Ingen vill spara när andra tar vinsten

Läs krönikan på webben

Vid det här laget har nog de flesta insett att politiska beslut lett till att ”vi sitter i skiten” energipolitiskt sett. Vad värre är – många av politikerna verkar vilja lösa problemet med ännu mer av det som orsakade det. Hur skall då vi stackars medborgare göra för att klara oss undan de värsta problemen. Är det dags att backa tillbaka till artonhundratalet och installera vedspis? Och hur skall man göra för att få bästa utbytet av sitt elavtal? För de flesta ”lönar det sig” lustigt nog att förbruka maximalt när priset är som högst.

Fasta avtal
Till att börja med är det bara att inse att vi nog aldrig tidigare utsatts för något så orättvist som dagens elpriser. De varierar upp till en faktor hundra mellan norr och söder och med nästan lika mycket mellan de som var förutseende nog att låsa priserna och de som följde myndigheternas rekommendationer och lät priserna vara rörliga. Två grannar med samma elförbrukning kan mycket väl få en skillnad med tiotusentals kronor när månadsräkningen kommer.

Den som varit riktigt förutseende (eller haft tur) kan ha låst sitt elpris på en låg nivå i upp till tre år. Det gäller både privatpersoner och företag och de här prissäkringarna håller nu på att knäcka elföretagen. Regeringen har därför beslutat att stötta dem med upp till 250 miljarder kronor. Hur det skall bli med kunderna är mera osäkert. De blir nog till slut blåsta (som vanligt).

För de kunder som har fasta avtal är det i alla fall bara att ”köra hårt”. Det mest ”lönsamma” är att vänta tills spotpriset är extra högt och i det läget dra på alla elförbrukare för fullt. På det sättet kan man ”tjäna” uppåt en tia per kWh. Det där med att värma vatten och tvätta på natten ger inga som helst ekonomiska fördelar.

Betala per månad
För alla oss som har rörligt avtal gäller delvis andra regler. De särklass flesta i den här gruppen har rörliga avtal där priset beräknas som ett genomsnitt över en månad. Det innebär återigen att det ”lönar sig” att förbruka så mycket som möjligt när priset är som högst.

Att spara el genom att till exempel köra tvättmaskinen på natten blir enbart pinsamt. Det innebär bara att man sparar pengar åt elbolaget eftersom man ändå får betala det högre genomsnittliga priset. Då känns det förmodligen bättre att åtminstone ”tjäna” några kronor genom att förbruka el när det är som dyrast och ändå betala det (i det läget billigare) genomsnittspriset. Liten hämnd är också hämnd.

Till slut har vi det fåtal som har gått över till timdebitering. De är de enda som faktiskt kan påverka sin elräkning genom att välja att förbruka energi när det är som billigast. Men som sagt var – det här är en ganska liten grupp så länge vi tittar på vanliga privata elkonsumenter.

Helt klart är i alla fall att alla som har fasta avtal helt saknar incitament att spara el. Och de flesta som har rörliga avtal saknar incitament att styra över sin förbrukning till nätterna eller då priset av annan anledning är lägre. En del kanske fortfarande tror på TV-reportrars dumheter om att dammsuga på nätterna men förr eller senare inser nog de flesta att det inte finns någon ekonomisk anledning att anstränga sig.

Kommer att ta tid
Så här efter valet ser det ut som om väljarna trots allt bestraffade de partier som var huvudansvariga för nedläggningen av dagens situation. Det var faktiskt lite förvånande. Nu finns åtminstone lite möjligheter att lösa problem på lång sikt. Kanske det till och med finns möjligheter att återstarta R1 och R2 även om motståndet är utomordentligt stort. Mer om det längre fram.

Vad som än händer kommer det i alla fall att ta tid att komma ur eländet. Löftet om att ta bort (den idiotiska) skatten på avfallsförbränning kan kanske leda till lite mer elproduktion. Full fart på oljekraftverket i Karlshamn och återinvigning av oljekraftverket i Stenungsund kan också få upp produktionen. Men dyrt blir det och mycket koldioxid blir det.

Massor av olja
När det svenska energisystemet byggdes upp baserades det på vattenkraft, kärnkraft, elproduktion i fjärrvärmecentralerna och reservkraft i ett antal fossileldade kraftverk. Trots att kärnkraftsutbyggnaden efter politiska beslut stannade vid tolv reaktorer var ändå systemet så starkt att reservkraften bara behövde användas när det var riktigt kallt och/eller vid extrema torrår.

På den här tiden var det viktigt att kunna garantera säkerheten också i kristider. Oljekraftverket i Stenungsund byggdes djupt ner i berget och kunde producera 870 MW när alla fyra blocken kördes, alltså lika mycket som en reaktor i Ringhals. Oljekraftverket i Karlhamn kunde producera nästan 1 GW när alla tre blocken kördes. Gaskraftverket i Malmö kunde ge 450 MW och kolkraftverket i Stockholm kunde ge 360 MW.

Till det kom de snabbstartade gasturbinerna, i princip vanliga flygmotorer (jetmotorer) med generatorer. De är bara avsedda att lösa väldigt kortsiktiga problem eftersom de är så ineffektiva och använder ett relativt dyrt bränsle (jetbränsle). I Kalifornien har den usla energipolitiken lett till att den här typen av generatorer används mer eller mindre kontinuerligt.

Det mesta av den svenska reservkapaciteten är numera ett minne blott. Det i särklass modernaste kraftverket, det i Malmö, såldes 2021 till Vietnam för en spottstyver. Kraftverken i Stenungsund och Karlshamn var på väg åt samma håll, men räddades när Svenska Kraftnät insåg att allt höll på att gå ”käpprätt åt h-e”. Ett av blocken i Karlshamn körs nu för det mesta och ett kan dras igång vid behov. Det tredje är nedlagt. I Stenungsund räddades två av blocken i sista stund och ingår nu i kraftreserven. Värtaverket konverterades till bioolja, något som ledde till allvarliga korrosionsproblem. Men också där finns en viss reservkapacitet….