Vi lär nog få vänja oss vid dramatiskt höjda oljepriser och kraftigt ökade spannmålspriser. Det kommer att ställa till problem, men egentligen är utvecklingen inte ett dugg konstig.

För vad vi har sett de senaste årtiondena är egentligen en artificiellt låg prisnivå, både på olja och spannmål. EU och USA har tryckt ner de globala spannmålspriserna med en jordbrukspolitik som till underpris dumpat överskott på världsmarknaden. Oljepriset har hållits lågt med politiska påtryckningar och en tro att lagren är närmast oändliga. Oljekrisen på sjuttiotalet borde ha visat vad som var på väg, men den sopades under mattan.

Så nu står vi här yrvaket och undrar när allt kommer tillbaka till det normala. Samtidigt gläds mera radikala miljövänner åt att bilar och flyg snart är ett minne blott.

Men det blir nog aldrig "som vanligt" igen. Ändå kommer vi att fortsätta att köra bil och flyga. Den stora skillnaden är att vi äntligen kommer att optimera för minskad energiförbrukning.

Inom elektronikbranschen är det här inget nytt. De senaste fem åren har energiförbrukning glidit upp till att bli den förmodligen viktigaste konstruktionsparametern. Det har gett makalösa resultat, åtminstone på hårdvarusidan. Prestanda i förhållande till energiförbrukning har ökat dramatiskt. På fordonssidan har också en hel del gjorts. Motorerna är effektivare, framför allt på grund av elektronisk styrning.

Men både på dator- och fordonssidan har hittills alla förbättringar till slut använts till prestandaökningar. Dagens mikroprocessorer drar bara en tusendel så mycket energi vid samma prestandanivå som för tjugo år sedan. Men vad hjälper det när datorernas prestanda har ökat mer än tusen gånger. Dagens bilmotorer är mycket effektivare än för trettio år sedan, men hela den förbättringen har hittills använts för att öka effekt och komfort. En ordinär bil är idag oerhört mycket snabbare och komfortablare än för tretio år sedan. Men den drar i stort sett lika mycket bränsle.

Det här är i och för sig lätt att förstå. Ingen vill gradera ner och köpa en sämre dator eller en sämre bil. Då är det kanske intressantare att utgå från något enklare och uppgradera därifrån.

Så på datorsidan är det intressant att se hur mobiltelefontekniken uppgraderas till att bli mera datorlik. Det kanske är en rimligare väg till små och energieffektiva datorer än att försöka backa från konventionella datorer.

Och på fordonssidan ser vi nu hur EU-mopederna tar steget över till eldrift. Därifrån är det lätt att uppgradera till små enkla elbilar, utan att det känns som en försämring.

För det är ju inte längre så att vi måste nöja oss med en enda dator eller en enda bil. Det är helt OK att större delen av tiden använda en enkel dator för att skriva texter, så länge man också har en avancerad dator för grafik etc. Och det är egentligen inget problem att köra en enkel elbil eller elmoped till jobbet, så länge man har en "riktig" bil för att köra med familjen till landet.

• Läs mer »

Det där med kritisk massa är intressant. För inte så länge sedan debatterade man kraftfullt vilket operativsystem som skulle användas i nya telekomsystem. Idag verkar knappast någon ens fundera över något annat än Linux. I den mån det finns en debatt handlar den om vilken version som skall användas och om man skall välja kommersiella lösningar eller egna hopplock.

Om samma sak kommer att hända i mobiltelefonerna återstår att se. Att det behövs små optimerade realtidsoperativsystem för att hantera de lägre nivåerna är väl alla överens om. Men vad kommer på sikt att hända med Symbian och Windows Mobile? De konkurrerar rakt av med Linux (speciellt Symbian), och det är ingen avundsvärd position. Det är lite som att konkurrera med Google.

På fordonssidan såg vi härom dagen ett Linux-samarbete mellan Wind River och Intel. Det handlar om infotaiment, ett område där Windows CE haft framgångar. Men Linuxtåget lär knappast gå att stoppa där heller.

