Programmet för embeddedkonferensen är spikat, allt ser bra ut med embeddedpriset och embeddedspecialen är färdig och tryckt. Den känns som om näsan börjar sticka upp ovanför vattenytan igen.

Men det är också verkligt kul att se hur konferensen och priset har utvecklats över åren. Vid det här laget har jag gjort sju upplagor av "Embedded Technology Special". Den första kom ut hösten 2003 och den som vill se alla nominerade till Swedish Embedded Award under åren kan hitta senaste året (2008) och åren 2004-2007 i vänsterkolumnen på hemsidan (2003 ligger inte på plats). Årets embeddedspecial kommer i brevlådorna på fredag och finns då också i blädderbar form på hemsidan.

Alla konstruktioner som nominerats till priset har väl inte resulterat i succéprodukter. Steget från prototyp till kommersiell framgång är långt. Men många har lyckats, medan andra har snavat på målsnöret. Vi kommer att fortsätta att följa upp de gamla projekten under året.

Embeddedområdet fortsätter i alla fall att växa och Elektronik i Norden ökar återigen fokus på området. Utgivningsplanen för nästa år är inte officiell ännu, men så mycket kan jag i alla fall avslöja. Embedded är viktigt.
Och när vi ändå är inne på embedded – SoC, System på Chip, är ett teknikområde som för några år sedan var intressant, men smalt. Det kunde på den tiden knappast klassas som emdeddedteknik.

Men det har efter hand ändrats. Stora FPGA-kretsar gör det möjligt att lägga in kompletta system i en komponent och det har gjort SoC-tekniken tillgänglig för många.

Men det hela blev ännu intressantare när Cypress lanserade sina PSoC-kretsar för några år sedan. Genom att kombinera enkapseldator, periferikretsar, programmerbar logik och en rad programmerbara analoga funktioner lyckades man få fram en programmerbar SoC-lösning som verkligen bara behövde en krets. Och allra viktigast – den blev billig nog att användas i storvolym.

PSoC i sin originalversion är inte särskilt kraftfull. Processorn är till exempel enkel och ganska långsam, men prestanda räcker ändå i många enklare tillämpningar.

Men nu kommer ett par familjer som är radikalt mycket snabbare och då ändras förutsättningarna för en hel del konstruktioner. Om det går att få plats med allt, inklusive de analoga funktionerna, i en enda strömsnål krets kan det kanske vara värt att införa en del begränsningar. Och om det finns en komponent som gör hårdvaran enkel kan det kanske vara värt att ta fram en del produkter som annars inte skulle blivit aktuella.

Det här är intressant och Cypress kommer säkert inte vara ensamma i sin niche särskilt länge. Naturligtvis är det alltid svårt att hitta rätt avvägning mellan fasta funktioner och programmerbara funktioner, men området mellan helt generell programmerbar logik och helt fasta enkapseldatorer plus standardkretsar är definitivt värt att titta på. Speciellt om man gör utvecklingsverktygen effektiva.

Nej, nu börjar det bli allvarligt sent. Jag får ursäkta mig med att jag tog en tur till Köpenhamn idag och planet tillbaka blev försenat. Sånt händer, men av någon anledning händer det mig oftare i Köpenhamn än på andra ställen.

• Läs mer »

För ett par timmar sedan var det exakt 200 år sedan Sverige förlorade Finland. Och för lite knappt två månader sedan var det 40 år sedan den första människan landade på månen. Bägge de här händelserna har gett upphov till massor av konspirationsteorier.

Men konspirationsteorin om de fejkade månfärderna är nog ändå en av de märkligaste. Förvånansvärt många tror fortfarande att alltsammans var iscensatt i en studio och att USA aldrig lyckades sätta astronauter på månen. Eller rättare sagt – det är faktiskt många fler som tror på den här konspirationsteorin idag än på sjuttiotalet.

Som så många av den här sortens teorier baseras också den här på ett fåtal relativt oväsentliga detaljer som sedan blåses upp till att kallas avgörande. En flagga som fladdrar när den inte borde göra det och en bild med en himmel utan stjärnor tas som avgörande bevis. Att alla de här detaljerna har förklarats gång på gång ses bara som bevis på att konspirationen fortfarande lever.

