Tänk dig att du behöver ett mångsidigt och lättkontrollerat system för att utforska material ända ner på nanonivå. Då skulle du nog bli glatt överraskad om systemet byggde ihop sig självt på ditt bord. Just detta hände forskare vid Chalmers tekniska högskola som nu presenterar sina resultat i ansedda Nature. Deras framsteg skapar nya forskningsmöjligheter och kan även komma till nytta i tillämpningar inom nanoteknik.

Forskare på Chalmers har upptäckt att två nanoguldspeglar dras till varandra – enbart med hjälp av naturens krafter.
Illustration:  Yen Strandqvist, CTH

När material utforskas ända ner på nanonivå går det att studera helt nya egenskaper och interaktioner. För att kunna göra detta behövs olika former av plattformar, resonatorer, som kan beskrivas som minimala resonanslådor där ljus studsar mellan väggarna på samma sätt som ljud studsar i klanglådan på en gitarr.

Forskare vid institutionen för fysik på Chalmers har nu upptäckt hur en sedan tidigare känd resonator – där ljus reflekteras mellan minimala speglar av guld – kan skapas och kontrolleras på ett enklare sätt än vad som hittills varit känt.

– Att skapa en så perfekt och stabil plattform som vi nu har kunnat observera är vanligtvis mycket komplicerat och kräver många timmar i laboratorium, säger forskningsledaren Timur Shegai, docent vid institutionen för fysik, som själv överraskades av upptäckten i labbet. Men här ser vi det ske av sig själv enbart genom naturens grundlagar och utan att vi tillför yttre energi. Vår plattform skulle du praktiskt taget kunna göra i ditt eget kök eftersom den skapas i rumstemperatur, med hjälp av vanligt vatten och lite salt.

Det som han och kollegorna observerade är att när två små guldspeglar – med en diameter på bara 5000 nanometer – möter varandra i en saltvattenlösning uppstår en attraktion som gör att de bildar ett par. De båda guldspeglarna är positivt laddade då vattenlösningen täcker dem med dubbla lager joner. Egentligen borde de stöta bort varandra, men eftersom de samtidigt påverkas av den så kallade casimireffekten balanseras de. De två speglarna lägger sig mittemot varandra utan att glida isär igen och ett hålrum uppstår mellan dem. Ett sådant optiskt mikrohålrum är en elektromagnetisk resonator vilket ger många möjligheter att utforska olika fysiska fenomen.

När guldspeglarna väl sökt sig till varandra stannar de i den attraherade positionen. Forskarna observerade också att fler och fler guldspeglar söker sig till varandra och formar grupper, om de inte aktivt separeras. Det innebär att systemet, enbart med hjälp av naturens krafter, växer och därmed skapar fler möjligheter för forskarna.

– Det som är speciellt med denna plattform är att det uppstår olika färger i hålrummet mellan guldspeglarna. Här kombineras intressant och till och med vacker fysik. Genom att manipulera plattformen kan man ändra färgerna. Dessutom är plattformen enkel att kontrollera och styra.

Styrningen sker genom att tillföra mer salt till vattenlösningen, ändra i dess temperatur eller genom att belysa plattformen med laserljus.

Genom att placera ett ultratunt tvådimensionellt material i hålrummet eller genom att ändra i färgerna, kan även så kallade polaritoner skapas. Dessa är hybridpartiklar som gör det möjligt att studera det spännande mötet mellan ljus och materia.

– Plattformen kan nu adderas till verktygslådan med självmonterande system, säger Battulga Munkhbat, forskare vid institutionen för fysik och försteförfattare till artikeln. Tack vare dess mångsidighet kan den användas för att studera både grundläggande och tillämpad fysik,.

Enligt studien finns det inga hinder för att plattformen på sikt skulle kunna skalas upp med större guldspeglar som går att se med blotta ögat. Det skulle kunna öppna för än fler möjligheter.

– Om jag ska sia om framtida tillämpningar av plattformen, skulle den kunna användas för att studera polaritoner på ett enklare sätt än man kan idag, säger Timur Shegai. Ett annat område skulle kunna vara att dra nytta av de färger som skapas mellan guldspeglarna, till exempel i pixlar för att kontrollera den relativa färgintensiteten för rött, grönt och blått. Plattformen skulle också kunna användas i bioapplikationer, sensorer eller i styrningen av nanorobotar.

Artikeln Tunable self-assembled Casimir microcavities and polaritons har publicerats i Nature och bakom de nya resultaten står Battulga Munkhbat, Adriana Canales, Betül Küçüköz, Denis G. Baranov och Timur O. Shegai.
Forskarna är verksamma vid institutionen för fysik på Chalmers, Center for Photonics and 2D Materials i Moskva, Ryssland och Institute of Physics and Technology, Dolgoprudny, Ryssland. Forskningen är finansierad av Vetenskapsrådet, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och Chalmers Excellensinitiativ Nano.

Filed under: SvenskTeknik