Hur kunde det då bli så här? Det var ju bara några år sedan Wind Rivers dåvarande vd, Jerry Fiddler, berättade om hur fruktansvärt uselt Linux var. Att Wind River skulle komma att storsatsa på Linux var på den tiden ungefär lika sannolikt som att grisar skulle börja flyga. Idag har nästan alla  mjukvarutillverkare inom embeddedområdet en Linux-strategi som går ut på samexistens eller kapitulation. Ingen satsar längre på att slå ut Linux. Och ändå håller sig grisarna på marken.

Så vi kan nog räkna med att Linux blir det dominerande operativsystemet inom de flesta områden som går under "embeddedparaplyt". Och i takt med att realtidsprestanda hos Linux förbättras trängs realtidsoperativsystemen tillbaka. Den utvecklingen lär bli svår att förhindra.

Däremot är det svårare att se samma utveckling på PC-sidan, åtminstone på kort sikt. Windows har utan tvekan uppnått kritisk massa och mer än så. Men det finns ett par problem. Storsäljarna för Microsoft fortsätter att vara operativsystem och Office-paket och tekniken i bägge två är lite för etablerad och välkänd. Man får egentligen inga tekniska fördelar av att använda Vista/Office jämfört med till exempel Linux/Open Office. Gratismjukvaran fungerar lika bra. Om Microsofts dominerande ställning skall fortsätta måste företaget hitta nya tekniska utmaningar som de löser bättre än andra. Men där har väl Apple hittills lyckats bättre än Microsoft.

Själv skickade jag härom dagen efter en ny bärbar dator med multicore, hygglig batterilivslängd och Windows XP (sista chansen?). Det mesta fungerar som det skall, men den designer som "uppfann" högblanka skärmar borde slås i järn. Hur kan man komma på något så dumt. Om jag vill se mig själv och min omgivning är en spegel både bättre och billigare.

• Läs mer »

"Jag föredrar avgjort Nicolai Gedda framför AIK" skrev Tage Danielsson 1966 i sin utmärkta bok Grallimatik (kapitlet Jämförelsestrunt). Gårdagens DN Debatt verkade ha samma upplägg, men utan ironin.

Jag syftar alltså på den SIFO-mätning om åtgärder mot arbetslöshet som Socialdemokraterna beställt och publicerat. Där visar man med eftertryck att svenska folket anser att yrkesutbildning är bättre än högre avgift i A-kassan och att samverkan mellan politik och näringsliv är bättre än avskaffad förmögenhetsskatt. Problemet är bara att de olika åtgärderna i stort sett inte har något med varandra att göra. Man kan lika gärna jämföra en operasångare och ett fotbollslag.

För vem skulle väl påstå att yrkesutbildning är dåligt eller att politiker och näringsliv inte skall samverka? Eller för den delen att små företag inte bör få riskkapitalstöd. De olika frågorna står inte mot varandra och hela upplägget luktar bara demagogi.

Grallimatik är visserligen en mer än fyrtio år gammal bok, men den kan fortfarande rekommenderas som ett grundläggande vaccin mot struntprat. Där finns allt från struntböjning av verb (Jag anser, du påstår, han/hon har fått för sig) till politikerstrunt (Vi vet ju att högerns väljare i genomsnitt har högre inkomster än de andra. Finge vi allas röster skulle vi kunna nå vårt slutliga mål: alla medborgare skulle få högre inkomster än de andra).
Om man dessutom är noggrann i sina Simpson-studier (vardagar klockan åtta i kanal 6) minskar risken ytterligare för att acceptera politiskt och annat struntprat.

Men från struntprat till intressant teknik. Grafikföretaget The Astonishing Tribe (TAT) i Malmö har enligt DN fått i uppgift att göra grafikgränssnittet till Googles mobilsatsning. Företaget har tidigare bland annat arbetat med Sony Ericssons mobiltelefoner.

