När man trycker på bromspedalen eller vrider på ratten är det bra om bilen bromsar, respektive styr åt rätt håll. Och om tunnelbanetåget bromsar för att stanna vid en station är det bra om det inte dröjer fram tills nästa station innan det verkligen står still.

Den senaste tiden har vi fått en lång rad påminnelser om att det finns säkerhetsproblem lite överallt. Toyota inser vid det här laget hur fruktansvärt dyrt det kan bli att inte ha full kontroll över mjukvaruutvecklingen. Vi får väl se om Toyota-chefens avbön räcker till för att återställa åtminstone en del av förtroendet.

Järnvägens problem är lite mera lokalt, men definitivt inte lättare att hantera. Här handlar det inte så mycket om elektronik, utan om grundläggande svårigheter. Det är helt enkelt inte lätt att kombinera moderna tåg och långa perioder av kyla och snö. Det blir nog svårt de närmaste åren att hävda att all godstrafik eller all persontrafik skall gå via järnväg. Spårtrafik är för osäker för att duga som enda lösning. De företag som enbart litade på järnvägens godshantering sitter till exempel vid det här laget i en riktigt usel sits, efter bortemot en veckas totalstopp.

Vi har alltså de senaste veckorna fått lära oss hur viktigt det är att ha fungerande backup-lösningar. Det gäller inte bara fysisk kommunikation, utan också elektronisk kommunikation. Som tur är utvecklades Internet från början just för att vara ett extremt redundant system, med massor av backup-funktioner. Det skall vi vara glada för idag. Jag ryser vid tanken på ett veckolångt avbrott i Internettrafiken.

Långa perioder av extrem kyla är inget nytt och inte heller något vi kan bortse från i framtiden. Mjukvaruproblem är heller inget nytt, men här får vi nog räkna med att det blir betydligt värre innan det (kanske) blir bättre.
Det hela beror förstås på att alltmer styrs av elektronik och mjukvara. Det är i sig en bra sak, men det finns också stora problem.

Det mest uppenbara är kanske elektroniken i bilar. Den har hittills framför allt styrt motorn och hanterat instrument och underhållning. Men sedan några år tillbaka är gaspedalen helt elektronisk, bromsarna går samma väg och styrningen är på gång. Fördelarna är stora – bränsleekonomin blir bättre och människa-maskin-gränssnittet kan optimeras. Men elektroniken MÅSTE fungera på rätt sätt hela tiden. En ratt som knakar eller en bromspedal som känns sladdrig indikerar att något är fel, men det blir normalt sett ingen katastrof. Med helelektroniska lösningar kan man tänka sig felfall som är betydligt obehagligare och en del av dem har inträffat.

För embeddedindustrin är det här en utmaning, men framför allt en gigantisk möjlighet. Jag satt i förrgår och diskuterade det här med Thomas Evensen, CTO på numera Intelägda Wind River, och det var ingen som helst tvekan om att säkerhet är ett Wind Rivers viktigaste områden, både tekniskt och ekonomiskt. Samma sak gäller för övrigt en rad andra mjukvaruföretag, inte minst Green Hills.

Ingen inbillar sig väl att all mjukvara som i ett trollslag skulle bli helt säker. Tvärtom lär den ökade mängden mjukvara totalt sett leda till fler fel. Men möjligheten att separera och virtualisera gör det möjligt att dela upp problemen i mer eller mindre kritiska delar och köra dem på separata partitioner.

Så länge mjukvaran till den grundläggande hypervisorn (eller vad man nu föredrar att kalla den) är helt säker kommer processorn/processorerna att fungera. De mest kritiska delarna hålls minimala och hamnar i egna, säkra partitioner. Där kan man också garantera funktionen. De mera "fluffiga" delarna körs under operativsystem som Linux eller Windows (eller Android), som i sin tur ligger på egna partitioner. Där kan mjukvaran gå hur fel som helst, utan att sänka annat än den egna partitionen.

Grundtekniken är inte ny, men ändå måste man nog klassa det hela som något av en revolution. Delvis för att processortillverkarna, med Intel i täten, försöker att lägga så mycket som möjligt av virtualiseringen i hårdvara. Resultatet är att "priset" i form av försämrade prestanda blir allt lägre. Det finns till och med de som hävdar att det hela kan göras utan prestandaförlust.

