Ena dagen går börsen upp med sådär tio procent. Nästa dag går den ner med lika mycket. Den som satsar rätt kan tjäna riktigt mycket pengar.

Å andra sidan är det lätt att förlora väldigt mycket pengar också. De tyska investerare som satsade stort på att Volkswagen-aktien skulle gå ner i pris bet sig ordentligt i tummen. Efter Porsches intåg steg aktien kraftigt och när man insåg att ett antal investerare hade förbundit sig att köpa stora mängder aktier en viss dag gick allt överstyr. Aktien steg tiofalt och investerarna blev några miljarder Euro fattigare. Så kan det gå.

Hur finansoron kommer att påverka elektronikmarknaden står fortfarande skrivet i stjärnorna. Sannolikt kommer vi att få se en hel del uppköp och sammanslagningar och sannolikt kommer affärerna att gå betydligt snabbare än vanligt. Den som har ont om kapital har betydligt mindre handlingsutrymme än tidigare och den som har gott om pengar kan göra bra affärer.

Vi kommer säkert att få se en del fientliga affärer också. Nedpressade aktiekurser och nervösa aktieägare gör det lättare än normalt att få acceptans på ett fientligt bud. Här ser vi framför allt Microchip/On Semiconductors fientliga bud på Atmel, men fler är säkert att vänta.

Men, återigen handlar det nog mest om en tidigareläggning av redan befintliga problem och sammanslagningar som förr eller senare skulle ha genomförts ändå. Och rimligen kommer inte den nordiska elektronikindustrin att drabbas alltför hårt. Storvolymproduktion och konsumentelektronik är redan borta.

Nej, nu får det vara nog med finansgnäll. Det får gömmas i den snö som enligt välunderrättade källor skall falla i natt.

I stället tänkte jag ta upp det här med förhållandet mellan mjukvara och energiförbrukning. Det blev huvudspåret på embeddedkonferensens paneldebatt om energiförbrukning.

Jag hade visserligen (som moderator) redan från början tänkt försöka knuffa diskussionen åt det här hållet, men det behövdes inga knuffar.

För alla verkar överens om att vi behöver energieffektivare mjukvara. Och det här är inte ett problem som bara finns i Microsoft-världen. Linux och Linux-applikationerna är inte mycket bättre de. Skillnaden är möjligen att det görs en hel del på Linux-sidan för att ta tag i problemet.

För Microsoft måste det vara lite pinsamt att alla de nya portabla lågeffektdatorerna utrustas med antingen Linux eller Windows XP. Vista är alldeles för prestandakrävande (läs energikrävande). Vi ser nu dessutom stora framgångar för Asus lilla stationära lågeffektdator med Intel Atom-processor och Windows XP.

Tänk om man kunde ta ett steg tillbaka till det på många sätt utmärkta operativsystemet Windows CE. En av tidningens medarbetare köpte för ganska många år sedan en CE-baserad dator från Hewlett Packard. Den ser ut som en modern netbook, med riktigt tangentbord, relativt stor färgskärm och en vikt strax under kilot. CE-versionen av Microsoft Office fungerar snabbt och bra. Den största skillnaden mot moderna netbooks är att batterierna varar mer än åtta timmar. Detta med dåtidens betydligt sämre batterier.

Så allt går kanske inte åt rätt håll.

• Läs mer »

Så var då embeddedkonferensen slut och embeddedprisen utdelade. De nominerade företagen går dock fortfarande att besöka på Tekniska Mässan. Jag kom själv därifrån för bara en timme sedan.

Och vad blir då slutbetyget?

Jag är visserligen part i målet, men jag tror nog de flesta håller med om att det blev en ännu större succé i år än förra året. Embedded Conference Scandinavia drog betydligt fler besökare än förra året. Kvaliteten på de många föredragen var hög. Middagen med utdelningen av Swedish Embedded Award blev precis så festlig som den skall vara. Och vinnarna av de tre prisen är verkligen värda all den uppmärksamhet de kan få.

Det verkligt intressanta är att kombinationen av konferensen och priset fungerar så bra. Priset lyfter konferensen och konferensen lyfter priset. Kombinationen blir stark nog att ge uppmärksamhet också utanför de egna leden och det är viktigt.

