaste åren kommer kunderna att vara lite försiktigare när det gäller snabba avbokningar och minimerade lager. Därför tar det nog några år innan alltihop går igång igen.

Fast det förutsätter förstås att världen ser ut som vi är vana vid att se den. Om Kina väljer att invadera Taiwan kastas vi ut i en komponentkris som vi aldrig sett maken till. Här har vi en risksituation som toppar allt annat. Men det har jag redan skrivit om några gånger.

Energi och allt annat
Jag brukar jämföra det mesta som händer i världen med elektronikmarknaden. Sådant som är svårt att se i den övriga verkligheten är mycket lättare att se på elektronikmarknaden. Kanske beror det på att världens politiker inte förstår ett dugg av vad som händer och därför håller fingrarna borta (någotsånär).

Det är som sagt inte bara elektronikmarknaden som drabbas av stora skälvan på grund av relativt små darrningar. Marginaleffekter kan ställa till det mycket mer än vad man i förstone kan tro.

Den mest uppenbart svängiga marknaden är elmarknaden. Där kan relativt små förändringar i utbudet leda till priser som ökar med en faktor tio eller mer. I Sverige ser vi hur ett ganska litet skifte från planerbar el (kärnkraft) till oplanerbar el (vindkraft) har resulterat i våldsamma pristoppar till och med vid perioder då landet inte direkt hotats med elbortfall.

Viktigt med fungerande import
Egendomligt nog brukar samma människor som normalt sett propagerar för lokal produktion och minskad internationell handel förespråka internationell elhandel. Det är märkligt eftersom just oplanerbar el lämpar sig alldeles ovanligt dåligt för internationell handel. Eftersom el inte kan lagras på ett ekonomiskt vettigt sätt finns det all anledning att ha lokal och stabil elproduktion.

För i stort sett allting annat ger däremot internationell handel en ökad stabilitet. En väl fungerande infrastruktur för transporter innebär att lokal missväxt eller lokalt produktionsbortfall av annat slag spelar mindre roll. Det finns alltid något land i världen som kan producera vete, kött, cyklar eller vad det nu kan vara.

Men förutsättningen är som sagt att vi har en fungerande transportinfrastruktur. Att bygga upp en sådan när krisen redan slagit till är ungefär lika dumt som att börja bygga en ny halvledarfabrik vid komponentbrist…