De konspirationstroende tar ingen hänsyn till det fantastiskt osannolika i att en konspiration av den här storleken, med hundratusentals inblandade, skulle kunna hålla i fyrtio år utan att någon avslöjade den. Eller som Neil Armstrong uttryckte det: "Det enda som vore mera komplicerat än att genomföra Apollo-projektet vore att fejka det".

Men är då inte konspirationsteorier bara skojiga tankeexperiment som författare och filmmakare roar sig med? Ingen tror väl på Dan Browns Illuminati-konspiration eller de många andra konspirationer som film- och litteraturvärlden översvämmas av.

Jo, det verkar faktiskt så. Bara för några veckor sedan tog Aftonbladet in en artikel med en klassisk konspirationsteori, nämligen den om de onda judarna som säljer organ från skjutna fiender. Historien var förstås obestyrkt, av den enkla anledningen att den är hopplöst omöjlig. Men tidningens kulturchef, Åsa Linderborg, valde ändå att publicera.

Hon har i och för sig gott historiskt sällskap. I Sverige har många av de vildaste historierna om Palmemordet, Estonia och Tsunamin hittat in i mediernas finrum. Internationellt har nog på senare tid Kennedymordet gett upphov till flest välrapporterade teorier. Men störst skada har nog ändå det fejkade "Sions vises protokoll" gjort. Den blev direkt och indirekt orsak till att miljoner miste livet. Och den användes på sin tid som slagträ av många tidningar och makthavare. Faktum är att den fortfarande används i en del länder, trots att den avslöjades som blatant förfalskning redan på trettiotalet.

I verkligheten är det inte alls lätt att få ens små konspirationer att fungera. Åtminstone inte i den öppna och demokratiska delen av världen. Konspirationer som t ex Watergate eller Iran-Contras-affären gick om intet på grund av helt normal inkompetens. Någon klantar sig alltid och någon läcker alltid.

Det senaste året har många försökt hitta "den stora kapitalistiska konspirationen" i finanskrisen, men också där kommer man mest bara fram till inkompetens och fartblindhet (och en del dåliga politiska beslut, framför allt i USA). marknadsekonomin är inte en konspiration, vad än Naomi Klein försöker påstå.

För den som vill läsa om farorna med konspirationsteorier kan jag rekommendera boken "Voodoo Histories" av David Aaronovitch. Den som i stället vill läsa en riktigt omfattande konspirationsteori kan läsa Niklas Ekdals "I döden dina män". Där har han lyckats att föra samman alla svenska katastrofer från förlusten av skeppet Kronan, mordet på Karl XII och förlusten av Finland, till Palmemordet, Estoniakatastrofen och Tsunamihanteringen. Mycket underhållande.

Och vad har vi då för konspirationsteorier inom elektronikvärlden?
Hittills har väl de flesta en sak gemensamt – de innehåller Microsoft och Bill Gates. Och vi kan nog räkna med att Google kommer att bli centrum för allt fler teorier.

Men i det stora hela är nog ändå elektronikområdet ganska förskonat från konspirationsteoriernas galenskap. Allt är så öppet och fungerar så uppenbart på marknadens villkor att det inte finns så mycket utrymme för konspirationer. Företagen vill göra vinst, men det är ju varken nytt eller märkligt. Det finns en hel del dumhet och inkompetens, och det är heller inget ovanligt. Men det finns också gott om genialitet och vilja att driva utvecklingen framåt.

• Läs mer »

Konferenserna har duggat tätt de senaste veckorna. Senast ut var multicore-konferensen förra veckan och FPGA-konferensen i dag. Och i bägge fallen känns det som om begreppet "good enough" blir allt viktigare.

Jag har varit inne på det här tidigare. Utvecklingen inom olika områden går ofta mycket snabbt, tills dess att man når upp till en "good enough"-nivå. Sedan planar det ut och allt handlar om kostnadsreduktion. Typiska exempel är digitalkameror och TV-apparater, där det blir allt svårare att hitta nya viktiga och säljande tekniksprång. Delar av mobiltelefonmarknaden närmar sig också sin "good enough"-nivå, även om det lär ta ett par år till innan de avancerade telefonerna hittar dit.