För företag som Wind River, Green Hills och LynuxWorks (och en del andra) innebär det här dessutom en möjlighet att tjäna pengar. Det är välkommet i dessa tider. Det allra bästa är att det ger möjlighet att både bejaka öppen källkod och dessutom tjäna pengar på de säkerhetskritiska delarna – i samma maskin.

Så här dags nästa vecka lär jag i alla fall vara grundligt trött på allt vad hypervisors heter. Då släpar jag mig till hotellet efter sista dagen av Embedded World i Nürnberg och ett förvånansvärt stort antal möten och presskonferenser. Då är det bra att komma ihåg en sentens som någon kläckte en gång i tiden: "Att vara journalist är jobbigt, men det är bättre än arbete".

• Läs mer »

Nokia och Intel låter sina Linux-baserade operativsystem växa samman, samtidigt som Google fortsätter att kapa åt sig bitar från operatörer och mobiltelefontillverkare. 2010 ser ut att bli det år då många av de viktiga förändringarna sker.

Som vanligt är det naturligtvis mycket lättare att beskriva mekanismerna i efterhand. Om ett par år kommer alla bedömare att kunna förklara varför det som hände och varför det var så lätt att inse vad som skulle hända. Men så här mitt uppe i alltsammans är det betydligt svårare och de flesta kommer som vanligt att ha fel. Jag också. Men det finns en hel del intressant som händer just nu och en del av det är kanske till och med avgörande. Så det kanske är värt att sticka ut hakan ett litet stycke. Ibland blir det ju rätt.

Operativsystemskriget bland mobiltelefontillverkarna är minst sagt intressant. Nokia har valt att ställa sig vid sidan av Android och det är fullt förståeligt. Nokia är knappast intresserade av att stärka Google. Men samtidigt gäller det för Nokia att vara konkurrenskraftiga mot Android i ett lägge där billiga smarta mobiltelefoner kan få en ordentlig skjuts framåt på marknaden. Frågan är om de Symbian-baserade telefonerna är tillräckligt "sexiga" i det läget. Nokias satsning på den egna Linux-varianten Maemo stärks kanske på sikt av konvergensen med Moblin till det nya MeeGo. Men om användarna väljer att vänta på MeeGo och lågpris-smartphonemarknaden lyfter redan i år kan Nokia hamna lite problematiskt till.

ST-Ericssons lågpriskomponenter för Android (och Linux) var den stora nyheten förra veckan. Men det var långt ifrån den enda Android-baserade nyheten. Vi såg till exempel Green Hills lansera en "multivisor", en utomordentligt säker flerkärnig hypervisor baserad på operativsystemet Integrity. Ovanpå multivisorn körde Green Hills Android och skapade på det sättet basen för en extremt säker telefon med standardoperativsystem.

Det här är bara ett exempel på vad som är möjligt att göra med Android. I normala fall ligger Android ovanpå en Linux-implementering, men det finns inget som säger att det måste vara på det viset. Android kan lika gärna läggas ovanpå ett realtidsoperativsystem, som Enea OSE, eller ett realtidsoperativsystem/hypervisor som Integrity från Green Hills eller motsvarande från OK Labs.

Det är lätt att grotta ner sig i teknik, men Androids stora fördel ligger ändå inte i tekniken. Det viktigaste är att tjänsterna från Google faktiskt fungerar och är testade under lång tid. Google har redan från början den affärsmodell som de flesta av de andra strävar efter att uppnå eller åtminstone närma sig. Det här är oerhört värdefullt och det krävs nästan att Google gör något riktigt klantigt för att misslyckas. Och hittills har de inte valt den vägen.

Antag alltså att vi framåt sommaren får se ett antal (asiatiska) tillverkare sälja hyggliga Android-baserade smarta mobiltelefoner för mellan en och två tusenlappar. De är säkert inte i toppklass, men om de är bra nog och har tillgång till alla Google-tjänsterna blir de svåra att konkurrera med. Och risken finns att man då sätter en "good enough"-standard för ett bra tag framåt. Då Android bli en riktigt stor spelare och Nokia kan tvingas med i Android-lägret.

