Vad är egentligen en mobiltelefon? Det är säkert en av de frågor som både mobiltelefontillverkare, operatörer och plattformstillverkare frågar sig varje dag. Och det jobbiga för dem alla är att de så ofta har fel. Satsningar som verkade självklara misslyckas helt, medan annat som ingen förutsåg slår stenhårt.

Övergången från en teknik- och telefonorienterad industri till en ren konsumentindustri har i alla fall lett till en rad stora förändringar. Dagens nyhet om att Sony har funderingar på att dra sig ur samarbetet med Ericsson har sannolikt sin bakgrund i den snabbt föränderliga konsumentmarknaden. För Sony är det viktigaste just nu att snabbt hitta lösningar när det gäller att koppla telefonerna till de egna musik- och videotjänsterna. Allt som bromsar upp en sådan utveckling är negativt och Sony-chefens fokus på snabba beslut är lätt att förstå. Det duger inte att låta Apple få ett alltför stort försprång.

Nya telefoner lanseras i en förbluffande takt och det är förmodligen en av anledningarna till uppdelningen i plattformsföretag och mobiltelefontillverkare. Ingen har tid att ta fram egna komponenter för en ny telefon. I stället görs all differentiering i mjukvara och fysisk design. Att i det läget ha egen hårdvaruutveckling kan bli ett problem, snarare än en fördel. Att det här gäller också de största spelarna är vid det här laget uppenbart.

Men att differentieringen sker i mjukvara är heller inte riktigt sant. Vi ser nu tre huvudgrupperingar: Open Symbian, Linux och Windows Mobile, som försöker standardisera på mjukvarusidan. Det innebär att mobiltelefontillverkarna i någon mån "tappar kontrollen" över en stor del av mjukvaran också. Fortfarande baseras huvuddelen av telefonerna på RTOS som Enea OSE, men också här ser vi hur mjukvaruutvecklingen i allt högra grad hamnar i plattformsföretag.

Så det skall bli ytterst intressant att se var mobiltelefontillverkare och mobiloperatörer befinner sig om några år. Den stora frågan är väl om satsningen på musik och video blir framgångsrik. I så fall finns det gott om utrymme att växa och bli ekonomiskt ännu mera framgångsrika.
Men risken finns också att man misslyckas med de nya intäktsströmmarna, samtidigt som plattformsföretagen "äter sig in" underifrån. Mobiltelefontillverkarna riskerar då att bli mera av marknadsföringsföretag och betydligt mindre av teknikföretag. Och framför allt betydligt mindre totalt sett än i dag.

Mycket beror förstås på vad som händer på Internet. Om "gratismodellen" från Internet fortsätter att dominera blir det svårt att få acceptans för nya betaltjänster. Då kan det bli svårt att hitta nya intäktsströmmar för operatörer och mobiltelefontillverkare.

Däremot kan vi nog vara helt klara över att telefoner, handdatorer och små laptop-datorer med Internet-access kommer att fortsätta att sälja i stadigt ökande volymer. Om de sedan är ARM-baserade eller x86-baserade spelar mindre roll. Så de plattformstillverkare som spelar korten rätt lär nog ha en god framtid.

• Läs mer »

Ibland händer ingenting och ibland händer allt på en gång. Idag trodde jag att de nominerade embeddedpristagarna skulle vara dagens huvudnyhet, men redan vid åttatiden i morse kom skrällen. Ericsson Mobile Platforms går samman med ST-NXP Wireless.

Att något skulle hända var väl inte alldeles oväntat. När Nokia förra året lade över lejonparten av halvledarutvecklingen till STMicroelectronics satte det igång en kedja som vi inte sett slutet på än. Sammanslagningen av wirelessverksamheten hos STMicroelectronics och NXP blev nästa steg och ännu vet vi inte riktigt vad resultatet av det skall bli. Och med Ericsson Mobile Platforms som hälftenägare tillsammans med STMicroelectronics och NXP. Ja det är ingen tvekan om att vi lever i intressanta tider.

Det mest uppenbara är att ASIC åker ut och ASSP åker in. I framtiden (snart) kommer mobiltelefontillverkarna knappast att differentiera sig via hårdvara. Konkurrerande telefonmodeller kommer att kunna innehålla samma hårdvara, men skilja sig när det gäller mjukvara och design. Den utvecklingen har varit på gång i några år och dagens affär är ett kvitto på att det hela är mer eller mindre klart.

En av de stora frågorna är förstås hur det nya företagets "roadmap" kommer att se ut. Här har vi faktiskt tre företag med tre olika produktprogram som på något sätt skall bli ett. Det blir inte helt enkelt. Redan att foga samman produktprogrammen från NXP och STMicroelectronics är svårt nog. Nu skall dessutom Ericssons program in i diskussionen. Det blir verkligt intressant.