Nu är det förstås viktigt att säga att varken multicore-tekniken eller FPGA-tekniken som helhet har blivit "bra nog". Men det finns delar där man är på god väg och det märks inte minst på multicore-området. Det där jättesprånget mot nya metoder för att hantera massivt parallella arkitekturer verkar mest bara hända på serversidan. På PC-sidan verkar det betydligt ljummare.

I stället ser det ut som om huvudintresset riktar sig mot "cloud computing", med datorer som inte nödvändigtvis behöver vara så särskilt mycket snabbare än de vi har idag. I det läget räcker det med kanske fyra kärnor, där operativsystemet får en, antivirusmjukvaran får en och ett par aktiva tillämpningar får var sin. På det här sättet slipper man det gigantiska arbetet att skriva om applikationerna för att kunna köras på flera trådar.

Problemet är som vanligt att i stort sett alla desktopprogram är skrivna på konventionellt sätt för sekventiell bearbetning. Det är ruggigt svårt att skriva om dem för parallell bearbetning och det är långt ifrån alltid värt jobbet. Och för de relativt få programdelar som verkligen drar nytta av parallellisering kan det enligt många konferensdeltagare vara intressantare att använda de grafikprocessorer som redan finns på plats.

De här tongångarna verkade faktiskt vanligare i år än på förra årets multicore-konferens. På server-sidan fortsätter explosionen av processorer och processorkärnor och samma sak händer i avancerade embeddedtillämpningar (till exempel telekomtillämpningar). Men för desktop-tillämpningarna talade allt fler om möjligheterna att effektivisera utan att parallellisera. Där finns fortfarande stora marginaler.

På FPGA-sidan har vi sett en fantastisk utveckling de senaste åren. En miljon grindar är ingen omöjlighet och det rymmer gigantiska konstruktioner.

Men om man skall använda konventionella ASIC-metoder för att konstruera blir det fruktansvärt dyrt, framför allt att verifiera. Det man lätt glömmer bort är att den stora kostnaden i ASIC-projekt faktiskt inte ligger på masker och kisel, utan på konstruktion och verifiering. Och även FPGA-kretsar måste konstrueras och verifieras.

Så nu ser vi en klar trend mot att förenkla konstruktionsarbetet. Flexibiliteten offras till förmån för färdiga byggblock som förhoppningsvis är tillräckligt väl verifierade. Det skall vara lika lätt att konstruera med programmerbar logik som med komponenter.

Också här handlar det om "tillräckligt bra". FPGA-tillverkarna har tröttnat på att få stryk av enkapseldatorer som har dålig flexibilitet, men som ofta är tillräckligt bra (åtminstone om man tummar på kraven här och där). Det är inte lätt att sälja in en FPGA-lösning om utvecklingsarbetet tar mycket längre tid och risken är större. Då säger man gärna "vi testar en FPGA-lösning nästa gång – kanske".

Ett riktigt bra exempel på "good enough" är förresten CMOS-teknologin. Alla vet att BiCMOS, GaAs och SiGe är mycket bättre och de senaste tjugofem åren har många dömt ut vanlig CMOS till fördel för bättre processer. Men CMOS är billigare och det går nästan alltid att komma runt problemen. CMOS är helt enkelt tillräckligt bra.

Nej nu får det räcka för den här gången. För min del vet jag i alla fall vad som just nu är viktigast. För några timmar sedan ringde min näst äldsta son från Japan och berättade att han blivit pappa. Det blev en liten flicka. Det är bättre än bra.

• Läs mer »

