Här i Nice fortsätter DATE-konferensen att visa både EDA-industrins problem och hur viktig den faktiskt är. Det skulle vara omöjligt att utveckla de komponenter som behövs i nästa generations produkter med två år gamla verktyg.

Men den snabba tekniska utvecklingen gör att vi delvis drar felaktiga slutsatser. Alla halvledarprojekt kräver inte de allra senaste halvledarprocesserna. Och ASIC behöver inte alls vara så överdrivet dyrt.

Faktum är att vi inom media nog måste ta på oss ansvaret för att så länge ha drivit tesen om ASIC-teknologins död. Det är så lätt att extrapolera trender och det är ingen tvekan om att trenden går mot plattformsbaserade konstruktioner, fler applikationsspecifika standardprodukter och färre kundspecifika komponenter. Den allmänna sanningen är att programmerbar logik tar över när det gäller applikationsspecifika komponenter. Det kostar alltid flera miljoner att ta fram egna kretsar.

Men man skall akta sig för att rida för hårt på trender. Allt går inte att passa in i en enda trend och man skall akta sig för att vara alltför kategorisk. Här är ASIC ett bra exempel på en teknologi som faktiskt har mycket bättre förutsättningar än de flesta tror.

För kundspecifika komponenter handlar inte bara om massor av logik. Tvärtom är det ofta de analoga delarna som är huvudsaken. Bra analoga prestanda och låg energiförbrukning är huvudargument.

Och här har inte programmerbar logik mycket att komma med. Om det inte räcker med analoga standardkomponenter är fullcustom-teknik enda möjligheten. Men som tur är finns det inga större anledningar att gå till de mest avancerade processerna. 180 eller 250 nm räcker gott. Faktum är att det fortfarande görs många nykonstruktioner i 350 och 500 nm.

Orsaken till det här är att analoga konstruktioner inte skalar i storlek på samma sätt som digitala konstruktioner. Att flytta en analog konstruktion från 180 till 65 nm innebär inte nödvändigtvis att kiselarean minskar. Däremot ökar priset per kvadratmillimeter.

Så om det bara handlar om att lägga in analoga funktioner, RF-funktioner och några tiotals tusen grindar duger det gott med 180 nm. Och då hamnar priserna på relativt rimliga nivåer. Produktionspriset för en åttatumswafer i 180 nm ligger runt 750 dollar och där finns plats för många komponenter. En komplett uppsättning masker ligger på ca 150 000 dollar, men det går att komma undan med neråt 20 000 dollar genom att utnyttja möjligheterna till "multi project wafers". Det innebär att man har råd att misslyckas ett par gånger utan att bli ruinerad.

Verktygen är normalt sett dyra, men det finns verktyg för analog konstruktion i rimlig prisklass (några tiotusen dollar). Det finns också relativt lättanvända (och billiga) digitala verktyg.

Det här är ett ämne som jag kommer att återkomma till. Tillgången på processkapacitet i 180 nm-klassen ökar snabbt i takt med att gamla volymprodukter växlar över till nyare geometrier. Det pressar priset, samtidigt som tekniken är väl inkörd och konstruktionsregler och bibliotek är extremt väl beprövade.

Så ASIC-teknologin är inte död, den bara vilar sig.

• Läs mer »

Efter DATE-konferensens första dag står det klart att konferensdelen håller måttet med råge. På utställningsgolvet ser det betydligt tunnare ut. Varken Cadence, Synopsys eller Mentor ställer ut, även om  både Wally Rhines och Aart de Geus finns på plats.

Men, konferensdelen håller mycket hög klass, debatterna är bra och mässgolvet är fullt av specialiserade och intressanta EDA-företag. I EDA-världen sker ju traditionellt större delen av den tekniskt nyskapande utvecklingen i små uppstartsföretag som sedan köps upp av någon av de större.

Det här är också ett av de stora diskussionsämnena, både i paneldebatter och på golvet. Hur skall EDA-industrin se ut i framtiden och vem skall sköta nyutvecklingen. Uppstartsföretag har idag mycket svårt att komma över riskkapital och det är långt ifrån uppenbart att det finns en lönsam "exit", via börsintroduktion eller uppköp av någon av de stora. Inget EDA-företag har börsintroducerats de senaste fem eller sex åren och allt oftare slutar uppstartsäventyret med att företaget går i konkurs och någon av de stora köper upp resterna för en relativ struntsumma. Eftersom man då inte får med nyckelpersonerna blir värdet begränsat.

