Idag har jag träningsvärk i axlar och armar. Det kan det vara värt, för nu är båten polerad, vaxad och klar för sjösättning. Masten står redan på plats. Nästa vecka åker båten i vattnet och sedan är det bara att hoppas att sommaren blir bättre än förra året.

Jag passade också på attprovköra motorn, en gammal encylindrig dieselmotor i gjutjärn från mitten av sjuttiotalet. Den startade som vanligt på första försöket. Det fanns ingen anledning att testa elsystem och batterier, för dem rationaliserade jag bort för åratal sedan. Elsystemet ställde till mera bekymmer än vad det gjorde nytta.

Så jag vevar igång min motor för hand, håller koll på vindriktning med hjälp av vanlig icke-elektronisk vindindikator och tittar på den vanliga icke-elektroniska kompassen. När det är dags för mörkersegling (inte ofta) sätter jag ut separata lanternor med egna batterier. Det hela fungerar utmärkt.

Och varför är jag då så hopplöst gammalmodig? Helt enkelt för att en båt är en bedrövlig miljö för elektronik. Fukt, salt och långa perioder utan användning ställer till massor av problem. Fast monterade GPS-utrustningar, elektroniska kompasser, elektroniska loggar och elektroniska vindindikatorer kräver för mycket underhåll (mina ligger numera i en papplåda på vinden). Små handburna GPS-navigatorer är dramatiskt mycket billigare och går sällan sönder. Och när de går sönder är det bara att kasta och köpa nytt, man behöver inte lägga dagar på felsökning och reparationer.

Min gamla dieselmotor är förresten i sig en ganska fantastisk historia. Med sina åtta hästkrafter klarar den utan problem att driva den 2,5 ton tunga båten i anständig fart mot hård motvind. När vinden är svag krävs mindre än halv gas för att båten skall tuffa fram i åtta knop. Bränsleförbrukningen ligger då på ungefär en liter per timma (1,8 l/h vid fullt effektuttag). Vid normal drift innebär det en dryg deciliter per distansminut, alltså en tiondel av vad som är normalt för små snabbgående båtar. Men, när vinden är vettig är förstås motorn avstängd.

Prisskillnaden mellan fast monterade apparater och handburna apparater märks för övrigt inte bara i båtar. En fast monterad GPS-navigator i en bil innebär ett förvånansvärt stort pristillägg och reparationskostnaden skall vi bara inte tala om. Ungefär samma funktion går att köpa för under tusenlappen, även om man får dras med lite sladdar.

Och på tal om bärbara apparater. Äntligen börjar det komma små bärbara datorer som inte kostar en förmögenhet. ASUS Eee, en liten Linux-baserad dator för ca 400 dollar, har funnits i USA i snart ett år och ser ut att sälja bra. Skärmen är liten och batterilivslängden i kortaste laget, men datorn väger i alla fall under ett kilo.

Det intressanta är att den här datorn är gjord med "gamla" mobila Pentium-processorn. Med nya Atom-processorn bör det vara lätt att få ner energiförbrukningen ett gott stycke. Atom-processorn är visserligen i första hand tänkt för UMPC-segmentet, alltså någon form av mellanting mellan handdator och telefon, men en inte alltför vild gissning är att små, billiga och lätta laptop-datorer är ett område som kan ta fart på allvar.

Datortillverkarna har de senaste åren beslutat sig för att alla som är intresserade av små lätta datorer har gott om pengar och kräver mycket höga PC-prestanda. Lätta, kraftfulla datorer har blivit en kassako, med höga marginaler och det är hopplöst att idag hitta en liten, lätt och billig dator (de fanns faktiskt för några år sedan). Men i verkligheten är naturligtvis de flesta villiga att offra prestanda för pris, vikt och batterilivslängd. Den som kan ta fram en billig liten dator med bra batteritid och en vikt på dryga halvkilot lär också hitta kunder. Tekniskt sett är det som sagt inte särskilt svårt speciellt om man, som i fallet ASUS, nöjer sig med en sjutumsskärm.

Och en sådan liten dator kanske kan fungera bra i båten också.