För det är ju knappast sannolikt att det nya företaget fortsätter med "allt för alla". Målet måste ju vara att komma upp i ledning och då krävs nog en gemensam strategi och ett gemensamt produktprogram. Tja vi får väl se.
Vad som sedan händer på mjukvaruplattformarna skall bli riktigt intressant att se. Att Linux får en starkare ställning än idag är väl en rimlig gissning. Trojkan Symbian, Linux och Windows Mobile lär få fortsatt stöd, men vad samgåendet innebär för Enea OSE och UIQ skall också bli intressant att se. Vem vet – det kanske blir ett lyft för OSE.

Ännu så länge är frågorna betydligt fler än svaren, men vi kan nog vara överens om att svaren – när de väl kommer – blir oerhört intressanta.

Så över till nästa ämne. I förmiddags offentliggjordes de nominerade till Swedish Embedded Award. Eftersom jag sitter med i juryn var namnen förstås inte nya. Vi har haft många och långa diskussioner utifrån de tekniska presentationer som företagen och studenterna skickat in. Men för första gången fick jag möjlighet att på plats tala med alla de nominerade och titta på alla bidragen i verkligheten.

Och vilka bidrag vi har fått in! Här kan vi verkligen tala om teknikhöjd och kommersiell potential. Det kommer att bli ett elände att plocka fram en vinnare. Helst skulle jag vilja ge pris till hela gänget.

Att nivån på embeddedbidragen är så hög lovar gott för framtiden. Dessutom framstår Swedish Embedded Award allt mer som en fantastiskt bra bas för nyrekrytering och PR-satsningar för att göra elektronikbranschen mera synlig. Det behövs.

• Läs mer »

Det är full fart igen och semestern känns långt borta (det är den också – nästan ett år till nästa). Tidningar och TV talar om krig och ekonomisk nedgång och journalisterna verkar gotta sig i att få ta fram domedagsprofetiorna efter några års envis uppgång.

Då får väl inte jag vara sämre

Men jag tänker inte skriva om hjärndöda amerikanska låneföretag eller georgiska utbrytarrepubliker. I stället är det gamla problemet med kompetensförsörjning som fortsätter att ligga som en mörk molnbank vid horisonten.

Den här diskussionen kommer upp till ytan varje höst när vi i juryn till Swedish Embedded Award träffas och diskuterar studentpriset. Varje gång hoppas vi att våra högskolerepresentanter skall säga att intagningarna tagit fart på allvar och hittills har vi varje gång tvingats se en fortsatt minskning. Nedlagda kurser på grund av att det fattas studenter är bara alltför vanligt.

Inte oväntat påverkar det här också kvaliteten och det märks i skolornas exjobb. Det finns fortfarande intressanta, avancerade och nyskapande projekt, men andelen "me too"-projekt verkar tyvärr öka. Och vi ser inte den ökade koppling mellan industri och högskola som skulle behövas.

jan Zettergren och jag satt i går och diskuterade de här problemen med Patrik Lindergren och Stefan Stendahl från Data Respons och tyvärr var vi bara alldeles för överens. Om intagningarna till teknikutbildningarna fortsätter att minska kan konsekvenserna bli verkligt allvarliga. Vi ser redan idag att det börjar bli svårt att hitta ingenjörer som behärskar analogteknik och om vi skall döma efter högskoleintagningarna kommer samma sak att gälla all form av hårdvarukonstruktion i framtiden. Den självklara följden blir att projekten utförs i länder som Indien och Kina och det är förstås inte bra för vår industri. Att produktionen flyttat utomlands är kanske inte mycket att göra åt. Men om konstruktionen också flyttar utomlands blir det svårt att behålla de produktägande företagen.

Så vad skall vi göra?

Till att börja med måste vi nog erkänna att problemet har djupa rötter och måste angripas på ett tidigt stadium. Det handlar om sättet att tänka och då måste vi påverka både de minsta skoleleverna och till och med lekis- och dagiselever.

Idag ser alltför många ingenjörer och ingenjörsutbildning som något ganska egendomligt och speciellt. Den "normala" utbildningen och det "normala" yrkeslivet har inte mycket med ingenjörsarbete och ingenjörsutbildning att göra.

Det här är naturligtvis dumheter. En bra matematisk grundutbildning och kunnande när det gäller att lösa problem borde egentligen vara grundkrav i de flesta någotsånär avancerade yrken. Det blir så mycket enklare att förstå och tillgodogöra sig ekonomi, filosofi, logik, psykologi eller varför inte historia och musik. Och tänk vad bra det skulle vara om journalistkåren plötsligt kunde förstå statistik och undvika åtminstone de mest pinsamma misstagen.

Ett problem är förstås att matematik och logik kräver bra lärare, redan från tidig ålder. Sådana är inte lätta att hitta och skolan har väl tyvärr inte så mycket att erbjuda för att attrahera rätt personer. Men om vi åtminstone kan identifiera problemen finns det kanske möjligheter att hitta åtgärder också. Här finns möjligheter för industri, politiker, skolledning och inte minst lärarkåren att göra insatser. Och vi är gärna med på ett hörn.

• Läs mer »