Samtidigt är kravet på ny- och vidareutveckling mycket stort. Redan att underhålla befintliga verktyg är ytterst teknikkrävande, eftersom varje ny processnod ställer så många nya krav. De tre stora EDA-företagen lägger ca 40 procent av sin omsättning på utveckling, och det är ungefär dubbelt mot normala teknikintensiva företag. En mycket stor del av kostnaderna går åt bara för att hålla befintliga verktyg uppdaterade så att de klarar de senaste processnoderna.

Det finns mycket diskussioner om annorlunda modeller, sammanslagningar eller köp från någon eller några av kiselsmedjorna. Men de flesta är nog överens om att dagens modell, med två eller tre stora konkurrerande EDA-företag och ett stort antal mindre spetsföretag, är svårslagen. Det finns mer att göra, framför allt via ökad standardisering och mer samarbete, men det är svårt att hitta en modell som resulterar i bättre verktyg till lägre kostnad.

Nej, nu är det hög tid att fortsätta springa runt på DATE. Jag återkommer med fler rapporter från ett trivsamt Nice.

• Läs mer »

Nyheten att Telenor och Tele2 slår sig samman om en massiv LTE-utbyggnad är intressant. Tydligen vill de bägge företagen konkurrera ut de fasta ADSL-anslutningar över telenätet där man tycker att Telia Sonera tar oskäligt betalt.

Att den fjärde generationens mobiltelefoni (som egentligen handlar nästan enbart om datakommunikation) skulle kunna bli en konkurrent till Telia Soneras koppartrådar är i och för sig inget nytt. Men en så kraftig avsiktsförklaring som den från Telenor/Tele2 kan driva på utvecklingen ganska ordentligt. Många har idag en fast telefonledning bara för att få vettigt bredband och skulle sannolikt säga upp abonnemanget om det fanns ett bra alternativ.

På den "gamla goda" tiden, med en enda operatör skulle en sådan här övergång ta lång tid. Att konkurrera ut sig själv är inte särskilt intressant och den enda operatören skulle helt säkert se till att införa begränsningar som gjorde det nödvändigt att ha kvar det fasta abonnemanget. Om staten hade valt att bryta ut kabelverksamheten innan Telia såldes hade det heller inte funnits så stark vilja till snabb förändring.

Men nu fick Telia behålla alla kopparledningarna och de andra operatörerna har sedan dess klagat högljutt på monopoltendenser och dåliga villkor för att släppas in i näten. De kommer nu att ta alla möjligheter att sätta krokben för Telia Soneras koppartrådar och LTE är ett krokben som heter duga.

Nu kommer förstås de flesta inte att se hastigheter i klass med de 100/50 Mbit/s (nedladdning/uppladdning) som brukar anges för LTE. Men dagens ADSL-abonnemang ligger oftast runt 5/0,5 Mbit/s, så användarna är inte bortskämda. LTE klarar en "good enough"-nivå också på hyggliga avstånd och i takt med att små nano- och piko-basstationer sprids ut ökar kapacitet och hastighet. Och vid samma hastighet och samma pris som ADSL är en trådlös kommunikation utan tvekan att föredra. Portabilitet och mindre känslighet för åska är bara ett par argument.

För Telia Sonera kan kopparnätet gå från att vara en kassako till att bli en förlustaffär. Underhållskostnaderna är stora och sjunker inte alls i takt med att abonnenterna lämnar systemet. Men kanske kan snabbare varianter av ADSL hålla kvar kunderna.

Och på tal om snabbare varianter – det verkar som om Microsoft har fått fart på Windows 7, alltså efterföljaren till Windows Vista. De som har testat de senaste betaversionerna påstår att det nya operativsystemet är snabbare än både Vista och Windows XP.

Dessutom har det visat sig att netbook-användarna har svängt kraftigt när det gäller Windows/Linux. I början av Netbook-historien (för ett drygt år sedan) dominerade Linux, men idag säljs långt mer än 90 procent av alla netbooks med förinstallerad Windows. Genomgående handlar det förstås om "gamla" Windows XP. Vista är alldeles för stor och långsam.

Men enligt både Microsoft och oberoende testare skall Windows 7 fungera riktigt bra, också på netbook-datorer. Microsoft kommer därför att lansera en lågprisversion av Windows 7, speciellt avsedd för netbookdatorer. I Windows 7 Starter Edition kommer man att införa en begränsning på att köra maximalt tre samtidiga program. Om det innebär att man "skjuter sig i foten" igen återstår att se. Home-versionen av Windows XP, med sina begränsade nätverksfunktioner, innebar en gång i tiden att man "avsade sig" marknaden för hemmanätverk. Det var inte särskilt listigt.