För det stora hotet mot elektronikindustrin kommer inte från finansmarknadens problem. På några års sikt är intagningarna till teknikutbildningarna ett mycket större hot. De senaste åren har vi sett en stadig försämring på den sidan och i en del fall har utbildningslinjer fått ställas in. Om vi inte kan vända den utvecklingen kommer vi att få verkliga problem.

Därför är det nu extra viktigt att stå starka med en livaktig och utåtriktad embeddedindustri. När finansaktörerna inte längre framstår som hjältar kanske vi kan visa vilka det är som faktiskt skapar grunden för tillväxt och välstånd. Och att det är minst lika intressant att arbeta med tekniska utmaningar som att försöka skapa nya innovativa sätt att sälja dåliga lån. De närmaste åren kanske det till och med klingar bättre att vara teknisk innovatör än att vara finansinnovatör.

Och vem vet – vi kanske till och med kan få några av TV-kanalerna att förstå åtminstone ett minimum av teknik. Jag är ganska förtjust i frågesportsprogram och det är alltid lika irriterande när programledaren frågar en tekniker om hans jobb. Det blir så pinsamt uppenbart att programledaren inte förstår något alls. Det gäller inte bara Rickard Olsson i "Vem vet mest".

Slutligen verkar det som om valet av "Low Power" och "Safety and Security" låg rätt i tiden som konferensteman. Säkerhetsaspekten fick extra fokus dagen före konferensen när konferensens hemsida hackades. En turkisk flagga och namnet på gruppen hackare var det enda som mötte hemsidesbesökarna. Det hela gick relativt snabbt att fixa, men är bara ett exempel på hur sårbara våra datorsystem är. Och det gäller också alla de embeddedsystem som på ena eller andra sättet ansluts till Internet.

• Läs mer »

Några dagar av våldsamma svängningar på börsen indikerar att det inte längre bara handlar om nedgångar. Men det innebär knappast att faran för lågkonjunktur är över.

Den närmaste tiden kan vi vänta oss en hel del storaffärer och stora omstruktureringar. Bland elektronikföretagen såg vi redan för en dryg vecka sedan hur Microchip och On Semiconductor lade ett fientligt bud på Atmel och hur Freescale dumpade mobiltelefonkomponenterna. Igår såg vi radikala förändringar hos det dominerande EDA-företaget Cadence. Företagets vd Mike Fister åkte ut tillsammans med flera andra ur ledningen. Att man inte har någon ny vd på gång visar hur snabbt besluten tas just nu. Den som vill ha en verkligt elak kommentar till Cadence-affären kan ta en titt på John Cooleys  "Deepchip" på adressen 

Återigen behöver förändringarna inte vara negativa. Alltför snabba beslut är ofta dåligt, men ofta handlar det om uppdämda problem som plötsligt måste hanteras.

Men tillbaka till Sverige. Tidigare i kväll såg jag på Rapports ekonominyheter. Där berättade en analytiker från Standard & Poor's hur man nu återigen graderar ner Volvo och Saab så att deras kreditvärdighet hamnar någonstans strax ovanför Island och Zimbabwe. Om man vill vara tarvlig kan man kanske påpeka att Standard & Poor's klassade de paketerade skräplån som utlöste hela finanskrisen som "bra krediter". Men det kanske i sin tur får klassas som "temporär galenskap".

I vilket fall som helst är det ingen tvekan om att både Volvo och Saab ligger ganska risigt till. Bägge företagens försäljning dyker och för ögonblicket ser det inte ut som om varken Volvo eller Saab har ett modellprogram som passar marknaden. De bägge företagens huvudägare, Ford och GM, verkar i det närmaste konkursmässiga och Ford har använt alla sina Volvo-aktier som banksäkerhet mot lån.

Så risken är väl att framför allt Ford kan tänka sig en snabb försäljning. Eller man kanske hellre skall se det som en möjlighet. Ford-äventyret har knappast varit någon "höjdare" för Volvo. Det företag som redan 1992 kunde visa upp en elhybrid (Volvo ECC) och för många år sedan hade massproducerade gasbilar och "stopp/start"-teknologi på labbet, framstår idag som hopplöst efter i miljöhänseende, åtminstone om man ser till vad som produceras.