• Läs mer »

Minskad energiförbrukning är idag den enskilt viktigaste frågan i elektronikbranschen. Det beror förstås framför allt på den massiva övergången från stationära apparater till portabla batterimatade apparater. Men miljöfrågor och energikostnad spelar också en allt större roll.

Diskussionen om global uppvärmning har förstås gett energifrågan ett massivt genomslag överallt och en av de viktigaste frågorna på dagordningen är hur man kan få ner bränsleförbrukningen i bilar och lastbilar. I det läget är det ganska märkligt att se förslaget från republikanernas nästa presidentkandidat John McCain om att slopa den statliga bensinskatten i USA över sommaren.

Nu handlar det förstås inte om några stora summor. Av dagens genomsnittliga bensinpris i USA på ca 5,30 kronor per liter är mindre än 30 öre statlig skatt. Om vi lägger till delstatsskatten hamnar vi på knappt 60 öre och om vi lägger samman allt som kan klassas som skatter blir totalsumman i genomsnitt 74 öre per liter. Ganska lågt i förhållande till bränsleskatterna i Europa, men tydligen för högt för somliga.

Sänkta bränslepriser är alltid en kortsiktigt populär åtgärd och vi får väl hoppas att USA inte går samma väg som Iran och förvånansvärt många andra länder, där staten faktiskt subventionerar bensinpriset. I Iran belastar de här subventionerna statsbudgeten på ett katastrofalt sätt. Och de leder förstås till att bränsleförbrukningen hålls på en artificiellt hög nivå.

I Sverige kom för ett par år sedan det famösa "bensinskatteupproret", som drevs hårt av bland andra tidningen Expressen och där Kristdemokraterna var naiva nog att hänga på. Det tärde ordentligt på partiets förtroendekapital när man tvingades till en helomvändning och i stället drev igenom högre bensinskatter.

Och vart vill jag då komma med det här?

Det viktigaste är att slå fast att ekonomiska incitament verkligen fungerar. Det är också i stort sett de enda incitament som fungerar. Om bränslepriserna är låga spelar det inte särskilt stor roll hur mycket som skrivs om global uppvärmning. Folk väljer ändå motorstarka och bränsleslukande bilar. USA är ett perfekt bevis på det.

Det finns förstås ännu bättre bevis på samma sak. I Sovjet subventionerade man brödpriserna för att hålla befolkningen lugn. Resultatet blev att bönderna matade korna med limpor i stället för mera konventionellt foder.

Inom EU subventionerar vi spannmålsodling. Det leder till att massor av svenska bönder eldar havre för att värma upp sina hus. Det blir billigare.

Så vi kanske skall vara glada åt att våra batterier har så dålig kapacitet. Det är det enskilt största incitamentet för elektronik med låg energiförbrukning. Med bättre batterier hade vi med stor sannolikt inte ens varit i närheten av de höga prestanda i förhållande till energiförbrukning som vi ser idag.

Och om minnesutvecklingen inte varit så snabb kanske vi haft bättre operativsystem.

• Läs mer »

Under kalla kriget skrevs det spaltkilometer om robotar, antirobot-robotar och till och med antirobot-robot-robotar. Idag är det virusprogram och antivirusprogram som fyller spaltutrymme och nyhetsprogram. Precis som under kalla kriget kan bägge sidor alltid ta ett steg till och liksom då blir kostnaderna oerhörda.

De flesta är nog överens om grundproblemet.Våra datorsystem är i grunden osäkra och det finns ett nästan oändligt antal vägar för virus och annan skadlig kod att komma in och ställa till skada. För att skydda oss använder vi antivirusprogram som letar efter kodmönster i befintliga virus. Det förutsätter förstås att viruset upptäckts, att antivirusprogrammet kompletterats med det nya virusmönstret och att datorernas antivirusprogram uppdaterats. Även om datorerna uppdateras varje dag finns alltid risken att ett nytt virus hinner infektera datorn innan det finns ett fungerande försvar.

Ett problem är att allt fler virus sprids på nya sätt. Det räcker inte längre att hålla ordning på sina email för att slippa virusattacker, allt oftare kommer virusen in i datorn via webbläsaren från infekterade hemsidor. Det kräver mer avancerade antivirusprogram och en allt mera tidsödande övervakning. En allt större del av datorkapaciteten går åt till att leta efter virus.

