Teknikhajp och vedmyntfot

Läs krönikan på webben

Vi har nog alla sett den klassiska ”hajpkurvan” för nya produkter. Det går brant uppåt, sedan går det lika brant neråt och om produkten är bra går det sedan sakta uppåt igen. Fast ännu oftare går det rakt ner i backen. Just nu finns det all anledning att fundera över vad som är ”överhajpat” och vad som är rimligt. Finns det förutsättningar för den stora och snabba elektrifiering som så många makthavare verkar ha som ny religion? Fungerar verkligen en snabb och total övergång till elbilar? Varifrån kommer elen till fossilfritt stål och fossilfri konstgödsel? Vad händer om den allt stinnare gröna bubblan spricker? Är det kanske dags att återigen knyta valutan till en stabil myntfot? Varför inte en vedmyntfot?

I ett av mina många favoritavsnitt av The Simpsons vill invånarna i Springfield bli framgångsrika nyföretagare. Alla lanserar fantastiska affärsidéer och mest positiv av alla är Disco Stu, en övervintrad discofantast. Disco Stu visar upp en brant kurva med discomusikens utveckling från 1974 fram till 1979. ”Om utvecklingen fortsätter så här – Wow”.

Alla visste naturligtvis att utvecklingen inte hade fortsatt på det här sättet utan i stället vänt brant neråt 1980. Men Disco Stu är sannerligen inte ensam om att ägna sig åt ”cherry picking”, alltså att välja fakta på det sätt som passar de egna målen. Tvärtom är det en både vanlig och framgångsrik metod som fungerar speciellt bra i kommunikationen med media.

Hajpkurvan
En intressant variant av det här är den välkända ”hajpkuvan”. Den beskriver hur framgångsrika innovationer går igenom fem grundläggande faser på vägen mot kommersiellt och tekniskt genombrott.

I första fasen drivs förväntningarna snabbt upp till en topp. Innovationen lockar riskkapital och de mest tekniskt intresserade köper den första versionen av produkten. I slutet av den här fasen hänger nästan alltid media på och förstärker hajpen med en extremt positiv mediebevakning. På toppen av hajpen – den andra fasen, sprider sig användningen till mera normala användare.

Det här innebär ofrånkomligt att problemen börjar visa sig. Det är svårare att imponera på normala användare än ”early adopters” och när media ser problemen vänder bevakningen och blir mycket mera negativ. Fasen av överdrivna förväntningar går över i fasen av desillusion och marknaden sjunker mycket snabbt. I slutet av den här fasen börjar förhoppningsvis intresset stiga något igen men fortfarande har mindre än fem procent av den förväntade kundkretsen adopterat teknologin. Innovatörerna behöver i det här läget kraftiga kapitaltillskott.

I den fjärde fasen stiger efterfrågan sakta samtidigt som produkten förbättras och optimeras. Det här brukar kallas ”The slope of enlightment” och kan ta lång tid.

Först i det femte steget: ”The plateau of productivity” börjar man så sakta komma till någon form av stabilitet.

Många faller på vägen
Hajpkurvan gäller i stort sett alla nya och framgångsrika produkter. För produkter och idéer som inte har samma förutsättningar att nå framgång ser kurvan tråkigare ut. Då når man kanske den första höga toppen och man når definitivt det första branta fallet. Men sedan är pengarna slut och produkterna eller idéerna faller i glömska. I många fall faller också vettiga produkter på samma sätt eftersom de inte lyckas få det nödvändiga kapitaltillskottet efter att ha passerat ”toppen av överdrivna förväntningar”.

Elektronikhajp
Inom elektronikindustrin har vi sett massor av företag passera genom hajpkurvan. Många föll på vägen och andra nådde fram till någon form av stabilitet. Oftast har stabiliteten inneburit konsolideringar i form av företagsköp och sammanslagningar.

En av de intressantaste hajparna under de senaste årtiondena var nog EDA-företagens utveckling. De genomgick en ganska våldsam topp under nittiotalet med massor av riskkapital och en ganska otrolig mediabevakning. Jag vet för jag var själv en del av bevakningen.

Efter konsolidering, effektivisering och massor av utveckling har EDA-världen kommit att bli den viktiga och välfungerande bransch som de är idag. På vägen försvann många av de mest överhajpade produkterna eller förvandlades till något betydligt mera begränsat.

Det gäller inte minst alla de utvecklingsprojekt för total systemsyntes som fanns på nittiotalet. Kanske de kommer tillbaka i framtiden och kanske vi faktiskt får verktyg där vi stoppar in en beskrivning på hög abstraktionsnivå av ett problem i ena änden och får ut en kombination av optimerad och testad hård- och mjukvara i den andra. Man kan alltid hoppas.

Media tror på fusion
Den senaste tekniska mediahajpen är nog fusionsreaktorn (igen). De som läst tidningarna de senaste månaderna kan kanske tro att alla problem nu är lösta och att det mycket snart bara är att producera billig elenergi med fusion.

Verkligheten är snarare att fusionsteknikens grundteknik bara ligger i början av hajpkurvan. Det finns massor av problem att lösa innan ens de första halvfungerande prototyperna finns på plats.

Fördelen är att tekniken i grunden verkar sund och att det finns möjligheter att ta sig fram till ”produktivitetsplatån”. Men det ligger ganska många år fram i tiden och på vägen kommer media många gånger att tala om ”den misslyckade fusionstekniken”. Inget konstigt med det. Media har alltid fel.

Gröna bubblor med bidrag
Hajpkurvan är intressant eftersom den stämmer så bra med verkligheten. Men det finns också sätt att ”knäcka” hajpkurvan och det är precis det som FN, EU och nuvarande regeringen i USA verkar ha bestämt sig för att göra.

För hajpkurvan är i grunden en följd av en fungerande marknadsekonomi och människors fria val. En ny produkt måste konkurrera med de produkter som redan existerar och den snabba nedgången efter den första hajpen beror normalt sett på att den nya produkten inte kan leva upp till sina uppblåsta löften. De befintliga produkterna är bättre och/eller billigare.

Men här har överstatliga organ som EU och FN hittat en genväg. Man kan helt enkelt förbjuda den befintliga teknologin och samtidigt subventionera den nya. På det sättet tvingas medborgarna att skifta till ”det nya och önskvärda”.

Att det här bryter mot allt det som faktiskt har fungerat och skapat västvärldens fantastiska välstånd verkar man inte bry sig om. Politiker vet bäst och företagsledare går alltid att köpa med statliga pengar.

Vindkraft i Sverige
I Sverige såg vi början till en sådan här utveckling redan för mer än tjugo år sedan. Vi hade ett ganska fantastiskt system för elproduktion baserat på vattenkraft och kärnkraft, men politikerna ville satsa på vindkraft eftersom det ”lät bättre”…