Mardrömmen om vindkraft

Läs krönikan på webben

Sveriges nya regering vill satsa på kärnkraft – något som har fått ny fart på kärnkraftsmotståndarna. Det bärande argumentet från dem verkar vara att kärnkraften bara är en ouppnåelig dröm med alltför höga priser och alltför långa byggtider. Problemet är bara att vindkraften med samma argumentation måste betraktas som en absolut mardröm. Och med verkliga data framstår kärnkraftsutbyggnaden snarare som en rosenskimrande lyckodröm.

Jag läste häromdagen i SvD ett inlägg av Arne Kaijser, professor emeritus i teknikhistoria, KTH. Hans ”Kärnkraftsbyggenas problem förskräcker” är ganska typiskt för den ”seriösa” kärnkraftsskepticismen. Kaijser tittar på ett antal kärnkraftsbyggen som gjorts de senaste åren och drar slutsatsen att kärnkraft är alldeles för dyrt och tar alldeles för lång tid att bygga.

Långt uppehåll
Och det är klart – visst blev det problem när franska och amerikanska kärnkraftsföretag skulle börja bygga reaktorer igen efter ett trettioårigt uppehåll. Närmare bestämt samma typ av problem som Airbus eller Boeing skulle få om de tvingades göra produktionsuppehåll ett par årtionden och sedan återuppta produktionen. Eller Volkswagen. Eller Intel.

Det är faktiskt snudd på omöjligt att hitta någon industrigren som skulle klara ett så långt produktionsuppehåll utan att tappa kompetens. Att återskapa en försörjningskedja och utbilda tillräckligt mycket personal tar tid.

Och här har vi kärnkraftens förbannelse. Den fungerar helt enkelt alldeles för bra och skapar produkter med alldeles för lång livslängd. Det finns ingen omedelbar marknad för ersättningsprodukter utan tillverkarna måste hela tiden hitta nya kunder. Efter den första kärnkraftsvågen var den enklaste och mest uppenbara marknaden fylld för flera årtionden framåt.

Av de ca 640 reaktorer som har byggts i världen är fortfarande 442 igång och producerar el. Bara 51 reaktorer är under konstruktion och de allra flesta av dem byggs av ryska eller kinesiska företag.

Westinghouse
Naturligtvis kan inget storföretag leva på luft. Utan kunder blir inkomsterna minimala samtidigt som utgifterna finns kvar. Ett bra exempel på det är Westinghouse, ett av de traditionellt största kärnkraftsföretagen.

För svensk del är Westinghouse intressant på många sätt. Tre av våra kärnkraftsreaktorer (R2, R3 och R4) byggdes av Westinghouse. Resten av våra reaktorer (R1, O1, O2, O3, F1, F2, F3, B1 och B2) tillverkades av Asea Atom, som sedan blev ABB Atom och slutligen såldes till Westinghouse. Asea Atom byggde förresten också finska Olkiluoto 1 och 2.

Det enda från den här tiden som finns kvar i Sverige är fabriken för kärnbränsle i Västerås. Den var för övrigt länge den enda lönsamma verksamheten för Westinghouse.

Många tunga år
Efter olyckan i TMI-anläggningen i Harrisburg svalnade intresset internationellt för kärnkraft. Delvis berodde det på aktioner från antikärnkraftlobbyn men också på att kol och naturgas var billigt. Att bygga ett kol- eller gaseldat kraftverk var betydligt billigare än att bygga ett kärnkraftverk. Kärnkraftverket blir visserligen billigare i längden, men ekonomiskt sett är det alltid jobbigt att räkna med längre tider än tio till tjugo år.

Det var med andra ord lätt för elproducenter och länder att gå antikärnkraftlobbyn till mötes. På den här tiden hade ingen något emot kol och gas och aktivisterna brydde sig inte om koldioxid.