Men Microsoft verkar i alla fall komma ner på fötterna efter det långa och olyckliga Vista-äventyret. Trovärdigheten har väl fått sig några rejäla törnar, men den kanske går att reparera.

En stor fråga är förstås vad som händer med MID-marknaden, alltså den mellanklass av datorer/mobiltelefoner som framför allt Intel satsar så hårt på. Där är Linux standardoperativsystem och Microsoft finns inte ens "på kartan". Här finns en klar risk för Microsofts dominans. Eller får vi plötsligt se Intel göra reklam för "Windows for MID"?

• Läs mer »

Jag talade häromdagen med Luca Benini, ordförande för DATE-konferensen (EDA-konferens som hålls i Nice om två veckor). Han var mycket nöjd med konferensdelen, som ökar i år igen och har en verklig tyngd. Däremot var han inte lika nöjd med mässdelen, som gått kräftgång de senaste åren och som i år riskerade att bli en katastrof.

Men då tog organisatörerna beslut om att göra om det hela till en mässa med minimala montrar och relativt gott om sammanträdeslokaler och det verkar att ha gjort susen. Avbokningarna byttes i bokningar och resultatet ser ut att bli en mässa som är liten, men där de flesta finns med.

För mässarrangörerna är det naturligtvis inte så intressant att gå från stora till små mässor, men det är betydligt bättre att ha många nöjda utställare med små montrar än att ha ett litet antal missnöjda utställare med stora montrar. Och det är uppenbart att bra konferenser drar besökare.

De svenska högskolorna har förresten ofta hävdat sig bra på DATE, det gäller framför allt Linköpings Tekniska Högskola. De har vunnit "best paper award" och har allmänt hållit sig framme. Förhoppningsvis blir det samma sak i år.

Sedan är ju faktiskt Nice ett alldeles utmärkt ställe för konferenser så här på våren. Gott om billiga hotell, behagligt klimat, bra förbindelser och en civiliserad och internationell miljö. Det är egentligen märkligt att inte fler konferenser hamnar där. Speciellt nu när staden har fått igång sin snabbspårvagnslinje. För två år sedan var hela centrum vänt upp och ner.

Ett besök på DATE kan alltså rekommenderas för alla som är intresserade av elektronikkonstruktion, ASIC-utveckling och system på kisel. Konferensen försöker också dra sig åt embeddedhållet, men har väl ännu inte lyckats fullt ut på det området. Kanske det lyckas i år.

Annars är påsken snart över oss och spåmännen lovar vackert väder. Jag var just och köpte några lammstekar, så det blir inga problem på matfronten. Och kommun- och landstingspolitikerna kan fira påsk utan att behöva oroa sig alltför mycket över nedskärningar. De fick kanske inte så mycket statliga extrapengar som de ville ha, men kanske mer än de hade förväntat sig. Så alla bör kunna vara glada, trots finanskris.

Möjligen gnisslas det lite tänder hos ledningen för oppositionen och ledningen för LO. De senaste opinionsundersökningarna har inte varit nådiga och det börjar snart bli dags att hitta en fråga som går att driva med någon form av framgång. Att ständigt säga "för lite och för sent" är inte särskilt säljande i längden. Och ärligt talat är nog inte löften om skattehöjningar någon universalmedicin heller. De skattesänkningar som gjorts har visserligen inte gett regeringen särskilt stora opinionsfördelar, men löften om höjda skatter ger nog betydligt effektivare genomslag. De flesta tycker nog inte att det är särskilt "häftigt" att betala skatt.

Och till slut, alla förfäras över att antalet konkurser ökar. Men det är väl i ärlighetens namn varken särskilt konstigt eller problematiskt. Konkurser har alltid varit en grundläggande del av marknadsekonomins förändring och just nu ser vi stora strukturförändringar. Det leder till att många företag försvinner, men också till att många nya företag växer upp och tar över. I det stora hela brukar resultatet bli positivt.

Glad Påsk!

• Läs mer »

Drygt tusen gymnasieelever som är intresserade av KTH. Det blev resultatet av den mycket lyckade KTH-satsningen Future fredag i Kista förra veckan. Så nog finns det hopp om bättre tillströmning till teknikutbildningarna.