Eftersom många illasinnade program drar nytta av felaktigheter eller svagheter i operativsystem, webbläsare eller applikationsprogram krävs ständiga uppdateringar. Program som Windows XP (eller Vista) uppdateras ofta automatiskt flera gånger om dagen. Det växande antalet patchar gör att operativsystem och webbläsare blir långsammare.

Hur kunde det bli på det här sättet?

I början av nittiotalet sågs knappast virus som något jätteproblem. Det var viktigare att bygga in flexibilitet och enkel användning. Microsoft gav Windows en mängd länkar rakt in i kärnan och de olika Office-programmen fick ett gemensamt makrospråk, med gott om operativsystemanrop som kunde anpassa och expandera funktionerna. Det här makrospråket blev sedan virusförfattarnas favorit, eftersom det blev möjligt att introducera virus via vanliga dokument, kalkyler eller email.

I slutet av nittiotalet hade säkerhets- och prestandaproblemen blivit akuta och Microsoft tog fram ett helt nytt operativsystem, Windows NT. Det hade en betydligt högre inbyggd säkerhet, men problem med bakåtkompatibilitet med äldre program. Företaget prioriterade i och med Windows 2000 bakåtkompatibiliteten och tappade på det sättet mycket av det som skulle kunnat vinnas i säkerhet. När man sedan för att konkurrera ut Netscape Navigator integrerade webbläsaren Explorer i operativsystemet öppnades "dammluckorna" för fullt.

Det stora problemet idag är att operativsystemen blivit så gigantiska och innehåller så mycket gammal kod att ingen egentligen har riktig kontroll på vad som händer. Operativsystemen har inte ett fåtal väl definierade gränssnitt ut mot applikationsprogrammen och ett fåtal väl definierade gränssnitt mellan de olika delarna. I stället vimlar det av gamla "legacy"-delar med fantastiska möjligheter för virusförfattare. Eftersom det hela är så omfattande och antalet beroenden är så stort är det knappast längre möjligt att komma till rätta med problemen. Det går alltid att hitta en bakväg.

Ett alternativ är att lägga till hårdvara för att hantera problemet. Intels har bland annat för det lagt in virtualiseringshårdvara och säkerhetshårdvara i de nya processorerna. Tyvärr visade det sig att en av de första applikationerna för hårdvaran var ett nytt virus, som lägger sig som ett virtualiseringslager och därför blir osynligt för operativsystemet.

Vad skall vi då göra för att komma till rätta med säkerhetsproblemen?

Till att börja med är det nog nödvändigt att backa tillbaka ett par steg och skriva om operativsystemen utifrån de nya förutsättningarna. Om valet står mellan flexibilitet och säkerhet kanske det är dags att välja säkerhet. Och om det nu har visat sig att små operativsystem är säkrare än stora kanske det är dags att dra konsekvenserna av det också.

Det finns förstås verkligt radikala sätt att hantera problemen. Man kan till exempel göra som i min gamla Atari-dator och lägga operativsystemet i EPROM. Med dagens stora flashminnen skulle det vara fullt möjligt att ha både operativsystem och grundprogram i minne som normalt sett inte går att skriva i.

För några år sedan gjorde en av mina söner en annan variant på samma tema. Han lade en komplett Linux-installation (Knoppix) på en CD, tillsammans med de grundläggande program som behövdes. Här arbetade visserligen datorn i RAM, men det enda som sparades på disk var användardata. Varje gång datorn startades om återställdes systemet till utgångsläget och eventuella virus gick upp i rök.

Här kanske det finns något att lära.

• Läs mer »

55 miljarder för en blandning av etanol och vatten. Det var verkligen inte illa. Det är bara att gratulera oss allihop till en minskad utlandsskuld och årliga minskade låneräntor.

Och hur  kan jag då tycka att utförsäljningen av Vin&Sprit är bra, när jag gnällde så mycket på Volkswagens "övertagande" av Scania, Upjohns köp av Pharmacia och en rad andra globaliseringar av redan globala svenska företag?