Att företaget fortfarande är teknikledande på labbet blir ganska uppenbart om man tittar på planerna för de närmaste åren. Där finns återigen plug-in-hybrider, snåla motorer och allt det som efterfrågas. Det irriterande är bara att Volvo kunde ha varit marknadsledande med allt detta om man bara fått fullfölja vad som börjades före Ford-köpet.

Förhoppningsvis finns det någon som inser Volvos potential och köper företaget. Det handlar egentligen bara om pengar, inte om tekniksamordning och gemensamma plattformar. Det bästa vore väl om Gyllenhammars gamla Norge-affär kunde flyta upp till ytan igen. Efter Ford-äventyret skulle nog ingen ha något emot en sådan lösning.

En annan möjlig fördel av de dåliga tiderna är att vi kanske får se lite uppfixning av infrastrukturen. Här talar jag delvis i egen sak, eftersom jag bor på "fel" sida om Skurubron, öster om Stockholm. Skurubron är förutom färjan till Vaxholm regionens enda länk till fastlandet och i takt med att Värmdö byggs ut blir problemen allt större. Bron är idag så dålig att man tvingats att förbjuda viss tung trafik ena vägen. Den får ta omvägen med färjan runt Vaxholm.

De senaste årens högkonjunktur har effektivt stoppat möjligheterna till infrastrukturförbättringar. Det skulle bara ställa till problem på en redan överhettad marknad. Men nu är det förhoppningsvis dags. Staten har gott om pengar och infrastrukturbyggen är ett gammalt klassiskt sätt att mildra lågkonjunkturer.

Och till slut – glöm inte att anmäla dig till Embedded Conference Scandinavia. Är du snabb finns det nog fortfarande biljetter till middagen med prisutdelningen till Swedish Embedded Award också (tisdag 21 oktober). Där kan man tala om valuta för pengarna.

• Läs mer »

Det påstås finnas en gammal kinesisk förbannelse som på svenska översätts med "må du leva i intressanta tider". Med stor sannolikhet har uttrycket inte mer med Kina att göra än Coca Cola, men visst låter det bra.

Nu befinner vi oss i alla fall mitt i ovanligt intressanta tider och media slåss om att förutspådomedagen och kapitalismens sammanbrott. Själv väntar jag nog helst tills det brinnande svavlet börjar falla från himlen. Och då kan det förresten kvitta.

Vad som däremot blir väldigt tydligt är att alla surdegar som samlats upp under högkonjunkturen plötsligt kommer upp till ytan. Det märks överallt och inte minst i elektronikindustrin. Freescale gör slag i saken och kastar ut mobiltelekomponenterna, Microchip tar chansen att strukturrationalisera med ett fientligt bud på Atmel och AMD går samman med ett Abu Dhabi-baserat investmentföretag för att strukturera om och få loss en massa pengar. Nu fattas bara att någon norsk oljemiljardär lägger ett bud på Volvo (det skulle för övrigt inte vara så dumt).

Som vanligt vid konjunkturnedgångar får vi alltså se effektiviseringar och strukturförändringar. Så fungerar marknadsekonomin och i längden brukar det bli bra. Sedan kan man tycka vad man vill om amerikanska investmentbanker och huvudlösa lån.

Det här med marknadsekonomi är förresten ganska intressant. Jag satt för en stund sedan och bläddrade i en katalog från en av de stora telefonvaruhusen. De har just börjat sälja datorer också och verkar vilja specialisera sig på billiga netbook-datorer. Och det är verkligen intressant att jämföra telefoner och datorer och se hur bra mobiltelefontillverkarna lyckats.

Nu syftar jag alltså inte på hur bra de lyckats tekniskt, utan på hur förbluffande höga priser de lyckas få ut för sina mera avancerade (och datorlika) produkter. Samtidigt som det går att köpa en liten enkilos bärbar dator med Windows XP (eller Linux) för runt 3 000 kronor måste man punga ut med mer än det dubbla för en avancerad telefon. Då är visserligen telefonen betydligt bättre som telefon och kamera, men som dator är den fortfarande ganska kass.