Visst finns det möjligheter för svensk elektronikindustri! Sverige har en potential att öka sin export och nya uppfinningar kan lägga grunden för nya företag. På IM- och EIF-föreningarnas initiativ, tillsammans med Stockholmsmässan, framkom en rad argument för en positiv utveckling under konferensen "Stora Elektronikdagen" den 3 september.
Det 70-tal personer i ledande ställning från den svenska elektronikindustrin spetsade öronen extra när Robert Dahlman, Investerum AB, berättade om den ekonomiska krisen - och varför det blev som det blev.
I hans historiska återblick var det Frank Roosevelt som 1932 lade grunden till dagens kris då Fannie Mae bildades för att låna ut pengar till privatpersoner för huslån. Det privatiserade men fick en offentlig uppgift. Freddie Mac startades för att skapa en konkurrens. Bill Clinton satte press på att låna ut mer och "cirkusen" var igång. Som bekant kraschade både Fannie Mae och Fannie Mac. Resten är historia. Med utlåningen fortsatte priser på bostäder uppåt, liksom den övriga konsumtionen, trots att om många ekonomer insåg att det hela skulle leda till en krasch.
Robert Dahlman visade kurvor över förloppet hos den senaste nedgången, jämfört med tidigare lågkonjunkturer.
Av kurvorna framgick att de brantaste fallen också följdes av branta uppgångar. Så kommer det förmodligen att bli denna gång!
Det är alltså dags för svensk elektronikindustri att se över sin strategi. Exportrådets presentationer på "Stora Elektronikdagen" visade vikten av att exportera. Jens Wernborg på Exportrådet i Bombay (Mumbai), som tidigare var chef i södra Kina, talade bland annat om industriernas förflyttningar i världen. Första utflyttningen skedde till Asien. Nästa steg blev förflyttningar inom Asien och nu sker så även i Europa. Blir Afrika nästa ort att flytta till?
Jens Wernborg beskriver Europaindustrins outsourcing som att vi har skickat iväg en pendel. Nu ser vi pendeln komma tillbaka, med Huawei och ZTE som exempel (etablerade i Kista). De har tagit vår kunskap och vidareutvecklat den.
- Utnyttja den återkommande pendeln, är hans uppmaning. skeendet ger möjlighet, men se även upp för risker.
Sverige är ett uppfinnande land och världens 12:e största räknat i antalet patent, trots vår lilla storlek. Sverige är ett attraktivt land att forska och utveckla i. Därför finns ZTE och Huawei här.
Men hur kommer det sig att Huawei har lyckats bli så stort? Företaget startades ju så sent som 1998.
Jens Wernborgs svar är att de tidigt exporterade och med en export även till länder som Sverige inte penetrerar, länder som Vietnam, Laos, Kambodja etc.
Indiens industri ligger ungefär 10 år efter Kina i utvecklingen, men växer nu snabbt, snabbare än Kina. Karl Hedberg, Exportrådet, berättade att Ericsson i Indien sätter upp en ny basstation var sjunde minut. Tillverkningsindustrin växer snabbare än serviceindustrin. Dit räknas programvaruindustrin. Den är inte så stor som många antar. Det finns ungefär 2 miljoner programmerare i det land som nu har passerat invånarantalet en miljard.
Utflyttningen av produktion, t ex till Indien, fortsätter.
- Följ med, bryt inte kontakten med kunden utan sätt upp en verksamhet i landet, kanske med en man stationerad, var hans uppmaning.
Ryssland är världens 7:e största ekonomi.
- Men det är inget lågkostnadsland, upplyste Fredrik Häggström, Exportrådet i Moskva.
Det är idag en råvaruproducerande nation. Medvedev har dock beslutat att landet skall bli "ledande industrination". Idag produceras bara 0,5 procent av världens elektronikkomponenter i Ryssland, jämfört med Kina som står för 50 procent. Men tanken är att satsa mer på elektronikindustrin.
- Det finns goda möjligheter till att marknadsföra sig i Ryssland, men det är inte lätt.
Den som planerar för affärer där bör ta hjälp av Exportrådet.
Ett annat intressant land att exportera till är Brasilien. Dess ekonomi växer snabbt, men problemet är att en mycket stor straffskatt läggs på importvaror, för att tvinga utländska företag att ha produktion i Brasilien (så har det varit i minst 50 år). Undantag kan ges för unika produkter.
- Den som startar tillverkning i Brasilien får dock räkna med löner på svensk nivå, åtminstone för chefer, säger Exportrådets man i Sao Paulo, Jacob Wedin.
Ytterligare ett intressant land är Taiwan, vars förhållande till Kina numera är normaliserat. Ofta görs affärer med Kina via Taiwan. Taiwan, som var mycket fattigt på 50-talet har idag 19 av världens största företag, att jämföra med 43 i USA. Det är världens största vad gäller tillverkning av halvledarchip (TSMC) och kapsling av kretsar.
Vad kan Sverige göra i sammanhanget? Vi har vårt Ericsson, som är världens största telekomföretag. Nu var ämnet för "Stora Elektronikdagen" kanske inte att diskutera dess roll i världen. I stället möttes företagare för små- och medelstora företag, konstruerande och tillverkande, samt leverantörer av komponenter och mätinstrument i ett forum som gav prov på stor idérikedom. Konferensen gav exempel på såväl solcellteknik som värmekameror, nya trycksensorer genom materialet QTC och specialkomponenter för bland annat elbilar. Storföretaget ABB berättade om de energivinster som industrin kan uppnå med nya lösningar för el-motorer.
Det finns innovationer och företag med visioner. Men Sverige måste exportera mer därför att hemmamarknaden är för liten. Med en förhoppningsvis snart övergående lågkonjunktur finns det möjligheter för den svenska elektronikindustrin att ta innovationer till färdiga produkter för att ligga i fas med en internationell marknadsuppgång. S.E.E-arrangemanget "Stora Elektronikdagen" blev en konferens med rätt inriktning i rätt tid!