Så här behöver det naturligtvis inte alls bli. Man skall inte glömma att stora mobiltelefontillverkare som Nokia har stora fördelar när det till exempel gäller att integrera videokameror och GPS-enheter och hålla ner energiförbrukningen. Men man skall heller inte glömma att "delamineringen", alltså uppdelningen i t ex generella plattformstillverkare, operativsystemstillverkare, "middleware"-tillverkare och rena mobiltelefontillverkare, hela tiden gör det lättare för företag som Google. Det gör det i och för lättare också för företag som Apple.

Nej, jag vill helst inte satsa några större summor på vilken väg utvecklingen tar de närmaste åren, men det skulle förvåna mig om Android misslyckas. Och i det läget skulle jag bli förvånad om inte Nokia lanserade ett antal Android-telefoner. Nokia ser naturligtvis helst att de lyckas med Symbian och MeeGo, men det viktigaste är ändå att lyckas.

Och nu till något helt annat. Jag läser med visst nöje kulturdebatten i Svenska Dagbladet om den borgerliga kulturen kontra den gängse mera vänsterinriktade (normen sedan sjuttiotalet). Det är på många sätt en intressant debatt, men också till stor del ett fullständigt meningslöst eko av sjuttiotalets dumheter.

Väldigt mycket kan spåras tillbaka till sextio- och sjuttiotalets försök att politisera allting. "Sport är politik", "Kultur är politik", "Religion är politik" – den enklaste sammanfattningen var på den tiden att "Allt är politik".

På sjuttiotalet ledde det här till ändlösa debatter om "påvens skägg". De handlade alltså om teknikaliteter inom marxistisk politik och avhandlade ekonomi och kultur på sätt som senare visade sig vara fullständigt meningslösa (jodå, jag har suttit med i min beskärda del). På något egendomligt sätt hade marxismen, om än i urvattnad form, lyckats att få tolkningsföreträde till och med bland många på den borgerliga sidan.

Nåväl, till slut förstod väl de flesta av oss att marknadsekonomi varken är en djävulsk konspiration (Naomi Klein) eller ens ett politiskt system, utan i grunden bara det sätt ekonomi fungerar. Planekonomi, kan man lite elakt säga, är det sätt ekonomi inte fungerar. Den här förståelsen har kanske gjort de politiska debatterna lite mindre spektakulära, men samtidigt betydligt mera meningsfulla.

Avkopplingen mellan religion och politik har väl tyvärr inte lyckats så bra som man skulle önska, även om kyrkan skilts från staten. Men de flesta verkar i alla fall tro på den sekulära staten och religionen som en privatsak för utövarna. Hur det hänger ihop med politiska kyrkoval är förstås svårt att förstå, men det är ju inte heller så många som bryr sig. Och på sportsidorna försvann väl de värsta politiska fånerierna för en hel del år sedan. Sörjda och saknade av ett ytterligt fåtal.

Och vart vill jag komma med det här och ännu svårare – vad har det med elektronik att göra?

Jo, min (och många andras) tes är att politik faktiskt inte är så stort och brett som somliga vill få oss att tro. Det betyder inte på något sätt att politik är oviktigt. Tvärtom är det snarare så att de viktigaste delarna riskerar att döljas bakom dumheter om planekonomi och figurativ konst. Men om Göran Hägglund föredrar figurativ konst framför nonfigurativ konst är det faktiskt hans pryl och inte ett utslag av borgerlig kultur. Pensionssystem, socialförsäkring och sjukvård har någonstans i början en politisk koppling, men väldigt mycket mindre än vad en del politiker vill få oss att tro, speciellt när vi kommer till den dagliga hanteringen.

Elektronik hade faktiskt i början en viss koppling till politik, men det handlade mest bara om finansiering (via amerikanska försvarspengar). Fortfarande kastas det in en del ganska stora köttben från militärerna, men i det stora hela kan man nog ändå säga att elektronikindustrin har väldigt lite med politik att göra. Det är ett område där den globala marknadsekonomin (den råa världskapitalismen skulle kanske några säga) fått råda på egen hand och där de ständiga effektivitetsförbättringarna visar att det hela fungerat förbluffande bra. Vem hade väl kunnat tro att avancerade datorer och avancerade mobiltelefoner skulle bli tillgängliga för U-ländernas invånare. Och det helt utan politisk välvilja eller bidrag från I-länderna.

