Annons

Paradoxen om avslöjande vid utbyte av idéer

– Paradoxen handlar om att för att lyckas med öppen innovation så måste man dela med sig och därmed avslöja sin idé, som då riskerar att bli stulen, säger Ioana Stefan, som forskar om industriell ekonomi vid Högskolan i Gävle.

Ioana Stefans forskning handlar om immateriella rättigheter när det gäller samarbeten mellan företag eller andra organisationer. Det kan handla om kompletterande tillgångar, tillverkningskapacitet och ibland kan det vara själva idén för en ny produkt eller process.

– Det blir mer och mer så att företag inte kan förnya sig ensamma, de behöver samarbeten för att hjälpa dem i innovationsprocessen, säger Ioana Stefan.
Hon poängterar att det är väldigt bra att vi blir mer öppna och samarbetar, då det kan hjälpa den teknologiska utvecklingen, men att det samtidigt kan uppstå många spänningar då det kan vara svårt att skydda sina idéer och de lätt kan missbrukas.
Paradoxen ligger i att det för att skapa ett värde tillsammans krävs att man avslöjar sin idé och sin interna kunskap och sina resurser, men samtidigt så vill båda parter profitera på detta på slutet.
– För att skapa värde tillsammans måste man dela resurser och idéer men för att fånga värde i slutet av samarbetet så måste man också dela det värde man tillsammans uppnått.
Ioana säger att många gånger delar man idéer som är så tidigt i sin utveckling att de inte är möjliga att patentera. Och att det vid sådana överenskommelser är mycket svårt att vara specifik om resultatet.
– Man måste göra förutsägelser om framtiden och vi vet alla att det är mycket svårt och oavsett hur väl man försöker skydda sitt värde med de metoder som är tillgängliga, kan din partner komma undan med att stjäla din idé om den vill göra det.
Eller du har patenterat din idé, men bara i Sverige och din partner är en internationell partner och har access till andra marknader.
– Din partner kommer då att kunna reproducera ditt patent och din uppfinning i andra länder, för dessa patent är landbundna.
Hon menar att den kunskap som finns inbäddad i produkten är mycket viktig för att veta vad man kan avslöja och inte, om produkten och dess lösning överlappar mycket eller väldigt lite.
För exempelvis Coca-Cola är det väldigt lite överlappning mellan lösningen (receptet) och själva produkten, så det är lätt att visa den för tänkbara partners.
– Men om du har en annan produkt, en mekanisk uppfinning, som innebär att om du visar produkten så visar du också lösningen. En sådan avslöjar man vanligen bara för en tänkbar partner efter att man har patent.
Ett sätt att skydda sig kan vara att involvera neutrala partners, så kallade innovationsförmedlare. Dessa matchar lösningsinnehavare med lösningssökare och de har ett stort nätverk av företag och stor erfarenhet.
– Innovationsförmedlaren blir en neutral partner som kan förmedla ett säkrare samarbete. Detta kan vara speciellt bra för mindre företag att finna en partner med ett gott rykte.
En möjlig fallgrop är om en av parterna fokuserar för mycket på antingen att skapa värde eller att fånga värde. Om de fokuserar för mycket på att skapa värde så glömmer de att skydda den kunskap som de skapar och när de fokuserar för mycket på att fånga värde så kommer de att fokusera så mycket på att skydda sin egen kunskap att det kommer att resultera i förlorade möjligheter.
– Om du skyddar din kunskap för hårt så blir du inte öppen för nya idéer och partners och det är inte produktivt och det är definitivt ingen win-win.
Ioana ser en moderat mängd tillit kombinerat med väldefinierade kontrakt som en möjlig lösning för att ett samarbete ska falla ut väl. Hennes forskning visar också att även rädsla för stöld kan få ett väldigt negativt utfall.
– Då litar du inte alls på din partner och vill inte dela med dig något eller signera någon överenskommelse. Så blotta rädslan kan leda till att ingen tjänar på samarbetet.
Ett exempel som hon undersökt var ett samarbete där ett större företag presenterade ett väldigt komplicerat och långt kontrakt. Det mindre företaget, som saknade juridisk expertis, fick se detta 50-sidiga kontrakt som de inte förstod och trodde att de skulle bli lurade och ville inte signera kontraktet.
– Det större företaget fick förenkla kontraktet för att vinna sin partners tillit. Poängen här är att även om det inte sker något missbruk, så kan blotta misstanken leda till att båda parterna förlorar.
Text: Douglas Öhrbom

Leave a Reply