Vi blir totalt beroende av Kina

Läs krönikan på webben

Plötsligt insåg världens politiker att det var jobbigt att vara beroende av Ryssland. ”Vi tänkte inte på det” säger alla med en mun. Och för att lösa problemen en gång för alla vill politikerna satsa ännu mera på en klimatomställning som kommer att göra oss totalt beroende av Kina. Varför lär sig politiker aldrig?

Ryssland är en ganska stor exportör av olja, kol och naturgas och har stora reserver av naturgas och många andra naturtillgångar. Det har vi vetat länge.

Men som tur finns det gott om både olja, kol och naturgas i världen. Ingen med något så när vett borde rimligen göra sig totalt beroende av Ryssland varken för sin energiförsörjning eller för något annat.

Då är det betydligt svårare att undvika ett beroende av Kina. Kina har under lång tid satsat på att ta kontroll över viktiga grundämnen som behövs för modern teknik. Det innebär att Kina i praktiken har full kontroll över till exempel elfordon, moderna batterier, vindkraft och storskalig solenergi. All så kallad ”klimatomställning” som görs i världen innebär ökad makt åt ett Kina som gör allt för att bli världens mäktigaste land.

Kina vill ha mer makt
Härom veckan visade SVTs Dokument utifrån den franska dokumentären ”Ostasien – en ny krutdurk”. Den finns på SVT Play. Dokumentären är alldeles osedvanligt obehaglig och visar ett Kina som tar till vilka medel som helst för att öka landets makt. Den som ännu inte sett programmet bör snarast ägna det en timma.

Programmet visar bland annat hur Kina arbetar för att utöka sitt territorium till havs och hur metodiskt man arbetar för att införliva Taiwan med Kina. Men det visar också hur Kina långsiktigt har arbetat för att ta kontroll över naturtillgångar som är viktiga för modern teknologi. Idag har Kina i praktiken kontroll över många av de grundämnen som krävs för att tillverka moderna elmotorer, moderna generatorer, moderna batterier och solpaneler.

Det stora problemet är att Kina är minst lika aggressivt som Ryssland och om möjligt ännu mera villigt att använda militära medel för att få makt. Fram tills för en månad sedan trodde nog de flesta att stora militära anfallskrig var lika osannolika både från Ryssland och från Kina. Idag har de flesta bedömare tvingats inse att de kanske hade rätt om likheten mellan länderna, men helt fel i sannolikheten för krig. Plötsligt har sannolikheten för krig stigit till hela hundra procent.

I bästa fall tar Xi Jinping lärdom av Rysslands problem i Ukraina, men risken för ett kinesiskt anfallskrig mot Taiwan är fortsatt mycket hög.

Sverige gjorde rätt
Hur har då västvärlden kunnat göra sig så löjligt beroende av Ryssland och Kina? Det korta svaret är ”kampen mot klimatförändringar”.

I och för sig finns det ingen anledning till att klimatåtgärder måste innebära att vi lämnar över makten till Ryssland och Kina. Sveriges ganska fantastiska ”resa” de senaste femtio åren minskade tvärtom beroendet av utlandet samtidigt som både svavel- och koldioxidutsläpp minskade dramatiskt. Utbyggd kärnkraft, fjärrvärme med avfallseldning, elektrifiering av industrin och fokus på att rena utsläpp sänkte våra koldioxidutsläpp till mindre än en tredjedel och nollade många av våra andra utsläpp.

Om världens övriga industriländer hade valt samma väg som Sverige hade vi idag varken haft energibrist eller något större problem med koldioxidutsläpp. Från 1970 till 2020 minskade Sverige sina koldioxidutsläpp till mindre än en tredjedel, från 12 ton till 3,8 ton per invånare. Europa som helhet gick under samma period från 9,2 ton till 6,6 ton per invånare och Kina gick från 1 ton till 7,4 ton per invånare. Den genomsnittliga världsmedborgaren gick från 4,0 ton koldioxid 1970 till 4,5 ton 2020.

1990 släppte för övrigt Sverige ut 6,7 ton koldioxid per invånare, medan Europa som helhet ökat till 11 ton och Kina ökat till 2,1 ton.

Det är lätt att se hur Sveriges utsläpp av koldioxid minskade i takt med elektrifieringen och utbyggnaden av kärnkraften. Om övriga industriländer gått samma väg hade rimligen utsläppen per invånare i världen legat under hälften av dagens nivå, alltså strax över 2 ton koldioxid per världsmedborgare…