Nej, nu får det vara slut för den här gången. Jag tänker inte ens blanda in den globala uppvärmningen, trots att ännu ett snöväder är på gång in och vi dessutom har fått en riktigt intressant diskussion om hur FN-forskarna egentligen hanterar sina siffror. Men mer om det en annan gång.

• Läs mer »

En tusenlapp för en smartphone. Det är enligt ST-Ericsson fullt möjligt med företagets nya mobiltelefonplattform kombinerad med operativsystemet Android.

Och där försvann, som i ett trollslag, några av de få högmarginalprodukter som mobiltelefontillverkarna haft att glädja sig åt. Det är svårt att sälja smarta telefoner för fem tusen om det finns en motsvarande modell för en femtedel. Och om man väljer att hänga med i priskonkurrensen gäller det att sälja bra mycket mer än fem gånger så många tusenkronorstelefoner för att tjäna lika mycket som tidigare.

Så nu gäller det att antingen hitta helt nya sätt att tjäna pengar eller stoppa in avancerade funktioner som motiverar ett högre pris. Helst bör man förstås göra bådadera. Apple och Google satsar hårt på den första delen, med online-försäljning av insticksprogram. Vi får väl se om de traditionella telefontillverkarna klarar att hänga med i det racet. Däremot lär de stora telefontillverkarna kunna hålla ett försprång när det gäller avancerade hårdvarufunktioner, i första hand HD-videokameror och avancerade videofunktioner.

Här är förresten en hel del ganska fantastiska saker på gång. För några år sedan var det svårt att tänka sig mobilkameran som avancerad HD-videokamera. Det lilla bildchipet och det minimala objektivet borde effektivt hindra en sådan utveckling. Visserligen går mycket att kompensera i elektronik, men realtidskompensering kräver alldeles för mycket datakraft och suger ut batteriet på ett kick.

Men som vanligt finns det smarta konstruktörer som hittar lösningar på problemen och nu ser det faktiskt ut som om högkvalitativ HD-video från en liten mobiltelefon är möjlig med rimlig energiförbrukning. En av de intressantaste nyheterna på det här området presenteras nästa vecka och vi återkommer då i ämnet.

Men tillbaka till mobiltelefonmarknaden. Efter Apples inträde med iPhone för två år sedan är inte mycket sig likt. Och även om Android ännu inte har tagit några jättestora marknadsandelar är det åt det hållet de flesta tittar.
Strax före jul, på en konferens i Grenoble, såg jag ett diagram från ST-Ericsson, där man tittade på utvecklingen när det gäller operativsystem för smartphones från 2006 fram till 2010. Att Symbian tappar mark stod helt klart, men man räknar ändå med att Symbian skall ha ca 40 procent av marknaden 2010. iPhone växer, men ligger ändå inte mycket över 10 procent. Android ligger klart under 10 procent och tar ännu så länge mycket av sin marknad från ett krympande Linux. RIM (BlackBerry) växer fortfarande och ligger runt 15 procent. Och enligt ST-Ericsson-siffrorna växer också Windows Mobile och ligger någonstans runt 10 procent. Men där framkom nyss nya siffror som pekar på en snabb tillbakagång för Windows Mobile.

Det här skulle indikera att Nokia gör rätt som struntar i Android (ännu så länge) och att iPhone inte är en alltför farlig konkurrent. Men så enkelt är det nog knappast. Ett antal billiga Android-telefoner skulle snabbt kunna vända upp och ned på det mesta. Alla verkar vilja ha en iPhone och en billig Android-telefon kan i det läget framstå som ett vettigt alternativ. Vi lär knappast få se Apple-telefoner för en tusenlapp.