 

Orsaken är förstås att Vin&Sprit varken är en viktig svensk expansiv industrigren eller på sikt har möjlighet att klara sig på egen hand. Den dag den märkliga vodkatrenden svänger (eller man i USA bestämmer sig för att tycka bättre om utseendet på någon annan flaska) är varumärket Absolut Vodka inte värt särskilt mycket. För att ha en chans att klara sig i längden gäller det att ha ett bredare sortiment, med cognac, rom, whisky etc, för att klara svängningarna.

Scania har däremot inga problem att klara sig på egen hand. Där finns ett gediget tekniskt försprång, som är svårt att komma i kapp för någon annan. Dessutom ger en högteknologisk fordonsindustri massor av möjligheter för underleverantörer, forskning och utbildning. Det finns i och för sig gott om svenskar som är intresserade av att jäsa och destillera etanol, men det är inget som staten hittills sett någon anledning att uppmuntra.

I och för sig har Sverige en lång och delvis intressant brännvinshistoria och historia är ju alltid intressant. I dagens DN hittade jag ett upprop från ett antal akademiska forskare som vänder sig mot att regeringen gör "historia till ett ideologiskt slagfält". Man vänder sig mot att myndigheten Forum för levande historia har fått i uppdrag att upplysa landets elever om de brott mot mänskligheten som gjordes av kommunistiska regimer i länder som Kambodja, Sovjet och Kina. Upplysningsmaterialet är tänkt att vara en fortsättning på det material som togs fram för några år sedan om judeutrotningen under andra världskriget.

Naturligtvis skall inte regeringen styra historieforskningen, men det var väl knappast meningen den här gången heller. Det handlar ju faktiskt inte om ny forskning, utan mera om att presentera kända och numera etablerade historiska fakta. Att dessa fakta kan vara känsliga i en del kretsar gör dem inte mindre intressanta.

Det är för övrigt skojigt att se den explosiva ökningen av historieintresset de senaste åren. De mest exponerade böckerna under förra julhandeln var inte var skrivna av författare som Liza marklund och Henning Mankell. På de bästa platserna låg i stället Dick Harrisons böcker om slaveri, Simon Sebag Montafiores böcker om Stalin och jung Chang och Jon Hallidays bok om Mao. Historieböcker är idag bästsäljare och det finns gott om böcker som vänder upp och ned på etablerade begrepp. Det gäller speciellt historien i de gamla kommunistländerna, där gamla arkiv blivit tillgängliga och avslöjat de mest fasansfulla illdåd.

Mycket av det nya historieintresset beror förmodligen på att en del nya historiker har lämnat förutbestämda modeller och tittat på fakta mera förutsättningslöst. Under hela min uppväxt har annars en stor del av historieforskare och historieförfattare arbetat utifrån en marxistisk historiesyn och, kanske omedvetet, anpassat verkligheten till den modellen.

Problemet är att det arbetssättet fungerar alldeles för bra. Om man från början har bestämt sig för hur resultatet skall bli kommer det också att bli på det viset. Extremfallen är de många böckerna om morden på Palme och Kennedy. Författarna bevisar sina hypoteser på ett ofta mycket övertygande sätt, problemet är bara att hypoteserna skiljer sig totalt från varandra och uppenbarligen är helt åt skogen (en av varje kan möjligen vara korrekt).

Naturligtvis kan man inte likställa seriösa historieforskare med privata Palmespanare, men den marxistiska historiesynen är förledande. Den ger en enkel förklaringsmodell och det är relativt lätt att välja data så att det hela stämmer. Problemet är bara att resultatet alltför ofta blir totalt missvisande.

Och vad har allt detta med elektronik att göra? Kanske inte särskilt mycket, men det är viktigt och dessutom intressant att studera historia. Det gäller också elektronikhistoria, där mycket av det som hände på sjuttio- och åttiotalet kommer tillbaka i nya skepnader. Ett bra exempel är verktyg och metoder för att hantera multiprocessorsystem, där en del nykomlingar nu försöker lansera idéer som bevisades vara omöjliga redan för 30 år sedan. Sådant kan man undvika genom att hålla koll på historien.

• Läs mer »