De ville så väl

Läs krönikan på webben

Ekologisk odling och hållbar fossilfri elproduktion – det låter så vackert att det rimligen bara måste gå käpprätt åt skogen. Och mycket riktigt. På bara ett år lyckades ledningen i Sri Lanka driva landet i bankrutt med sina vackra ord och sin totalt verklighetsfrämmande miljö- och energipolitik. Energipoliken i Sverige och Europa har tagit lite längre tid för att skapa katastrof men idag står vi framför stupet och många av våra politiker arbetar ”stenhårt” för att vi skall ta ytterligare ett steg framåt.

Förra hösten fick Sri Lankas president Gotabaya Rajapaksa ovationer vid FN:s 26:e klimatkonferens i Glasgow. Sri Lanka hade genomfört fantastiska klimatåtgärder och stod nu som ett föredöme för världen. Under 2021 hade landet till och med förbjudit konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel för att helt gå över till en ekologisk och klimatvänlig odlingsteknik.

Effekterna lät inte vänta på sig. Utan konstgödsel och bekämpningsmedel minskade skördarna till hälften och det normalt sett bördiga Sri Lanka klarade plötsligt inte ens de egna behoven. Inkomsterna för den viktiga te- och risexporten försvann och därmed också importen av det mesta inklusive fossila bränslen. Matbrist, elbrist, bensinbrist flyttade landet i ett steg från relativt välstånd till katastrof.

Efter ett nationellt uppror har nu president Rajapaksa flytt landet, men att få ordning på det elände han ställt till med blir betydligt svårare. Som vanligt är det otroligt mycket lättare att rasera än att bygga upp.

Brukar gå stegvis
Utvecklingen i Sri Lanka är intressant eftersom den var så snabb. För det mesta brukar stegen mot katastrofen vara många, små och inte alls lika märkbara, även om slutresultatet blir detsamma. I Sri Lanka blev galenskaperna uppenbara för alla utom möjligen för journalisterna på SVT och SR.

Energikatastrofen
I Sverige får vi nog gå till Ringhals för att hitta något som är så drastiskt att det liknar katastrofen i Sri Lanka. Socialdemokraterna och Miljöpartiet lade på bara ett år (2019 till 2020) ner stabil elproduktion (R1 och R2) motsvarande tio procent av Sveriges elanvändning. Några år tidigare hade de lagt ner ytterligare fem procent (O1 och O2) men den gången liknade det mera ett normalt bedrägeri, gjort i mindre steg som var mera försåtliga.

Normalt sett borde förstås media ha skrikit i högan sky när ”energikuppen” genomfördes men märkligt nog gick till och med nedläggningen av Ringhalsreaktorerna ”under medieradarn”.

Ännu märkligare är kanske att media fortfarande vägrar att inse hur katastrofal nedläggningen av de fyra reaktorerna var för Sveriges energiförsörjning. Inte ens nu, med tiodubblade elpriser och varningar om nedsläckningar av elnätet, verkar de flesta förstå vad som hände. Uppenbarligen är en stor del av svensk media förbluffande lättlurad.

I ärlighetens namn fanns det faktiskt journalister som genomskådade eländet redan från början. Den här ledaren som publicerades i Expressen för 16 år sedan tar upp de svenska kommande energiproblemen efter nedläggningen av de två reaktorerna i Barsebäck och de tyska kommande problemen efter den satsningen på rysk naturgas. Skribenten hade rätt på varje punkt.

Tysklands luring
I Sverige har politikerna styrt landet mot något som måste kallas en energipolitisk katastrof. I Tyskland gjorde man till synes samma sak, men hade åtminstone vett att lura medborgarna för ”deras eget bästa”.

”Luringen” var förstår den ryska naturgasen. Genom att i smyg bygga massor av gaseldade kraftverk kunde man låtsas att skifta kärnkraft, brunkol och stenkol mot sol och vind.

I verkligheten var det förstås bara kärnkraften som byttes mot sol och vind och det gav inga minskade koldioxidutsläpp. Men eftersom naturgas bara ger halva utsläppen jämfört med kol gick det ändå att visa upp en viss förbättring. Vansinnigt dyrt blev det men Tyskland hade gott om pengar.