För Westinghouse innebar det att marknaden försvann. 1999 knoppade man av kärnkraftsverksamheten och sålde den till BNFL (British Nuclear Fuels Ltd). Året efter tog företaget dessutom över kärnkraftsverksamheten från ABB (gamla ASEA Atom). Redan vid det laget hade den svenska kärnkraftsverksamheten reducerats till att bara bestå av kärnbränsleanläggningen i Västerås (som förresten är den enda västliga säljaren av bränsle till ryska kärnkraftsreaktorer).

2005 köpte Toshiba alltsammans av BNFL för 5,4 miljarder dollar. Det var billigt, men ändå en usel affär. Verksamheten gick enligt uppgift back med uppåt 9 miljarder dollar per år. Bara Västerås-anläggningen gick med vinst.

2016 skrev Toshiba ner värdet till 2,5 miljarder dollar och året efter började konkursförhandlingarna (chapter 11). 2018 köptes verksamheten av Kanadensiska Brookfield Business Partners för 4,6 miljarder dollar.

För knappt två veckor sedan köptes verksamheten av kärnbränsleföretaget Cameco och energiföretaget Brookfield Renewable Partners för 7,9 miljarder dollar. Fortfarande ”skitpengar” i sammanhanget, men ändå ett tecken på att något positivt har hänt på marknaden.

Dyra reaktorer?
Vad kostar då en modern reaktor?

I dagens penningvärde brukar man räkna med priser från 4 000 dollar per installerad kW och uppåt (stora reaktorer ligger mellan 1,2 GW och 1,6 GW). Finska Olkiluoto 3, som varit ett projekt med mycket stora förseningar och fördyringar slutade någonstans mellan 5 300 och 6 500 dollar per kWh.

Polen, som planerar att bygga flera nya reaktorer, offentliggjorde härom dagen offerterna från tre företag. Koreanska Kepco, som just nu har bäst ”track record” offererade sin APR 1400-reaktor för bara 2 640 dollar per installerad kW. Byggtiden ligger någonstans runt fem år. Westinghouse offererade sin AP1000-reaktor för 3 520 dollar per installerad kW och franska EPR (samma som Olkiluoto 3) skulle kosta 4 480 dollar per installerad kW.

4 000 dollar per kW låter kanske mycket men utslaget över reaktorns garanterade livslängd (60 år) blir det faktiskt väldigt billigt. Vi kan anta att reaktorn körs för fullt hela tiden förutom en månads service varje år (normalt i Sverige och Finland). Det innebär strax över 8000 kWh årligen per installerad kW och 480 000 kWh över reaktorns garanterade livstid. Priset blir då strax över 8 öre per kWh om reaktorn kostar 4 000 dollar per kW och 12 öre om priset går upp i Olkiluoto 3-klass. Kepcos APR1400 skulle stanna mellan fem och sex öre per kWh. Till det kommer några få ören per kWh för bränslet och ytterligare ett antal ören för att betala personal, underhåll, förvaring, finansiering och sådant.

Den ”jättedyra” reaktorn Olkiluoto 3 ser nu ut att bli en guldgruva för finansiärerna. Med dagens elpriser kommer reaktorn att vara slutbetald på mindre än sex år och gå ”gratis” i 54 år.

4 000 dollar per kW låter kanske mycket men utslaget över reaktorns garanterade livslängd (60 år) blir det faktiskt väldigt billigt. Vi kan anta att reaktorn körs för fullt hela tiden förutom en månads service varje år (normalt i Sverige och Finland). Det innebär strax över 8000 kWh årligen per installerad kW och 480 000 kWh över reaktorns garanterade livstid. Priset blir då strax över 8 öre per kWh om reaktorn kostar 4 000 dollar per kW och 12 öre om priset går upp i Olkiluoto 3-klass. Till det kommer några få ören per kWh för bränslet och ytterligare ett antal ören för att betala personal, underhåll, förvaring, finansiering och sådant.