Men trots den stora och lyckade satsningen var mediaintresset mer än svalt. Vi och Elektroniktidningen fanns förstås på plats, men sedan var det totalstopp för mediaintresset. Det hjälpte inte att arrangörerna försökte få dit dagstidningar, ekonomipress, SVT och Sveriges Radio. Rekryteringen till teknikutbildningar är uppenbarligen inte intressant nog.

Det här är ett verkligt problem. Teknikutbildningar och teknikyrken ligger i en nära nog massiv mediaskugga. Det är säkerligen en av anledningarna till att intagningarna till de tekniska högskolorna har gått kräftgång de senaste tio åren. Nördstämpeln var lätt att få på plats, men är ack så svår att tvätta bort. Och media gör inte mycket för att hjälpa till.

Eftersom jag är ordentligt förkyld tänkte jag fortsätta att gnälla ett tag till. Det hjälper faktiskt lite. Och jag tror jag skall fortsätta gnälla på media, för det är enklast.

Den senaste veckan har vi faktiskt haft en teknikorienterad nyhet som har toppat nyhetssidorna. Världsnaturfondens Earth Hour (när världen släckte lamporna en timme) har fått massor av utrymme och det hela har framställts som en fantastiskt viktig satsning och manifestation. Arrangörerna har också berättat att det hela blev en stor framgång.

Dagen efter Earth Hour frågade jag min fru hur stor hon trodde att besparingen i el hade varit. Hon gissade lite konservativt på mellan tjugo och trettio procent och blev ytterst förvånad när jag berättade att genomsnittet för Sverige var tre procent (nästan fem procent i Jönköping). Hennes reaktion är nog ganska typisk, men de flesta har sluppit besvikelsen eftersom rapporteringen i media för det mesta bara talade om stora besparingar och undvek siffror.

Att jag blir sur och gnällig över den här typen av rapportering och den här typen av tillställningar innebär inte att jag är ointresserad av energibesparing och miljöförbättringar. Men jag gillar inte förljugna symbolhandlingar. Det är viktigt att alla fakta läggs upp på bordet, annars blir det bara en "backlash".

Ett bra exempel på det är etanoldebatten, där politiker och media drev igenom satsningen som en symbolfråga och där många av invändningarna i början sopades under mattan "för den goda sakens skull". När sedan de negativa effekterna (som var väl kända från början) kom upp till ytan blev resultatet att många kände sig lurade. Det har inte varit till nytta för miljöarbetet.

Att man bara sparar tre procent på att famla i mörkret är naturligtvis intressant i sig. Det visar att belysningen står för en relativt liten del av energiförbrukningen och det kan ju vara bra att veta. Men det känns som om Earth Hour är ett lite väl stort arrangemang för att få reda på det.

Till slut lite avslutande mediagnäll, men också en del mediaberöm. Det handlar om den utmärkta TV-kanalen Axess TV, som faktiskt sedan länge ingår i marksändningarnas fria utbud. Den här kanalen behandlas minst sagt styvmoderligt av övriga media och man får leta länge för att hitta referenser till Axess TV i dagstidningarna (i övriga TV-kanaler finns de aldrig). Det är till och med svårt att hitta kanalens TV-tablåer i tidningarna.

Men utbudet på Axess TV är faktiskt alldeles utmärkt och borde i många fall vara en fingervisning åt övriga kanaler. Man försöker till exempel använda kunniga intervjuare som får intervjua experter, i stället för att låta två journalister intervjua varandra. I debattprogrammen låter man folk tala till punkt och faktiskt få något vettigt sagt, i stället för att omedelbart avbryta efter första slagordet. Det här gäller både de egenproducerade programmen och de (ofta brittiska) program som köps in utifrån.

En stor fördel är också att man inte tvekar att sända också smala program. Jag undviker helst kompletta operaföreställningar, men programmet om 1900-talets tonsättare i förra veckan var en pärla. Till och med filosofiska diskussioner om Schopenhauer och Kirkegaard kan vara riktigt intressanta. Och jag missar helst inte repriserna av gamla härliga engelska humorserier som "Yes mr Prime Minister" och "To the manor born".

Nej, nu får det vara färdiggnällt för den här gången. En mugg te (Formosa Oolong) fick just min hals att kännas en aning bättre och då är det svårt att hålla kvar surhetsnivån. Klockan har passerat midnatt med god marginal så Tatis "Fest i byn" är slut på Axess TV. Men ett program om Immanuel Kant kanske kan passa bra en stund.

Fast då kanske man klassas som finkulturnörd också.

 

• Läs mer »