Det hela skulle kanske till och med ha fungerat om det inte hade varit för Putin. Han insåg tidigt att Tyskland lagt all makt över sin energipolitik i händerna på Ryssland och det gav honom ett fantastiskt utrikespolitiskt övertag. Ingen borde vara förvånad över att Putin drog nytta av sina fienders dumhet.

En fruktansvärd soppa
Och här står vi nu med våra respektive katastrofer. Sverige hade ett energipolitiskt guldläge men kastade bort det av politiska skäl. Eller som Liberalernas ledare Johan Pehrson så träffande uttryckte det nyligen:

”– Man har hållit på med helt obegriplig politik för att straffa ut svensk kärnkraft och nu står vi i en skittunna med skit upp till halsen.”

I Tyskland trodde politikerna att de hade en listig utväg via den ryska gasen. Tyvärr glömde de att ta utrikespolitiska hänsyn vilket väl får klassas som fullständig idioti. Tyskland riskerar nu att dra hela EU med sig ner i sin tunna.

Klimatet och kärnkraftshatet
I både Sverige och Tyskland gör de ansvariga sitt bästa för att lägga hela skulden på Ryssland och Putin. Men i bägge fallen lades grunden till problemen för många år sedan. Allt handlar egentligen om en olycklig tro på att allt går att lösa om man bara har en tillräckligt stark tro.

Egentligen handlar det om två ”religioner”, nämligen hatet mot kärnkraft och tron på en global katastrof om vi inte snabbt får bort alla koldioxidutsläpp. Kärnkraftshatet började redan på sjuttiotalet medan klimatreligionen tog fart först på nittiotalet.

Det stora problemet är att så många försöker kombinera de bägge religionerna. Eftersom dagens klimataktivister kommer från gårdagens kärnkraftsaktivister försöker de flesta på den sidan att samtidigt argumentera för en nedläggning av kärnkraften och en nedläggning av fossilförbränning.

Kvar finns då bara sol och vind och det är inte svårt att se hur svårt eller omöjligt det är att skapa ett energisystem enbart baserat på sol och vind. Men har man bestämt sig så har man.

Greppa varje halmstrå
Vid det här laget har nog alla förstått att vindkraft inte fungerar när det inte blåser. Samma sak gäller solenergi när solen inte lyser. Solenergi från soliga sommardagar kan inte automatiskt användas på vintern och vindkraft från blåsiga höstdagar kan inte användas för att värma kalla och vindstilla vinterdagar.

Många verkar fortfarande tro på vattenkraftens oändliga lagringskapacitet. Genom att samla i ladorna (vattenreservoarerna) under smältperioden från maj till juli kan vi klara den kalla och torra vintern.

Men som vanligt ställer naturlagarna till med problem. Dammarna kan bara fyllas till hundra procent och reglerna för hur snabbt nivåerna kan förändras regleras i vattendomar. Vattenkraften är fantastisk, men den räcker inte som ”ackumulator” åt en kraftigt utbyggd vindkraft. Den som vill titta närmare på vattenkraften kan förresten med fördel följa energiföretagens ”Kraftläget”.

I stället har både klimataktivister och politiker vänt sitt hopp till vätgasen. Energiföretagen hänger med glädje på eftersom det finns stora pengar att tjäna och statens och EUs fickor fortfarande är djupa.

Men en vätgasekonomi är allt annat än enkel. Verkningsgraden för att använda vätgas som energilagring är minst sagt usel och det finns dessutom utmärkta skäl till varför bara någon procent av världens vätgasproduktion sker från el. I stort sett all vätgas produceras idag från naturgas.

Industrins elanvändning minskar
Det mest fascinerande med den svenska elförsörjningen är att man de senaste åtta åren har lyckats förstöra ett väl fungerande system. Både politiker och media talar ofta om elektrifiering av industrin och ökad elanvändning som delorsaker, men hittills har faktiskt utvecklingen gått åt andra hållet.