Grundarna av Tat lärde sig som tonåringar att göra grafik med minimala resurser. De tävlade om att göra den häftigaste grafiken på de på den tiden kraftigt begränsade hemdatorerna. Ett antal år senare insåg de att deras kunskaper plötsligt var extremt efterfrågade av mobiltelefontillverkarna, där både processorresurser och batteriresurser begränsar.

Förhoppningsvis är det här något som sprider sig till andra områden än grafik. De senaste årens snabba tillväxt i datorresurser har lett till extremt slösaktiga program. Att konvertera dem tillbaka till små och strömsnåla plattformar kommer inte att bli lätt. Däremot inser säkert alla att det går att ta fram kompakta och energisnåla tillämpningar om bara begränsningarna finns från början. Ingenjörer levererar alltid bäst resultat när begränsningarna är stenhårda.

• Läs mer »

Är det någon mer än jag som blir irriterad över att tvingas köpa nya programversioner enbart på grund av nya filformat? Jag trodde väl nästan det.

Mitt hatobjekt den här gången är faktiskt inte Microsoft. De har tvärtom lyckats behålla ett hyfsat kompatibelt filformat för ordbehandlingsfiler sedan Word97 (som jag fortfarande använder). Att det sedan är sjukt med icke-öppna ordbehandlingsformat är en annan diskussion.

Microsoft har nyligen lanserat ett nytt XML-baserat "standardformat", .DOCX, och även där finns det mycket att diskutera. Men företaget har samtidigt publicerat en översättningsmodul som fungerar hela vägen tillbaka till Word97. Så när det gäller filkompatibilitet ligger Microsoft riktigt hyfsat till.

Jag skulle förstås kunna gnälla på Corel, som aldrig lyckats klara kompatibiliteten ens mellan olika versioner av sina egna program. Men det är lite som att sparka på någon som redan ligger, och det skall man inte göra.

I stället är det Adobe som på senare tid har varit mest hopplösa. Det är lite egendomligt, med tanke på att företaget tidigare varit riktigt duktiga och till och med gjorde PDF-formatet öppet tillgängligt. Men sedan företaget för ett par år sedan skrev om sina program ordentligt (CS och framåt) har det mest varit elände. Minsta förändring har lett till nya inkompatibla filformat och man har till och med fallit i den gamla Corel-fällan, där programmen inte är anständigt kompatibla bakåt med sig själva.

Vi kanske för ett ögonblick kan bortse från enskilda företag och titta på företeelsen som sådan. Det finns naturligtvis tillfällen då utvecklingen gör det nödvändigt att ändra filformat för att klara av sådant som man inte tidigare förutsåg. Men om man inte klarar av att förutse vad som kommer att hända de närmaste månaderna kanske man bör fundera på sitt yrkesval.

Eller kan det vara så illa att man byter filformat för att tvinga användarna att köpa nya versioner? Företag och användare som inte har kommunikation med yttervärlden kan naturligtvis stanna kvar i äldre format, men förr eller senare måste någon köpa ytterligare en programlicens och då är det kört. Dessutom är det idag inte särskilt många som saknar kontakt med yttervärlden.

Hur det än ligger till är det här ett problem som kanske ger kortsiktiga vinster till programtillverkarna, men som på längre sikt bara talar för öppna standarder och fri mjukvara. Efter att några gånger ha tvingats uppdatera "i onödan" (och lagt onödig tid åt att lära nya gränssnitt) kanske man väljer gratisprogram av ren självbevarelsedrift. Att tvingas över från Windows XP till Vista (lite måste jag få gnälla på Microsoft) och till nya och radikalt annorlunda versioner av diverse grafikprogram tar massor av onödig tid. Om man dessutom får sämre prestanda "på köpet" blir irritationen ännu större.

Det kanske är dags för en ny banderoll nästa första maj.

• Läs mer »