Och återigen - de som verkligen kan dra maximal nytta av Android är de (ännu så länge) små mobiltelefontillverkarna i Fjärran Östern. De kan med relativt små medel kombinera mobilplattformar från företag som ST-Ericsson med Android och snabbt få fram telefoner som likvärdiga med de stora tillverkarnas, men betydligt billigare. Tidigare har de här tillverkarna ofta fallit på att användargränssnitten varit taffliga eller annorlunda än vad kunderna varit vana vid. De problemen löser i stort sett Android och användarna kan dessutom anpassa med egna nedladdade applikationer (från Google). Resultatet blir en ökad konkurrens.

Så vi kan nog se fram emot ett intressant år för mobiltelefonmarknaden. Strömmen av pressmeddelanden från nästa veckas mobiltelefonkonferens i Barcelona visar att den tekniska utvecklingen på intet sätt har stannat av. Men hur tillverkarna skall kompensera för de ständigt sjunkande priserna och marginalerna står skrivet i stjärnorna.

• Läs mer »

Programmerbar logik är fantastiskt, men det finns problem. Med samma tillverkningsprocess tar det uppåt tio gånger mer plats att implementera samma funktion i programmerbar logik som i "hårt kisel". Strömförbrukningen blir också betydligt högre och hastigheten lägre.

Det här har varit ett ämne för heta diskussioner i alla de år som programmerbar logik har funnits. Debatten påminner på många sätt om "make versus buy"-motsättningen i valet mellan kortsystem eller egna konstruktioner från komponenter. Och på samma sätt som för kortsystemen blir gränserna allt otydligare också i valet mellan programmerbar logik och "hårda" konstruktioner.

Här ser vi nu Altera ta ytterligare ett steg närmare ASSP-lägret. Företaget har, precis som de andra FPGA-spelarna, länge haft hårda minnesblock, hårda DSP-block, hårda seriekommunikationshanterare och hårda processorkärnor. Men, precis som de andra har man varit rädd för att skapa alltför många varianter av FPGA-kretsarna.

I den nya 28 nm-generationen ökar fokus på hårda block och företaget drar nytta av sin Hard Copy-teknik för att göra mellanting mellan FPGA och ASSP. De befintliga hårda blocken och FPGA-areorna kombineras med "halvhårda" områden som kundanpassas via de två sista metallagren. Till att börja med får kunderna välja mellan ett antal färdiga och verifierade block, men på lite sikt lär man öppna upp också för kundspecifika konstruktioner.

Det är naturligtvis ingen självklarhet att det här blir en succé. Försöken att lägga in FPGA-block i ASSP har varit många och misslyckade. Men här verkar man att nalkas problemet från rätt håll och det borde kunna bädda för framgångar. Framför allt handlar det om de mest avancerade tillverkningsprocesserna, vilket är en förutsättning för att FPGA-delen skall bli effektiv nog.

Och på tal om avancerade tillverkningsprocesser – det nya flashminnet från Intel och Micron flyttar fram gränserna ytterligare ett stycke. 8 Gbyte på ett flashminneschip är sannerligen inte illa och den nya 25 nm-processen från Intel och Micron visar tydligt att det nu är flashteknologin som är teknologidrivande. Vi har alltså gått från SRAM som teknologidrivare, till FPGA och nu flashminnen. Vem kunde väl tro det för några år sedan, då flash-processerna alltid låg efter en eller ett par teknologinoder.

Men just nu är det annat som fångar de flestas intresse. Snöovädren och kylan genererar spaltkilometer och köldrekorden står som spån i backen. Efter det senaste snöovädret har vi dessutom fått se att platta tak har sina negativa sidor. Snöslungorna går nu för fullvarv på taken till industrier, affärer och till och med moderna villor för att förhindra fler ras. Sällan har väl den globala uppvärmningen känts mer avlägsen än just nu.

Själv ägnade jag en stor del av söndagen åt att bila bort sådär en kubikmeter is. Värmepumpar genererar smältvatten och det är normalt sett inga problem. Men efter en dryg månads kyla hade det byggts upp ett magnifikt block av perfekt, genomskinlig och fruktansvärt stark is som bara måste bort. Mitt största järnspett hjälpte inte mycket, men en stor elektrisk borrhammare med mejsel för att bila upp betonggolv gjorde susen. Eller rättare sagt – det tog tid, men det gick. Jag har fortfarande träningsvärk i armarna. Och ishögen lär väl inte smälta förrän framåt midsommar.

• Läs mer »