• Läs mer »

Återanvändning av både mjukvara och hårdvara är bra. Och ännu bättre är det att kunna blanda moduler från olika tillverkare. Men har man verkligen tänkt på att det hela skall fungera också i verkligheten?

Igår ägnade jag dagen åt den andra årliga ICES-konferensen om embeddedsystem. Det var väl använd tid, med intressanta föredrag och en riktigt bra paneldiskussion.

En hel del handlade om modellbaserad konstruktion, återanvändning och bilelektronik. Tillsammans stavas det Autosar och tanken är att Autosar-standarden skall lösa alla problem för bilelektronikindustrin. Flexibilitet och interoperabilitet skall göra det lättare för alla.

Eller kanske inte. Det finns en del som ser snabbt ökande problem också. Det är inte lätt att blanda mjukvara och hårdvara från olika tillverkare och det blir inte nödvändigtvis lättare för att man lägger till stora överbyggnader. Framför allt blir test och verifiering allt svårare. Ökad flexibilitet är inte något som testavdelningar nödvändigtvis uppskattar.

Det här är ett grundläggande problem vid all systemutveckling, oberoende av om det handlar om datorer, bilar eller telefonstationer. Alla vill ha allting och det gör att man vill skapa maximalt flexibla system. Det leder i sin tur till att marknadsfolket trycker på för att implementera både det kunden vill ha och det kunden kanske någon gång kommer att vilja ha.

Att systemen sedan blir långsamma och fulla av fel ser man som ett separat problem. Felen kan för övrigt alltid fixas med kontinuerliga uppdateringar, även om det tyvärr också för med sig att man alltid skjuter på "rörliga mål".

Nej, det är kanske alldeles för lätt att vara negativ och utvecklingsfientlig. Men ibland är det är ganska skönt att lyssna till företag "mot strömmen", som Scania. Där har man hittills valt att hålla en stenhård kontroll över sina elektroniksystem, behålla all kompetens inom huset och inte tillåta kontinuerliga uppdateringar. Det har lett till en överlägsen kvalitet och det är i sig ett bra säljargument.

På samma sätt känns det bra att höra Per-martin Andersson från Ericssons basstationsverksamhet tala om förenkling som det enda sättet att klara så avancerade system som LTE-basstationer. Allt måste göras så enkelt som möjligt annars går det inte.

Det finns naturligtvis inga motsättningar mellan till exempel modellbaserad konstruktion och enkelhet. Tvärtom ger modellbaserad konstruktion större möjligheter att hålla ordning på vad man egentligen vill göra.

Det stora problemet är väl snarare när man inte riktigt vet vad man vill och därför försöker hålla alla vägar öppna. Praktexemplet på det är kanske kortstandarden Futurebus+, men det finns många andra. Låt oss bara hoppas att inte Autosar är en av dem.

Och på tal om fordon. Jag läste idag ett riktigt vettigt inlägg om vägbygge från en socialdemokratisk politiker. Han påpekade att man faktiskt måste bygga ut vägarna för att det skall gå att komma fram med bussar. För det är ju faktiskt så att bussarna står för en stor och växande del av kollektivtrafiken.

För oss som bor på Värmdö utanför Stockholm, ett område utan spårtrafik, är det här fullständigt självklart. Här är nog de flesta nöjda med den flexibla, snabba och turtäta busstrafiken. En extra fil för bussar skulle på många ställen vara ett mera miljövänligt och framför allt bra mycket mera flexibelt alternativ än dyra spårförbindelser.

• Läs mer »