Detta var ett mycket typiskt och helt galet distievent.
Det hände i Vemdalen på högfjällshotellet där allting fanns, hygglig skidbacke, få övriga gäster, bra mat och rum samt mycket tid för att diskutera vardagens vedermödor över gränserna mellan leverantör och distributörer. För nu var det tre av dem på ett fabrikat. Och leverantören hade gett sej sjuttsingen på att nu skulle tekniknivån höjas rejält, både internt och hos säljarna hos distributörerna. Det var bara grabbar då inga tjejer tagit steget att bli utesäljare vid den här tiden.
Menigheten skulle lära sej grunderna i Power Basic tillräckligt djupt för att samtliga, var och en, kunna demonstrera ett litet utvecklingssystem för Power Basic. Alla var på plats, allt från de garvade ringrävarna till de något mer oerfarna debutanterna.
Våra två mentorer hos levarantören, tillika kursens initiativtagare och föreläsare, hade, påstod en av dem i alla fall, fått carte blanche på utbildningsmaterial så vad kunde gå snett med en sådan sällan skådad kunskapstörstande skara elever ivrigt stirrande upp mot podiet där den ene av föreläsarna iklädd en brun och vit Vemdalen toppluva med ett glas rött i handen presenterade "Vin Technology AB"?
Framför fanns en ståtligt byggd bana, Fischer&Price (inte helt billig i inköp, alltså) där målet var att via ett Power Basicsystem få en vagn som man ställt ett vinglas på (utan att darra på manchetten), se till att den färdas en meter på räls till andra änden och där se till att den kommer i rätt läge och sedan låta en vindrutespolaremotor med spolartank fylla glaset med något rött. Sedan skulle vagnen köra spåret tillbaka till "Start".
Det fanns ett antal givare att kontrollera, allt för att göra det hela svårare och det fanns en hel saker som kunde gå snett, t.ex fick vi alla en praktisk erfarenhet i statisk elektricitet och vad dylikt kan ställa till med.