Naturligtvis finns det ingen anledning att sänka priset så länge folk är villiga att betala. Operatörernas betalningsmodeller gör också att priset döljs på ett ganska effektivt sätt. Men vi ser också hur telefontillverkarna på det här sättet väljer att lämna netbookmarknaden åt datortillverkarna. Det vore ju inga större problem att tillverka en konkurrenskraftig liten strömsnål dator med hjälp av telefonkomponenter. Men att sälja den till halva priset av en avancerad telefon är inte alls lika intressant.

Så PC-tillverkarna får fortsätta ostörda och med tiden lär de få fram den lilla halvkilosdator med åtta timmars batterilivslängd som så många vill ha. I det läget kan det kanske bli svårt att sälja dubbelt så dyra telefoner. Återigen ser vi intressanta tider framför oss.

• Läs mer »

Finanskrisen fortsätter att skaka världen, även om morgonens amerikanska räddningspaket förhoppningsvis gjuter lite olja på vågorna. I Sverige är det ännu så länge mest banker och fordonsindustri som har påverkats.

Inom fordonssektorn kan det i förstone verka lite märkligt att de bägge lastbilstillverkarna Volvo Lastvagnar och Scania drabbats så hårt och så snabbt. Men här verkar huvudorsaken vara kundernas finanser, snarare än problem hos Volvo och Scania. Bägge företagen är välskötta och ligger rätt i tiden, så de tappar inte marknadsandelar.

Då är läget betydligt allvarligare för Volvo Personvagnar och Saab Automobile. Bägge ligger fel i förhållande till miljödebatt och oljeprishöjningar och bägge har tappat marknadsandelar. Och finanskrisen kommer knappast att leda till bättre försäljning av dyra bilar.

Min gissning är snarare att de två huvudargumenten de närmaste åren blir bränsleförbrukning/miljöpåverkan och pris. Det kanske låter som självklarheter, men de senaste åren har biltillverkarnas huvudargument snarare varit prestanda och komfort. Lägre bränsleförbrukning har bara varit ett argument under förutsättning att prestanda inte försämrats. Och ett lägre pris har bara varit intressant under förutsättning att alla komfortdetaljerna funnits på plats.

Situationen är inte helt olik marknaden för bärbara datorer. Där har vi de senaste tio åren kunnat välja mellan lågt pris/hög vikt eller högt pris/låg vikt. Tekniskt sett har uppdelningen motiverats av att de som vill ha lätta datorer också vill ha maximala prestanda. I praktiken har det naturligtvis handlat om att hålla kvar ett högmarginalsegment.

Det här har vänts upp och ner av netbook-trenden som startades av Asus (Eee PC). Nu ser vi ett snabbt växande segment av billiga och lätta datorer med måttliga prestanda. Trenden i det segmentet är helt klart att prestanda ökar, samtidigt som pris och vikt ligger fast. Tillverkarna av lätta och extremt dyra bärbara datorer kommer däremot att få se sin marknad krympa.

Samma sak kommer med stor sannolikhet att hända på fordonsmarknaden. Biltillverkarna försöker naturligtvis att koppla samman låg bränsleförbrukning med höga prestanda och högt pris, men det kommer knappast att gå i längden. Den som blir först ut med kombinationen låg bränsleförbrukning/låg miljöpåverkan och lågt pris kan få ett intressant försprång.

Här är det förresten intressant att se hur snabbt utsläppen av koldioxid kom att bli ett huvudargument. Den "magiska" gränsen 120 g koldioxid per kilometer håller på att bli ett grundkrav och tillverkare som Volkswagen flyttar nu fram positionerna med det ännu mera symbolladdade 99 g/km (nästa generation Golf). Företaget hade faktiskt redan för tio år sedan en bil (Lupo 3.0) som släppte ut bara 89 g/km, så tekniskt sett är det hela inte särskilt märkligt.

Till slut får jag väl försöka att koppla samman dagens ämnen med elektronikmarknaden och ledordet är som vanligt optimering. Finansmarknaden behöver inte revolutioneras. I stället måste de värsta dumheterna plockas bort och processerna optimeras. Det är samma typ av optimering som har tagit halvledarindustrin från 5 µm och ett par tusen transistorer till 28 nm och ett par miljarder transistorer. Fordonstillverkarna har sedan länge varit duktiga på ständig förbättring och optimering. Där handlar det bara om att basera optimeringen på lite annorlunda parametrar.

• Läs mer »