I Sverige ser vi snarare en avelektrifiering av industrin. Fram till 2008 konsumerade industrin ca 58 TWh per år, men sedan dess har användningen minskat till dagens 39 TWh. Nedgången beror inte på pandemin.

Under samma period har elanvändningen för bostäder och service ökat från knappt 75 TWh per år till ca 77 TWh idag. Totalt sett har vi alltså hittills sett en minskad elanvändning i landet.

Den svenska elanvändningen varierar mellan som minst ca 2 TWh per vecka i juli upp till ca 3,5 TWh per vecka i januari/februari. Skillnaderna är alltså förvånansvärt små över året.

Elmarknad bra för kol, vattenkraft och gas
Sedan 1996 organiseras den svenska elhandeln via den nordiska elmarknaden Nord Pool. Priserna förhandlas mellan köpare och säljare och beror på utbud och efterfrågan. Eftersom el måste konsumeras i samma ögonblick som det produceras blir priserna extremt marginalkänsliga.

Grunden för alla marknader är att marknaden automatiskt styr tillgången efter efterfrågan. Om efterfrågan på en vara ökar blir det på kort sikt intressant att tillverka den med högre kostnad och på längre sikt kommer fler konkurrenter att etableras. Styrmekanismerna fungerar bra så länge det går att styra produktionen i förhållande till efterfrågan.

Den optimala ”marknadsmässiga” elproduktionen är förmodligen en kombination av kolkraft och gas/oljekraft. I bägge fallen är bränslekostnaden den största delen av produktionskostnaden och lättreglerade (men dyrare) gas- och oljekraftverk kan hantera snabba förändringar. Relativt små prisförändringar ger tillräckliga förändringar i produktionen.

Också vattenkraften fungerar relativt bra på en elmarknad. Produktionen är visserligen starkt begränsad av årstidsvariationer i vattentillgång och vattendomar, men inom de begränsningarna är vattenkraften en ganska fantastisk produktionskälla med stora möjligheter att reglera i förhållande till efterfrågan.

Fungerar inte för vind och sol
Men för vind och sol fungerar marknadsmekanismerna inte alls. Elproduktionen varierar slumpvis och har inte ett dugg med efterfrågan att göra. Elproduktionen från vindkraften kan mycket väl variera med en faktor hundra från ena dagen till den andra.

Resultatet blir de våldsamt varierande elpriser som vi ser idag. Trots att vindkraften fortfarande är en ganska liten del av den totala elproduktionen blir priserna orimligt låga när det blåser och idiotiskt höga när det inte blåser.

Att bygga ut vindkraften ökar problemen ytterligare. Ju större andel vindkraft och solenergi som finns på elmarknaden desto mera meningslös blir marknaden. Att – som i Sverige – tillåta vindkraftsbolagen att utan begränsningar pumpa in el i systemet är i det närmaste en garanti för en framtida systemkollaps.

Vattenkraft och kärnkraft är perfekt
De våldsamt varierande elpriserna är ett gigantiskt problem för alla elkunder men också för de elproducenter som baserar sin produktion på vattenkraft och kärnkraft. Både vattenkraft och kärnkraft har höga fasta kostnader men mycket låga rörliga kostnader. Det gäller därför att ligga så nära maxproduktion som möjligt.

Kombinationen av kärnkraft och vattenkraft är ganska fantastisk. Kärnkraftverk kan under hela vintersäsongen köras med hundraprocentigt utnyttjande och ger då en säker basproduktion i de regioner där elanvändningen är som störst. Under sommaren kan reaktorerna utan problem stängas i några veckor för underhåll. Över året har välskötta kärnkraftverk en utnyttjandegrad mellan 90 och 94 procent.

Vattenkraften klarar att buffra variationerna i elanvändning mellan natt och dag och mellan olika årstider. Både kärnkraft och vattenkraft får vettigt betalt för sin el samtidigt som elsystemet blir urstarkt. Eftersom både vattenkraften och kärnkraften utnyttjas maximalt blir ekonomin god både för kunder och tillverkare…