Intel satsar i osäkert Europa

Läs krönikan på webben

Två nya halvledarfabriker, några nya utvecklingscentra och en hel del utvecklingssamarbeten med forskningsinstitut och universitet. Räcker det för att få den europeiska industrin att skifta från TSMC till Intel? Och kan Intel bli den trygga hamnen när Kina kastar lystna blickar på Taiwan?

Europas politiker och företagsledare är nervösa. I ett par år har företagen brottats med en allvarlig brist på halvledare och andra elektronikkomponenter. Då fanns det ändå inte någon särskilt stor anledning till att problemen uppstod.

Men med kriget i Ukraina har det blivit uppenbart att världens politiska ledare kan hitta på betydligt mera elände än vad vi här i västvärlden någonsin kunde ana. Inte många trodde väl på allvar att Putin skulle göra en fullskalig militär attack mot Ukraina? Plötsligt framstår en kinesisk attack mot Taiwan som mycket mera sannolik än tidigare.

En osäker värld
Jag har skrivit om det här lite då och då de senaste åren, senast för en dryg månad sedan (Europas halvledarsatsning kan bli flopp) och för tre veckor sedan (Rysslands makt växer ur en gevärspipa). Ärligt talat trodde jag länge mer på att Kina skulle attackera Taiwan än att Ryssland skulle attackera Ukraina.

Men det viktiga är i alla fall att vi idag har två stora länder som är helt och fullt villiga att genomdriva sin utrikespolitik med militära medel. I bägge länderna känner sig ledarna illa behandlade av västvärlden och i bägge länderna vill ledarna expandera sina länder för att återta områden som ”egentligen” tillhör ”moderlandet”. Att det här är fruktansvärt farligt har nog alla insett vid det här laget.

Just nu går förstås allas blickar till Ukraina och Ryssland. Hur långt vill Putin gå i sin önskan att återskapa det gamla Ryssland (eller Sovjetunionen)? Räcker det med Ukraina och Belarus eller står Estland, Lettland och Litauen på tur? Kanske till och med Finland? Spekulationerna står som spön i backen.

Kina och Taiwan
Men trots allt är Ryssland ett ekonomiskt sett ganska litet land. BNP är med 1,48 biljoner dollar något mindre än Norden och landets enda verkligt stora tillgång är en mycket stor mängd atombomber. Det är i och för sig en viktig tillgång – något som Nordkoreas ledare från Kim il Sung till Kim Jung Un har visat.

Kina är något helt annat. Ekonomiskt sett närmar sig Kina USA med stormsteg (14,7 respektive 20,9 biljoner dollar) och Kina var 2020 nästan tre gånger större än Japan och fyra gånger större än Tyskland (trea och fyra). EU är bara marginellt större än Kina.

Också Kina har gott om atombomber och precis som Ryssland är Kina på intet sätt främmande från att använda maktmedel för att flytta gränser. Ett bra exempel på det är Tibet och på senare tid fick Hong Kong känna sig ”blåsta” på sitt själbestämmande. Kinas agerande till havs är också välkänt, med många olösta konflikter.

Störst och viktigast av konflikterna är ändå Taiwan. Inte för att Taiwan alltid varit en omistlig del av Kina. Från slutet av 1800-talet har faktiskt de bägge länderna bara varit förenade under ett par år efter andra världskriget. Men Taiwan har alltid varit en nagel i ögat för Folkrepubliken Kina. Xi Jinpeng talar alltid om Taiwan som en integrerad del av Kina och han har aldrig stuckit under stol med att Taiwan snarast bör införlivas med Kina med vilka medel som helst.

Taiwan och TSMC
Och vilken roll spelar då Taiwan för Europa och USA?

Det märkliga är att Taiwan har en så dominerande roll när det gäller halvledare. Taiwanesiska TSMC är världens i särklass största kiselsmedja och företaget är dominerande när det gäller avancerade halvledarprocesser. Världens alla avancerade halvledarföretag konstruerar sina mest avancerade komponenter i TSMC-processer och producerar dem hos TSMC.

Om Kina skulle anfalla Taiwan – och det var för någon månad sedan mycket mera sannolikt än att Ryssland skulle anfalla Ukraina – riskerar världens halvledarindustri ett kaos av oanat slag.

EU och Intel
Det är i det här ljuset vi måste se Intels investeringar i Europa. Intel har hittills inte lyckats särskilt bra som kiselsmedja, men företaget har utan tvekan tillverkningsprocesser i världsklass. För några år sedan var de till och med bäst.

För Europas (och USAs) industri är det naturligtvis ett stort och dyrt steg att skifta från TSMC till Intel, men i ett läge där Kina invaderar Taiwan är ändå Intel ett utomordentligt bra alternativ.

Och med tanke på hur osäker framtiden ser ut kanske det inte ens krävs en kinesisk invasion av Taiwan. Ett starkt ”europeiskt” Intel kan framstå som tillräckligt säkert för att det skall vara värt att skifta från TSMC till Intel. Speciellt om EU skjuter till alla de pengar som de planerar att skjuta till.

De närmaste åren kommer att bli obehagligt intressanta.