Läs krönikan på webben
Komponentbrist, stopp i Suezkanalen, vaccinbrist och snabbt ökande smitta. Och på toppen av det ett ja till EUs gigantiska coronastöd. Så här framåt påsk verkar många dekorera sitt påskris med apokalypsens fyra ryttare snarare än med påskkäringar. Men allt är inte dystert och domedagen ligger långt bort.
Jag tittade härom dagen på en dokumentär om Ungern. Allt framställdes som lika hemskt som man kunde förvänta sig i en dokumentär i SVT och allvaret underströks med en ständig irriterande bakgrundsmusik. Den övergripande sanningen i dokumentären var att EUs medlemsländer måste underordna sig en alltmer detaljerad EU-lagstiftning.
Det där med överstatlighet och ”Europas Förenta Stater” kan man förstås ha olika åsikter om. För egen del har jag väldigt svårt att acceptera den snabba förändringen mot överstatlighet som vi sett sedan Storbritanniens utträde. Men Ungern-dokumentären var faktiskt intressant på ett sätt som kanske inte var riktigt meningen.
Den tittade nämligen närmare på hur EU-bidrag faktiskt används. Tanken var förstås att visa Viktor Orbans sätt att styra bidragen till egna familjemedlemmar och egna partikamrater, men i mina ögon blev det snarare en demonstration av vad som händer när massor av ”gratispengar” sprids ut. Det blir lätt väldigt ineffektivt och det leder alltför ofta till ökad kriminalitet och korruption. Så här ser det ut redan idag.
Gratispengar
Kanske blir det bättre om man ökar mängden gratispengar radikalt? Det verkar i alla fall vara grundtanken bakom EUs återhämtningsfond (som Sveriges riksdag röstade ja till härom dagen). EU lånar 1 500 miljarder euro på världsmarknaden och sprider ut pengarna till behövande EU-länder. De ”grönaste” förslagen får mest pengar och vi väntar nu med spänning på massor av mångordiga och politiskt korrekta ansökningar.
Det gäller väl som vanligt att gödsla med ”rätt ord” som klimatneutralt, hållbart och alla varianter på klimatkris som tänkas kan. Det kommer inte att finnas någon gräns när det gäller ”marketing bullshit”. Och vem vet – ett eller annat projekt kanske till och med leder till något vettigt.
Men spåren förskräcker. I Sverige har vi en lång tradition av att skänka bort pengar utan motprestationer. En procent av BNP går varje år till bistånd och de få gånger som biståndet utvärderats har resultatet varit förfärande. Senaste utvärderingen jag läste för ett par år sedan kunde grovt översättas med: ”vi har förmodligen inte gjort mer skada än nytta”. Den nytta som pengarna gjort på en del ställen motverkas av den skada i form av korruption och förstörd utveckling som skapats på andra ställen. Det kan i sin tur tolkas som: ”vi kunde lika gärna ha lagt pengarna i en stor hög och eldat upp dem”.
Jag tvivlar på att EU är signifikant bättre än Sverige på att styra pengar åt rätt håll. Tvärtom brukar effektiviteten vara omvänt proportionell mot organisationens storlek och antal inblandade länder. EU är kanske bättre än FN, men det säger sannerligen inte mycket. Däremot kan nog italienska maffian se fram emot en härlig period.
Kina dominerar utsläppen
Nu är det inte bara EU som tagit fram stora snöskyffeln för att sprida sedlar. Också Storbritannien och USA har bestämt sig för att vräka ut pengar och även där handlar det om pengar som i första hand skall gå till gröna projekt. Alla företag vässar nu sina miljöambitioner och förbereder sig på att kapa åt sig så mycket statliga pengar som det bara är möjligt.
Och visst har både Europa och USA minskat sina utsläpp av koldioxid. Sedan år 2000 har EU (inklusive Storbritannien) minskat med 696 miljoner ton och USA med 713 miljoner ton. Det är inte illa.
Men det är klart – under samma tid har Kina ökat sina utsläpp med 6 826 miljoner ton och Indien har ökat sina med 1 638 miljoner ton. Kina släpper idag ut 3,5 gånger mer koldioxid än EU. Det skall jämföras med att Kina år 2000 hade åtta procent lägre utsläpp än EU. 1980 hade EU 2,8 gånger större utsläpp än Kina.
Tidigare kunde man alltid skylla på att Kina har så stor befolkning, men även om man tittar på utsläpp per invånare ligger numera Kina högt. 2019 låg Kina på 7,1 ton per invånare, medan EU-genomsnittet var 6,6 ton. Sverige låg på 4,3 ton per invånare.
Siffrorna för 2020 är förresten ännu värre. Medan utsläppen i EU och USA minskat några procent på grund av pandemin har Kina fortsatt att öka. Visserligen bara med en procent, men ändå.
Tillverkas i Kina
Hur kan det då bli så här?
Sändaramatörer visar spetsteknik
Gunnar Englund1940 – 2021Om strömtänger för AC och DC kan sägas vara väl utredda och kända av alla så är det kanske inte så vanligt att rogowskispolar är riktigt lika välkända. Väl utredda kan man utan vidare säga att de är men ändå är principen för hur de faktiskt fungerar och vilka begränsningar de har inte alls välkända. Det har gjort att totalt felaktiga mätningar med rogowskispolar har lett till likaledes totalt felaktiga och ineffektiva ”lösningar” på det förmodade problemet.Gunnar Englund gick bort 14 juni 2021. Läs mer om det här. Men hans krönikor lever och kommer förhoppningsvis att uppdateras med några till.
