Beskedet att Synopsys köper Synplicity får väl ses som det slutliga beviset på EDA-marknadens konsolidering. I allt högre grad försvinner modellen med fristående verktygstillverkare som medverkar i alla konstruktionsflöden. I stället får vi se kompletta flöden från en och samma tillverkare.

Den här utvecklingen är på samma gång naturlig och olycklig. Fördelen med separata fristående "spetsföretag" är att de kan koncentrera sig på en sin speciella del av problemet. Eftersom de står fria från de "tre stora" kan deras verktyg integreras i alla flöden. Det ger en stor potentiell marknad. De breda EDA-tillverkarna, framför allt Cadence, Synopsys och Mentor (och Magma), kan koncentrera sig på de övergripande problemen.

Men, modellen har också problem. Ett företag som Synopsys kan inte förlita sig alltför mycket på fristående verktyg från till exempel Synplicity. Om i det läget ett företag som Cadence köper Synplicity ligger Synopsys illa till. Exempel på den här typen av beroenden finns det gott om i EDA-världen. När till exempel Cadence för många år sedan köpte autoroutern Specctra ställde det till ett elände för alla andra tillverkare som förlitat sig på Specctra. Och det var på den tiden nästan alla.

Att just Synopsys köper Synplicity är inte alls oväntat. De bägge företagen har de senaste åren samarbetat allt tätare. Det gäller framför allt den nya verifieringsplattformen, baserad på FPGA-prototypiering, där svenska Hardi har en central roll (Synplicity köpte Hardi förra sommaren). Synopsys har tidigare misslyckats både med hårdvaruprototypiering i form av ASIC-emulering och med FPGA-syntes. Synplicity har i sin tur misslyckats med en satsning på ASIC-syntes. Överlappet mellan de bägge företagens produktportföljer är numera minimalt.

Så vi får nog räkna med en fortsatt trend mot kompletta och färdigintegrerade konstruktionsflöden från de stora EDA-tillverkarna. Lustigt nog sker detta samtidigt som gränssnitten i de olika flödena blir allt mera standardiserade. Men tekniska argument och ekonomiska argument är inte alltid kompatibla.

Den viktigaste orsaken till uppköp är förstås att de stora tillverkarna vill bli större. Det finns en "magisk gräns" som ännu så länge ingen riktigt lyckats komma upp i, trots försök med konsultverksamhet och IP-handel. I det läget är det alltid intressant att fylla "hål" i det egna konstruktionsflödet med uppköp. Det är också traditionellt det sätt EDA-företag brukar växa. Men det är klart – en konsoliderad marknad blir samtidigt lite tråkigare.

• Läs mer »

Härom dagen beställde jag en ny laptop-dator till kontoret. Den kostade 2 890 kronor plus moms, men inklusive frakt. I priset ingår det mesta man kan behöva: tillräckligt snabb processor, tillräckligt stort minne, bra skärm, DVD-brännare, WLAN, Ethernet-anslutning, USB-anslutning och ljudanslutningar. Och så följer det förstås med Windows Vista, ordbehandlare etc.

Det här kallas priserosion och är en självklar följd av att datortillverkarna måste expandera sin försäljning till nya marknader. Den delen av marknaden är extremt "elastisk". marknadens storlek ökar kraftigt när priset sänks.

Det här är gammalt och välkänt, men det nya är att prestandaskillnaderna numera är så små mellan billiga apparater och dyra apparater. En laptop för 20 000 är snabbare och lättare än en för 3 000, men det blir allt svårare att motivera så stora prisskillnader.

Vi ser samma utveckling på marknaden för mobiltelefoner, TV-apparater DVD-spelare etc. De billigaste maskinerna har numera nästan lika höga prestanda som de dyra och det gäller att hitta nya argument för en kraftig prisdifferentiering.

På mobiltelefonsidan ser vi till exempel hur tillverkarna av extremt billiga mobiltelefoner tvingas lägga till allt fler funktioner. Kretsarna för ultrabilliga mobiltelefoner har numera funktioner för MP3 och kamera. Mobiltelefoner avsedda för Indien och Kina kan lätt konkurrera ut det mellanprissegment som vi vant oss vid i Västvärlden.

Det verkligt intressanta är att vi ännu så länge bara har sett början. Majoriteten av världens befolkning har ännu så länge varken mobiltelefon eller laptop. Om bara några få år kommer de flesta att ha en mobiltelefon och ytterligare några år framåt kommer de flesta att ha tillgång till en laptop-dator. Att det blir laptop-datorer i stället för "vanliga" stationära datorer är ganska självklart. Elnäten kommer att vara "svajiga" i stora delar av världen i många år och trångboddhet talar för små enheter. Dessutom är det mycket billigare att frakta små lätta paket än stora tunga.

Vad leder då det här till?

Det är väl ingen tvekan om att bra, men ordinära laptop-datorer och mobiltelefoner kommer att bli ännu mycket billigare. En vettig laptop-dator för tusenlappen är långt ifrån omöjligt.

För hårdvarutillverkarna är det här en välkänd realitet, men för mjukvarutillverkarna är det värre. I en laptop-dator för en tusenlapp får inte mjukvaran kosta mer än en hundralapp. Det är kanske inte helt enkelt för företag som Microsoft att motivera alltför stora prisskillnader på samma sak.

Sjunkande priser talar naturligtvis för gratismjukvara som Linux och Open Office. Över huvud taget blir det svårare att ta betalt för de standardverktyg som förväntas vara en integrerad del av en dator eller en telefon. Operativsystem, webläsare, ordbehandlare och kalkylprogram är idag självklarheter och blir allt svårare att sälja separat.

Det svåraste av allt blir ändå att motivera en alltför stor prisdifferentiering. När prisskillnaden är tio gånger drar också de mest märkesmedvetna användarna öronen åt sig.

Och till sist - Glad Påsk

• Läs mer »

Så försvinner ännu ett av de stora framgångsrika svenska  företagen. Volkswagen tar över Scania och ganska snart lär vi få se ett ökat samarbete mellan Scania och MAN. Lite senare kommer större sammanslagningar och flyttade huvudkontor.

Det tråkiga i scenariot är inte att företag slås samman, utan att vi fortsätter en väg där bra svenska företag köps upp av betydligt sämre internationella. Det utmärkta företaget Astra köptes av det ganska mediokra Zeneca, Asea slogs samman med det ganska tveksamma Brown Bovery, Volvo köptes av Ford. Listan kan göras lång, men alltför vanligt är att det sämre företaget, med sämre framtidsutsikter, köper det bättre.

För Volkswagen och MAN finns det naturligtvis stora fördelar i att komma över den värsta konkurrenten. Däremot är det betydligt svårare att se fördelarna för Scania. Tekniskt sett finns inte mycket att vinna, men en hel del att förlora. Organisatoriskt blir företaget betydligt mera tungrott och konkurrenskraften lär knappast stärkas. Alla tycker redan att Scania är bäst. Tyvärr är det väl så enkelt att Investor behöver pengar och Volkswagen/MAN behöver bli av med en konkurrent.

För att slippa den här typen av utarmning i framtiden kanske det är dags att kasta ett öga på vårt västra grannland. I Norge finns ett överflöd av kapital, men få starka industriföretag. Kanske det är dags att damma av unionstanken igen. Det skulle stärka både Norge och Sverige.

• Läs mer »